Översikt | Del 1 | Del 2 | Del 3

Den här artikeln blir Del 2 av JDS-läran och Begreppet ”Andlig död” baserad på invändningar och argument som kom in från flera olika personer i några grupper på Facebook. Alla argumenten var jättebra och bidrog till vidare studier i ämnet. I den här artikeln tar jag upp 1 Thess. 5:23 frasen ande, själ och kropp; Jak. 2:26 orden kroppen utan ande; 1 Mos. 2:17 och begreppet döden dö; och förklarar vad som menas med en ny skapelse från 2 Kor. 5:17. Jag tar också upp de hebreiska och Grekiska orden för ande och själ. Ett annat argument var från 1 Petr. 3:18 och ordet levandegjord. Jag hoppas du läser och blir styrkt, och kommer till kunskap om Kristus Jesus. 

Summan av Guds ord är sanning

Diskussionen tar en felaktig riktning om vi börjar utifrån 1 Thess. 5:23 om ande själ och kropp, eftersom Paulus beskrivning av vad som är andligt och själiskt inte är beroende av den versen.

1 Thess. 5:23 Och må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må hela er ande och själ och kropp bli bevarade fläckfria vid vår Herre Jesu Kristi återkomst.

Orden ande, själ och kropp har inget att göra med en uppdelning av människan i tre delar. Versen handlar om den fysiska kroppens välmående, alltså att man är frisk osv. och själen är våra känslor, minnen, upplevelser osv., och anden handlar om kunskap, insikt, förstånd och klokhet osv. Paulus önskar att vi i allt ska må bra och vara starka i tron.

Vi kan tänka oss Anden som ett frö som växer inuti människan, eller som en surdeg (i god bemärkelse) som jäser och genomsyrar hela vår varelse, våra tankar och gärningar osv. Själen lider av onda minnen och upplevelser, själen har med sig felaktiga tankar och uppfattningar om livet, personer och även Gud. Att vara andlig blir i den bemärkelse det som rättar till det felaktiga så att våra tankar, minnen och upplevelser etc. blir upprättade till ett oskyldig och oförstört tillstånd, genom att vi bl.a. förlåter och ber för andras överträdelser mot oss. Han vill med andra ord frälsa våra själar.

Jag fick också ett argument från Jak. 2:26 Därför, liksom kroppen utan ande är död, så är också tron utan gärningar död. Det argumentet står på en ganska osäker grund och kan även förklaras med när kroppen upphör att andas så är man död.

 Pneuma, Psuche, Ruach och Nephesh

Ande och själ – Pneuma och Psuche på Grekiska, Ruach och Nephesh på hebreiska. Om vi strikt ska tolka dessa ord får vi inte fram den verkliga undervisningen om andlig eller själisk.

Nephesh: Nephesh används i en strikt betydelse om en andande varelse Det kan vara ett djur eller en människa eller en fisk.

Psuche: Det Grekiska ordet Psuche är hebreiskans motsvarighet.

Ruach: Den primitiva roten avRuach [H7306] har en strikt betydelse av att blåsa, det vill säga andas, men bokstavligen betyder det att lukta, underförstått att uppfatta eller bildligt att förutse, njuta eller beröra. Ruach [H7307] kommer från [H7306] och har betydelsen vind i likhet med andedräkt, det vill säga en medveten eller till och med våldsam utandning. Figurativt kan det ha betydelsen liv, ilska, icke-påtaglig, i likhet med en ande men endast av en rationell varelse. Olika betydelser är luft, ilska, vindstöt, andedräkt, ande, andlig, storm, icke-påtaglig eller virvelvind.

Pneuma: Den Grekiska ordet Pneuma är hebreiskans motsvarighet. Grundordet är pneõ vilket betyder att andas hårt, d.v.s. en bris, blåsa.

