Del 5 Den Tredje Ängelns Budskap

← Förra | Nästa →

Inledning | Del 1 | Del 2 | Del 3 | Del 4 | Del 5 | Del 6 | Del 7 | Del 8 | Del 9 | Del 10 | Del 11 |

Ladda ner hela serien En Exposé över SDA och Ellen G. White som PDF-fil

Ellen G. White


En annan central del i adventisternas teologi är Den Tredje Ängelns Budskap som vi läser om i Upp. 14:9-12

Och en tredje ängel följde efter dem och sa med hög röst: Om någon tillber vilddjuret och dess bild och tar dess tecken på sin panna eller sin hand, så ska också han få dricka av Guds vredes vin, som är hällt oblandat i hans vredes bägare. Och han ska bli plågad med eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet. Och röken av deras plåga stiger upp i evigheternas evigheter, och de har ingen ro varken dag eller natt, de som tillber vilddjuret och dess bild och var och en som tar emot märket med dess namn. Här är de heligas uthållighet. Här är de som håller Guds bud och Jesu tro. Upp. 14:9-12

Ellen White och hennes eskatologi byggde starkt på sabbaten som Guds sigill och vilddjurets märke, som hon identifierade som söndagssabbaten påven hade infört. Den Tredje Ängelns Budskap används för att förstärka denna felaktiga lära, och det genom skrämselpropaganda. Ett sådant allvarligt falskt budskap ger fruktan och binder människor till Adventisterna.

Men vi kristna ska frimodigt förkunna glädjens budskap för de ödmjuka, förbinda dem som har ett förkrossat hjärta, ropa ut frihet för de fångna och befrielse för de bundna och predika ett nådens år från HERREN, ända fram till den dagen då Herren Jesus Kristus lyfter upp sin församling i skyn, då han ska hämnas för att ge tröst till alla sörjande (Jes. 61:1-2).

Ur hennes bok Adventsbudskapet läser vi:

I en syn, som jag hade den 27 juni 1850, sade min ledsagande ängel: ”Tiden lider mot sitt slut. Lyser Jesu älskliga avbild hos eder, såsom den borde göra? Min uppmärksamhet blev då riktad mot jorden, och jag såg, att en beredelse måste äga rum bland dem, som på senare tiden antagit den tredje ängelns budskap. Ängeln sade: ”Gören eder redo, gören eder redo, gören eder redo! I måsten dö från världen i en större grad, än som nu är förhållandet med eder.” Jag såg, att ett stort verk måste utföras för dem, men endast en kort tid återstod att utföra det på. Adventsbudskapet, s. 58

Ängeln sade: ”De skola få en hård kamp med vilddjuret och dess bild. Deras enda hopp om evigt liv beror på, om de äro ståndaktiga. Även om deras liv står på spel, måste de hålla fast vid sanningen.” Den tredje ängeln avslutar sitt budskap sålunda: ”Har galler det for de heliga att hava ståndaktighet, for dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus.” Då han upprepade dessa ord, pekade han mot den himmelska helgedomen. Och alla de, som anamma detta budskap, få sin uppmärksamhet riktad till det allraheligaste, dar Jesus står framför arken och utför den slutliga medlaretjänsten for alla dem, for vilka det ännu finnes nåd och for dem, som ovetande brutit Guds lag. Denna försoning göres for såväl de rättfärdiga döda som for de rättfärdiga levande. Den innefattar alla, som dött i tron på Kristus, men ej erhållit ljus angående Guds bud och som därför syndat i okunnighet genom att överträda dem. Adventsbudskapet, s. 209

Den tredje ängeln talar alltså om sabbatsbudet enligt E.G. White. Och sabbaten är frälsningsavgörande, och det budskapet vill Adventisterna få ut till alla människor. Och söndagssabbaten är djurets märke som påvekyrkan har infört. E.G. White förklarar det så här:

