Joh. 15:3, 5-6 Ni är redan nu rena i kraft av det ord som jag har talat till er…. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp.

Talar Jesus till orena eller rena? Han talar till de rena. Jesus säger Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. Och Jesus fortsätter Om någon inte förblir i mig (det Grekiska ordet menõ betyder en kontinuitet, att förbli, lever i, bor i, dröjer kvar i, fortsätter i, kvarstår i, fortlöper, består, uthärdar, håller ut, lever kvar).

De Han talar till är ”I Kristus” och Paulus säger Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit. ( 2 Kor. 5:17) Är det kristna Jesus varnar? Ja! Han talar till de som är rena i kraft av det ord Han talat. Han talar till elva utvalda apostlar! Han säger Ni är rena, jag är vinstocken, ni är grenarna, förbli i mig, ni är en gren, ni får er näring från mig, er andliga mat, ert liv från mig. Och Han säger: Om någon INTE förblir i mig är han som en gren som kastas bort och vissnar. Såna grenar samlar man ihop och kastar i elden och bränns upp. Förs de vissna och torra grenarna till himlen, oavsett vad som hänt? Nej, de kastas i elden och bränns upp. Det är ganska allvarliga förmaningar vår Herre ger apostlarna och oss, de troende som är i Kristus. De troende som inte förblir i Kristus kastas i elden och bränns upp. De som en gång var rena men har lämnat den sanna nåden, den raka vägen och vänt tillbaka till sina spyor. Hårda ord, men ack så sanna och viktiga. Därför behöver vi frukta Gud och inte människor.

I kapitlet efter, i Joh. 16:1 fortsätter Jesus med att säga: Detta har jag talat till er för att ni inte skall komma på fall. Men vad kommer hände om vi tar bort varningarna? Vi kommer på fall! Han talade och varnade oss för att vi inte skulle komma på fall. Om man då tar bort varningarna som Jesus gett oss försvinner lampans ljus som vi behöver så väl för att kunna se vägen. Vi vandrar då i mörkret, och vi vet inte vart vi går. Men däremot OM vi tar varningarna till hjärtat och låter löftena styrka oss, kan vi vandra på den smala vägen.

Tar man bort konsekvenserna av uppror, blir synden inte så skrämmande. Man kommer då på fall.

I 2 Kor. 11:3 varnar Paulus oss att vi kan komma att bedras av ormen på precis samma sätt som Eva, ni ska visst inte dö. Han säger:

2 Kor. 11:3 Men jag är rädd för att liksom ormen med sin list bedrog Eva, så skall också era sinnen fördärvas och vändas bort från den uppriktiga och rena troheten mot Kristus.

Paulus var rädd att församlingen i Korint skulle bedras på precis samma sätt som de första människorna som fick höra ormen säga Ni ska visst inte dö. Var hans rädsla obefogat? Var församlingen immun mot ormens gift? Nej, annars skulle han aldrig ens tagit upp vad som hände i Korint och jämföra det med fallet i lustgården. Likheterna är slående. ”Vi kommer inte dö oavsett vilka synder vi gör”, och församlingen i Korint hade verkligen stora problem att urskilja rätt och fel. De var inte på sin vakt mot djävulens listiga anslag mot dem. Så Paulus fruktan var befogat. Deras sinnen höll på att fördärvas, och resultatet skulle bli att de inte längre var uppriktiga i sin tro, utan hycklande lögnare, och att de då skulle vara otrogna mot Kristus, som Paulus i vers 2 benämner som trolovade med Kristus och en ren jungfru inför Honom (2 Kor. 11:2). Varför var Paulus så ”fanatisk”? Därför att han vet vad det är att frukta Gud, han hade gudsfruktan i sitt hjärta (2 Kor. 5:11). Precis det som hände Eva kan hända oss och vi måste vara på vår vakt.

Paulus varnar församlingarna på många ställen i sina brev. Men jag vill lägga en grund först. Jakob säger:

← Förra | Nästa →

Inledning | Del 1 | Del 2 | Del 3 | Del 4 | Del 5 | Del 6 | Del 7 | Del 8 | Del 9 | Del 10 | Del 11 | Del 12 | Del 13 | Del 14 | Del 15 | Del 16 |