Grundläggande ser vi att nephesh och psuchê används om jordiska varelser medan ruach och pneuma används om icke-jordiska, d.v.s. icke-naturliga eller övernaturliga varelser som t.ex. Gud, änglar eller demoner. Och det är just vad Paulus undervisar om i 1 Kor. 2 och 1 Kor. 15 när han talar om att vara själisk eller andlig, den pånyttfödde tänker inte på det jordiska utan på det som är där ovan, osv.

Adam var en själisk människa

När jag säger att Adam skapades till en själisk människa så skapades han ändå ren och obefläckad. Han hade inga upplevelser eller minnen av någon som skadade honom eller hade gjort honom illa. Han hade själv inte gjort något fel och levde i oskuld. Men sen kom synden in och bedrog Eva (Adam blev inte bedragen), Adam tog inte Guds varningar på allvar, och överträdde därför Guds enda budord och människan dog. Men att han dog har ingenting att göra med andlig död. Du sa själv att död betyder separation från Gud, vilket skedde genom hans överträdelse av Guds budord. Han fick lämna lustgården och Gud stängde vägen dit för att han inte skulle gå in och äta av livets träd och sen leva utan upprättelse i evig synd.

Missgärningar och Synder

Jes. 59:2 Nej, det är era missgärningar som skiljer er och er Gud från varandra, era synder döljer hans ansikte för er, så att han inte hör er.

Det är våra missgärningar och synden som skiljer oss från Gud. Det står inte det är den andliga döden som skiljer er från Gud. Han kom i avsaknad av härligheten från Gud (Rom. 3:23). Men innan dess var han skapad fullkomlig, utan fläck, han befann sig i ett oskyldigt tillstånd.

Paulus säger om sig själv att han först levde utan lagen, men när budordet kom, fick synden liv (Rom. 7:9). En vanlig ålder där man räknas som vuxen i biblisk bemärkelse är runt tolv-års åldern. Det var då barmitzva och batmitzva skedde, då barnen upptogs i de vuxnas krets och man ansåg att de kunde stå ansvariga för sina gärningar och beslut. Och det är vad Paulus talar om här. Det kom en dag då han förstod vad som var rätt och fel, men då kom synden in och bedrog honom och han dog. Han kunde då skilja mellan rätt och fel, gott och ont, men valde det onda och det som var fel genom syndens makt att bedra eller köttets dragning till det felaktiga. Paulus var som Adam, en själisk människa, utan kunskap om Gud – alltså oandlig eller själisk.

När ett barn föds in i den här världen befinner barnet sig i samma oskyldiga tillstånd som den ursprunglige Adam. Barnet har inte möjlighet att synda eller göra orättfärdiga gärningar eftersom det fortfarande inte vuxit upp kroppsligen eller mentalt, och kan därför inte heller skilja mellan rätt och fel, ont eller gott. Och det tar Paulus upp i Rom. 9:11 ”Innan barnen ännu var födda och innan de hade gjort vare sig gott eller ont, sades det till henne…”

Döden dö – Döende dö

1 Mos. 2:17 …men av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta, ty den dag du äter av det skall du döden dö.

1 Mos. 2:17 är alltså inget som styrker begreppet andlig död eftersom död i biblisk bemärkelse alltid innebär en separation från något, vilket du själv sa ”Död i Bibeln innebär skilsmässa, inte på något sätt förintelse…”. Adam skiljdes från Gud – han dog. Han skildes från Livet – Herren Jesus. Han förlorade gemenskapen med Gud på grund av han valde en annan väg istället för Vägen. Och Jesaja sa precis detta, som vi läste ovan, att det är våra missgärningar som skiljer oss från Gud, och våra synder är det som gör att Gud döljer sig från oss och inte hör oss.

Ja, kristna har kommit överens om att människan är ”andligt döda”, och de har inte brytt sig om att ta reda på vad Bibeln säger. Vi ser samma tendens gällande allt Gud sagt. ”Vi har bestämt att det är så, och Gud får rätta sig efter våra beslut.” Människan står i centrum och detta kallas kristen humanism, och det tar sitt uttryck i felaktiga läror och undervisning.

