Vittnesbörd från ett före detta Jehovas Vittne!

Foto: Mikael Sundberg

Hej igen Jon Are.

Jag är 71 år nu och jag var med Jehovas Vittnen på 1980 talet.

Jag är inte uppfödd i ett kristet hem men jag tror att Gud har sökt mej många gånger. Jag älskade Kristendomskunskap i skolan (på den tiden fick man tala om Jesus i skolan) och jag besökte ofta kristna möten när jag fick möjlighet, jag var ca 8-10 år då. Jag kunde ligga i gräset och se på molnformationer och då tyckte jag att jag såg Gud och jag pratade ofta med honom. Jag hade en fast Barnatro men sen i tonåren levde jag i världen.

Jag fick familj och en dag knackade Jehovas vittnen på min dörr. Jag bjöd in dom och vi hade ett fint samtal. Dom frågade om jag ville ha ett Bibelstudium och det ville jag ju gärna. Jag tyckte ju att de hade svar på alla mina frågor och jag var så lycklig.

Jag gick på alla möten. 2  timmar på Tisdag, 1 timme på Torsdag och två timmar på Lördag. Vad jag inte reflekterade över var att vi ju mest läste i deras böcker och tidningar och att vi bara plockade något enda bibelcitat ur Guds Ord, men jag var så lycklig och övertygad om att jag hittat Gud.

Men det fanns en oro inom mej, vi hade många läxor som vi skulle redovisa på Tisdag i Teokratiska skolan och på Lördag hade vi förhör på Vakthornets artiklar. På Torsdagar spelade vi teater och tränade på att gå i Tjänsten som det hette (att besöka människor i deras hem).

Det blev ett tvång och jag kände inom mej att jag på något sätt kom bort från Gud och att det bara hängde på mina gärningar om Gud skulle godta mej. Jag läste och jag sprang på alla möten men mellan mej och Gud blev avståndet längre och längre. Något förhållande med Jesus nämndes inte. De tror inte på Treenigheten.

Jag förstår ju nu att mitt förhållande till Gud blev dåligt för jag läste ju inte hela Guds Ord utan bara vissa verser som förklarade deras böcker.

Det blev en sorts prestationstro, det hängde på hur duktig jag var, hur många möten jag besökte och hur många människor jag gick till.

Jag bestämde mej till slut för att lämna allt. Jag skrev ett brev till de Äldste i församlingen och sa att jag ville lämna. De ringde mej några gånger och undrade om jag inte skulle komma tillbaka men det ville jag inte.

Jag vill betona att Jehovas vittnen som människor är mycket rara och vill sina medmänniskor gott, men tyvärr är de helt vilseledda. Vi ska be för dom att dom öppnar sitt hjärta för Jesus Kristus vår Herre och Gud. Att de ska öppna sina hjärtan för Jesus och inse att Sanningen gör oss fria.

Nu sedan sex år tillbaka har jag fått min Barnatro tillbaka. Det känns så gott. Jag läser Guds Ord varje dag och njuter. Vi är några som samlas hos mej och ber och läser Guds Ord. Jag vet nu att bara jag omvände mej till Jesus och bekände mina synder och verkligen ångrar dom så får jag vara Guds barn och utropa ABBA FADER. Jag får leva i Jesus rättfärdighet inför Gud. Själv har jag ingen rättfärdighet.  

Jag tillhör ingen församling för jag tycker att församlingarna idag mer och mer försöker likna världen. De vill bli populära, men Jesus sa ju att det som världen älskar är avskyvärt i Guds ögon.

Finns nu även utlagt på Jesaja53.se

En reaktion på ”Vittnesbörd från ett före detta Jehovas Vittne!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s