Då insåg jag såsom aldrig förr nödvändigheten av att noggrant rannsaka Guds ord för att få veta, huru man skulle undgå de plågor, som enligt Herrens ord skola komma över alla de ogudaktiga, vilka tillbedja vilddjuret och dess bild och taga dess märke på sin panna eller på sin hand. Att någon kunde överträda Guds lag och nedtrampa hans heliga sabbat i trots av dessa fruktansvärda hotelser och domar, förundrade mig storligen. Påven har förändrat vilodagen från den sjunde till den första dagen i veckan. Han har satt sig i sinnet att förändrat budet, som blev givet för att människorna skulle komma ihåg sin Skapare. Han har satt sig i sinnet att förändra det största budet i de tio budordens lag och sålunda göra sig lik Gud eller till och med upphöja sig över Gud. Herren förändras aldrig, och därför är hans lag oföränderlig; men påven har upphöjt sig över Gud, i det han sökt förändra Guds oföränderliga regler rörande helighet, rättfärdighet och godhet. Den dag, som Gud har helgat, har påven trampat under fötterna och egenmäktigt satt in en av de sex arbetsdagarna i dess ställe. Hela folk har följt efter vilddjuret, och varje vecka berövar man Gud hans heliga tid. Påven har gjort en rämna i Guds heliga lag; men jag såg, att tiden redan är kommen, då denna rämna skall igenmuras och de öde platserna uppbyggas av Guds folk. Adventsbudskapet, s. 57-58

Den Helige Ande ska påminna oss om allt, vilket inkluderar vår Skapare, det är inte sabbaten som har den uppgiften! Läs Joh. 14:26 Men hjälparen, den Helige Ande, som Fadern ska sända i mitt namn, HAN ska lära er allt och PÅMINNA ER OM ALLT det jag har sagt er.

Vad som kallas esoterisk kunskap uppenbaras häri att hon går utanför Guds ord i sina förklaringar av vad ängeln gör när hon säger: Då han upprepade dessa ord, PEKADE han mot den himmelska helgedomen. Esoterisk kunskap avslöjas i hennes skrifter. Med en märklig envishet framhåller hon sabbaten som det HÖGSTA budet, som står över avgudadyrkan, lögn, begär, äktenskapsbrott och mord. Det visar att hon inte varken står i sanningen eller förstår Guds ord.

E.G. White skriver:

Då Jesus öppnat dörren till det allraheligaste, uppenbarades ljuset angående sabbaten, och Guds folk prövades liksom Israels barn fordom for att det skulle visa sig, om de ville hålla Guds lag eller ej. Adventsbudskapet, s. 209

Jag såg den tredje ängeln peka uppåt och visa de missräknade vägen till det allraheligaste i den himmelska helgedomen. Då de i tro gå in i det allraheligaste, finna de Jesus, och hoppet och glädjen väckas upp på nytt. Jag såg dem skåda tillbaka och göra en överblick över den flydda tiden från förkunnandet av Kristi andra ankomst och ned genom sina erfarenheter, till dess tiden gick förbi år 1844. De sågo förklaringen på sin missräkning och fylldes åter med glädje och visshet. Den tredje ängeln hade kastat ljus över det flydda, över den närvarande tiden och över framtiden, och de visste, att Gud i sin underbara försyn i sanning hade lett dem. Det blev framställt for mig, att kvarlevan av Guds folk följde Jesus in i det allraheligaste, där de sågo arken och nådastolen och grepos av beundran över dessas härlighet. Jesus upplyfte därpå arkens lock, och se, dar ligga stentavlorna, på vilka de tio buden äro skrivna. De läsa de levande orden, men vika bävande tillbaka när de bland de heliga tio buden se det fjärde lysa med ett klarare ljus an de övriga nio, helt omgivet även strålande gloria. De finna intet där, som säger dem, att sabbaten blivit avskaffad eller förändrad till den första dagen i veckan. Budet har samma ordalydelse, som då Gud högtidligt talade det på Sinai berg, under det ljungelden flammade och åskan dundrade; det lyder just såsom då han skrev det med sitt eget finger på stentavlorna: ”Sex dagar skall du arbeta och förrätta alla dina sysslor; men den sjunde dagen ar Herrens, din Guds, sabbat.” De förvånas, då de se, huru omsorgsfullt de tio buden bevarats. De se dem anbragta nära Jehova, överskuggade och beskyddade av hans härlighet. De se, att de ha trampat det fjärde budet i lagen under sina fötter och att de i stallet for den dag, som Jehova helgat, hava hållit en dag, som är en kvarleva från hedendomen och påvekyrkan. De ödmjuka sig inför Gud och begråta sina begångna överträdelser. Adventsbudskapet, s. 209-210

Sabbaten som Guds sigill?