Vi kan också förstå 1 Mos. 2:17 som döende dö, och kan beskriva hur vår kropp förfaller, det man kallar förnedringskroppen. Intressant tanke är att Petrus säger: En dag är som tusen år, och tusen år som en dag, och Bibeln säger att Adam levde till han var 930 år, alltså innan ”dagen” var slut dog han.

Bibeln vittnar om att människan inte skapades andliga utan skapades själiska. Och att vi blir andliga först vid pånyttfödelsen. För ”Adam blev en levande själ”, och orden”Döden dö” visar att de förlorade gemenskapen med Gud genom synden, och att människan även senare mötte den eviga döden, om inget offer gjordes för synden, vilket Jesus gjorde.

Jag anser därför att vi måste ändra vår undervisning, för människan dog inte andligen när de syndade mot Gud eftersom de aldrig varit andliga människor. Synden skiljde dem däremot från sann gemenskap med Gud. Och Gud hade en tanke med att skapa människan som en själisk varelse för att sedan låta det uppstå andliga människor. Vi har svårt att förstå t.ex. Paulus ord om att det sås en jordisk kropp, och det uppstår en andlig kropp (1 Kor. 15:42-50), vilket gör att vår förståelse av andevärlden och andevarelser förvrängs. T.ex. änglar har andliga kroppar. Även Jesus uppstod med en andlig kropp, som var lika verklig som lärjungarna själva men som ändå kunde gå igenom stängda dörrar, eller dyka upp helt plötsligt någon annanstans. Och Johannes säger Älskade, vi är nu Guds barn, och det är ännu inte uppenbart vad vi ska bli. Men det vet vi, att när han uppenbaras ska vi bli lika honom, för vi ska få se honom som han är. 1 Joh. 3:2.

Vi måste också förstå att det inte var därför att Adam åt frukten i sig som gjorde att han föll. Det var Adams olydnad mot Gud som gjorde att han förlorade gemenskapen med Gud! Och den olydnaden finner vi fortfarande hos oss själva i dag. Det tillhör vad Bibeln kallar köttets sinne som är i fiendskap mot Gud. Vi kallades också olydnadens barn innan vi blev födda på nytt av Anden och Ordet. (Läs Ef. 2:2  …olydnadens söner, Ef. 5:6 …olydnadens barn, Kol. 3:6 …olydnadens barn)

Levandegjord i Anden

En annan undervisning som får sitt stöd från den felaktiga synen på ande, själ och kropp kommer från 1 Petr. 3:18: För också Kristus led en gång för synder, rättfärdig för orättfärdiga, för att han skulle föra oss till Gud, visserligen dödad till köttet, men levandegjord i Anden...

När det gäller ordet levandegjord i 1 Petr. 3:18 är betydelsen av det grekiska ordet zõopoieõ att bli styrkt (quickened) och kan förstås om att Jesus blev frigjord eller styrkt genom att Han nu var frigjord från den fysiska begränsningen. Engelskans Vivified (vivid) kan ge lite djupare förståelse för vad som egentligen hände när Jesus dog den fysiska döden. Det grekiska ordet (zõopoieõ ) Petrus använder i 1 Petr. 3:18 finns bara en gång i hela nya testamentet och kan därför inte vara avgörande för vår förståelse av texten. En grundregel för all förståelse för Skriften är att det tydliga förklarar det dunkla.

En ny (Gr. Kainos) skapelse

Och det leder mig till Paulus ord i 2 Kor. 5:17. Jag citerar:

2 Kor. 5:17 Alltså, om någon är i Kristus är han en ny (kainos) skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit. SFB98.

Du utgår här omedvetet från trosrörelsens undervisning om ande själ och kropp när du läser versen ovan. Men även här kan jag argumentera mot denna lära. Ny skapelse i 2 Kor. 5:17 är det Grekiska ordet kainos, vilket betyder ny/nya i den mening att bli förnyad eller fullständigt renoverad.

