Predestinationsläran är den teologiska ståndpunkt som hävdar att människans liv på jorden och livet efter detta är förutbestämt av en allsmäktig gud, eller att Gud utväljer vissa människor till frälsning. Källa: WikiPedia
När Calvin hävdar \”den dubbla predestinationen\”, är det hans tanke, att utkorelsen till salighet står som ett bevis på Guds barmhärtighet, vilket driver människorna till att prisa och lova densamma, medan utkorelsen till fördömelse står som bevis på Guds rättfärdighet, enligt Calvins ord \”genom domen illustrerande Guds ära\”. Som en konsekvens vill Calvin hävda, att Gud, vars rådslut till utkorelse logiskt föregått rådslutet att syndafallet (lapsus) skulle ske, direkt velat detta (den så kallade supralapsarismen) och inte bara förutsett och tillåtit fallet (infralapsarismen), som saken annars ofta på reformert mark beskrevs. När Calvin så starkt betonar predestinationen sker detta inte bara för att han fann sin lära om den biblisk och därför kände sig förpliktigad till densamma, inte heller bara för att han i den dubbla predestinationen såg en konsekvens av den absolut oförtjänta nådens tanke. Han hade tillsammans med detta ett direkt religiöst intresse att i och genom sin predestinationslära på det eftertryckligaste betona Guds makt och suveränitet. Källa: WikiPedia
En bibelvers som används av Kalvinisterna är Efesierbrevet 1:4-5. Tanken med mitt inlägg är att visa att texten måste läsas i sin kontext. Det är särskilt orden utvald, förutbestämt och adopterad jag vill lyfta fram.
Ef. 1:4-5 \”såsom han har utvalt oss i honom, före världens grund var lagd, för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom i kärlek, efter att ha förutbestämt oss till att bli adopterade som barn hos sig genom Jesus Kristus, efter sin goda viljas behag,\”
Utvald
Det är Kristus som är den UTVALDE redan innan världens grund var lagd, INTE vi. Han är
”Lammet som har blivit slaktat från världens grundläggning.” Upp 13:8.
”Se, min tjänare, som jag har UTVALT, min älskade, i vilken min själ har ett gott behag. Jag ska låta min Ande komma över honom, och han ska förkunna domen för hedningarna.” Matt. 12:18
”Se, min tjänare som jag uppehåller, min UTVALDE, i vilken min själ har sin glädje. Jag har låtit min Ande komma över honom. Han skall utbreda rätten bland hednafolken.”
Några små ord som kalvinisten så lätt hoppar över är orden ”i honom”, ”i Kristus”, ”i den Älskade”, som vi t.ex. finner i Ef. 1:3
”Välsignad vare Gud och vår Herre Jesu Kristi Fader, som i Kristus har välsignat oss med all andlig välsignelse i det himmelska.”
Ef. 1:13 ”I honom har också ni när ni hörde sanningens ord, evangeliet om er frälsning, i honom har också ni, när ni kom till tro, fått den utlovade Helige Ande som sigill.”
Rom. 8:15 För ni har inte fått träldomens ande, så att ni på nytt måste frukta, utan ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: Abba! Fader.
Rom. 8:23 Och inte bara den, utan också vi själva, som har Andens förstlingsfrukt, suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning.
Rom. 8:24 För i hoppet är vi frälsta. Men ett hopp som man kan se är inte något hopp. För hur kan man hoppas på det som man redan ser?
Vi har också sett att \”all den himmelska världens andliga välsignelse\” och \”helgelse\” för den som är i Kristus, är vad Gud förutbestämt (predestinerat).
Och av det förstår vi att predestination inte handlar om vem som ska bli frälsta eller fördömda.
Slutsats
The Holy Remnant 