Till oss liksom till Israel har sabbaten getts ”till ett evigt förbund”. For dem som helgar hans heliga lag är sabbaten ett tecken på att Gud erkänner dem som sitt utvalda folk. Den ar en pant på att han skall uppfylla sitt förbund på dem. Var och en som tar emot tecknet på Guds regering, ställer sig under det gudomliga, eviga förbundet. Han länkar sig själv till den gyllene kedjan av lydnad, dar varje länk är ett löfte. Det fjärde budet är det enda av alla de tio buden som innehåller den store Laggivarens sigill, Skaparen av himmelen och jorden. De som lyder detta bud antar själva hans namn, och alla de välsignelser det inbegriper blir deras. ”Herren talade till Moses och sade: Tala till Aron och hans söner och säg: När I välsignen Israels barn, skolen I saga sa till dem: Herren välsigne dig och bevare dig. Herren late sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. Herren vande sitt ansikte till dig och give dig frid. Sa skola de lagga mitt namn på Israels barn, och jag skall då välsigna dem.” (4 Mos. 6:22-27.). Vittnesbörd för Församlingen, Vol. 3. s. 15

Sabbaten är en av grundpelarna i den adventistiska religionen, och sabbaten är Guds sigill på hans tjänare, och ett bevis på att man håller Guds lag och Jesu vittnesbörd. Med det menas Guds tio budord och där ställs det fjärde budordet ÖVER de nio andra. Att tillbe en avgud, mörda och ljuga, är inte en lika allvarlig synd som att bryta sabbatsbudet.

Ellen White beskriver en syn hon hade:

Jesus öppnade dem (arken) och jag såg de tio buden, som vara skrivna därpå med Guds finger. På den ena stentavlan vara fyra bud skrivna och på den andra sex. De fyra på den första tavlan sken klarare än de övriga sex; men det fjärde, sabbatsbudet, överglänste dem alla, ty sabbaten blev bestämd att hållas till Guds namns ära. Den heliga sabbaten var härlig att betrakta – den omstrålades av en härlig glans. Jag såg, att sabbatsbudet icke blev fastnaglat vid korset. Hade det blivit fastnaglat vid korset (sabbatsbudet), skulle också de andra buden ha blivit det, och vi hade då frihet att överträda dem alla, likaväl som att överträda det fjärde. Adventsbudskapet, s. 31

Bibelns vittnesbörd säger att Guds lag nu är skriven i våra hjärtan genom den Helige Ande och Jesu vittnesbörd är evangeliet om honom såsom korsfäst, död och uppstånden, och att han kommer tillbaka för att döma levande och döda. Bibeln vittnar på flera ställen att Anden är sigillet, INTE sabbaten:

Han har även satt sitt SIGILL på oss och gett oss Andens pant i våra hjärtan. 2 Kor. 1:22

I honom har också ni, när ni hörde sanningens ord, evangeliet om er frälsning, i honom har också ni, när ni kom till tro, fått den utlovade Helige Ande som ett SIGILL. Ef. 1:13

Och bedröva inte Guds Helige Ande, som ni har fått som ett SIGILL till förlossningens dag. Ef. 4:30

Men Guds fasta grund består och har detta SIGILL: Herren känner de sina, och: Var och en som åkallar Kristi namn ska hålla sig borta från orättfärdigheten. 2 Tim. 2:19

Sabbaten, det stora lojalitetsprovet och Guds insegel.

Därpå fick jag se en skara, som ropade i ångest. På deras kläder stod skrivet med stora bokstäver. ”Du är vägd på en våg och befunnen för lätt.” Jag frågade, vem denna skara var. Ängeln svarade: Dessa äro de, som en gång hållit sabbaten, men som har uppgivit den.” Jag hörde dem ropa med hög röst: ”Vi har trott på din ankomst och förkunnat den med kraft!” Och medan de talade, föll deras blick på deras kläder, där de sågo skriften, och de jämrade sig högt. Jag såg, att de hade druckit av de djupa vattnen och besudlat det övriga med sina fötter – trampat sabbaten under fötterna – och detta vara orsaken till, att de befunnits för lätt då de vägts i vågskålen. Adventistbudskapet, s. 31-32

Bibelns sabbat kommer att bli det stora lojalitetsprovet, eftersom det just är denna sanning striden gäller. När människor satts på det avgörande provet dras en skiljelinje mellan dem som tjänar Gud och dem som inte tjänar honom. Medan firandet av den falska sabbaten i överensstämmelse med landets lagar, i strid mot det fjärde budet, är ett tecken på lojalitet mot den makt som står i opposition mot Gud, kommer helighållandet av den sanna vilodagen i lydnad mot Guds bud att bli ett bevis på lojalitet mot Skaparen. Under det att den ena gruppen godtar tecknet på underdånighet mot jordiska makter och därvid tar vilddjurets märke, väljer den andra gruppen lojalitetstecknet på Guds auktoritet och får därmed Guds insegel. Den Stora Striden, s. 544-545

Ellen White byter ut Guds Son och Hans blod mot den ”heliga” sabbaten? I Ellen G. Whites värld är det sabbaten som förtrampas under fötterna och förkastelse av den som leder till evig fördömelse, och inte som följande verser från Bibeln säger:

För de som en gång har blivit upplysta, och som har smakat den himmelska gåvan och har fått del av den Helige Ande, och som har smakat Guds goda ord och den kommande världens krafter, men sedan har avfallit, för dem är det omöjligt att på nytt bli förnyade till omvändelse, då de själva på nytt korsfäster Guds Son och öppet hånar honom. Hebr. 6:4-6

Hur mycket strängare straff tror ni då inte att den förtjänar som har trampat Guds Son under fötterna och ansett förbundets blod för orent, det som har helgat honom, och som har smädat nådens Ande? Hebr. 10:29

Hur har man mage att ersätta blodet med sabbaten? Jag kan inte se någonstans i det nya förbundet att sabbaten är något som leder till fördömelse! Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer, och det gör man genom att förhärda sig, och det även efter att ha smakat den himmelska gåvan och har fått del i den Helige Ande, smakat Guds goda ord och den kommande världens krafter. Det sker därför att man då anser förbundets blod för orent, och man trampar Guds Sons offer under fötterna. DETTA och inte sabbaten, leder till evig fördömelse.

Men Ellen White vill ha det till något helt annat, och visar med sina ”syner” hur vilsen hon var i sina ”profetior”. Har man fel teologi, då blir profetiorna fel. Läs 2 Petr. 2:1 som visar hur det sker: Men det fanns också falska profeter bland folket, liksom det bland er kommer att finnas falska lärare, som smyger in förödande falska läror. De till och med förnekar Herren, som har köpt dem, och drar över sig själva plötsligt fördärv. Petrus jämställer i sitt brev falska profeter med falska lärare därför att sann förståelse av Skrifterna är avgörande för sann profetia.

I GT läser vi om profeterna som var väl grundade i Guds ord, eftersom de fruktade Herren vandrade de i gemenskap med honom, och han öppnade Skrifterna för dem.

HERREN är god och rättfärdig, därför undervisar han syndare om vägen. Han leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg. Alla HERRENS vägar är nåd och sanning för dem som håller hans förbund och vittnesbörd. För ditt namns skull, HERRE, förlåt min missgärning, ty den är stor. Den som fruktar HERREN får undervisning av honom om den väg han skall välja. Hans själ skall bo i det goda, och hans efterkommande skall ärva landet. HERREN umgås förtroligt med dem som fruktar honom, sitt förbund gör han känt för dem. Ps. 25:8-14

Och vi är alla kallade till gemenskap med Herren! (1 Kor. 1:9). Det är då Han öppnar sitt ord för oss.

← Förra | Nästa →

Inledning | Del 1 | Del 2 | Del 3 | Del 4 | Del 5 | Del 6 | Del 7 | Del 8 | Del 9 | Del 10 | Del 11 |

Ladda ner hela serien En Exposé över SDA och Ellen G. White som PDF-fil

2 reaktioner på ”Del 5 Den Tredje Ängelns Budskap

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s