När vi tänker på den versen så kommer ett felaktigt tänkande in där vi ser den döda anden i oss bytas ut mot en levande ande. Och vi får en inre bild av att kroppen och själen lever, men inuti oss dinglar en död ande som hänger med oss vart vi än går. Och att Gud plockar ut den döda anden när vi blir födda på nytt och byter ut den mot en ny ande. Men det stämmer inte. Vad Gud gör är att han renoverar oss, Han upprättar oss till vårt ursprungliga tillstånd av oskuld och renhet. Han renar våra samveten och bygger upp oss igen. Han bygger upp muren kring våra sinnen och ger oss rätt kunskap om Kristus, världen och oss själva.

När då Paulus använder ordet kainos så är det för att beskriva en fullständig upprättelse, en fullständig renovering av oss som människor. Detta gäller faktiskt inte bara oss människor, utan även himlarna och jorden och allt som bor däri eller därpå.

Jag kan också visa det från 2 Petr. 3:13 där han skriver: Men nya (kainos) himlar och en ny (kainos) jord där rättfärdighet bor, väntar vi på efter hans löfte. Återigen används ordet kainos.

Det gamla skapelsen upplöses inte till intet, som vi föreställer oss. I verserna innan skriver Petrus:

2 Petr. 3:10-12 Men Herrens dag ska komma som en tjuv om natten, och då ska himlarna med ett våldsamt dån förgås, och elementen ska smälta av brännande hetta, och jorden och de verk som finns därpå ska brännas upp. Eftersom nu allt detta ska upplösas (luthEsetai), hur heligt och gudfruktigt bör ni då inte leva, medan ni väntar och ivrigt längtar efter Guds dags ankomst, då himlarna ska förgås av eld och elementen smälta av hetta. Många utgår felaktigt ifrån att ordet upplösas (gr. luthEsetai) betyder fullständig förstörelse eller tillintetgörelse. Samma ord använder Jesus när han säger: Löser inte var och en er på sabbaten sin oxe eller åsna från krubban och leder bort för att vattna den?Löser är här verbet luo vilket betyder jag löser, och används också av Jesus i Mark. 11:2 där samma verb används, där Jesus säger till sina lärjungar att gå in i byn där de ska finna en åsna bunden. Ordet lös honom (luo) är det samma som Petrus använder i 2 Petr. 3:7 och 11.

Så, varför tog jag upp det här? På samma sätt som vi blir lösta från våra synder, befriade från syndens makt, så blir himlarna och jorden lösta. Skapelsen blir befriat från all ondska och all synd, en jord där rättfärdighet bor. Den här världen är i fångenskap, bunden fast genom Satans inflytande och verk tillsammans med hans miljoner agenter (andliga och fysiska) genom alla tidsåldrarna. Därför blir upplösningen av allt det Petrus talar om inte en fullständig förstörelse av dessa, utan det att alla band bryts vilket frigör hela Guds skapelse från syndens inflytande, och från allt skadligt i Hans åsyn.

Petrus talar alltså om den nya skapelsen i Kristus Jesus när han skriver Men Herrens dag ska komma som en tjuv om natten, och då ska himlarna med ett våldsamt dån förgås, och elementen ska smälta av brännande hetta, och jorden och de verk som finns därpå ska brännas upp. Eftersom nu allt detta ska upplösas (luthEsetai), hur heligt och gudfruktigt bör ni då inte leva, medan ni väntar och ivrigt längtar efter Guds dags ankomst, då himlarna ska förgås av eld och elementen smälta av hetta. Men nya (kainos) himlar och en ny (kainos) jord där rättfärdighet bor, väntar vi på efter hans löfte. 2 Petr. 3:10-12

Och det är samma undervisning Paulus ger oss i 2 Kor. 5:17 om en ny skapelse – en upprättad skapelse. Gud renoverar allting och det sker genom eld, och brinnande hetta. Samma tema skriver han om i Romarbrevet gällande hela skapelsen.

Rom. 8:19-22 För med brinnande längtan väntar skapelsen på Guds söners uppenbarelse. Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja, utan på grund av honom som lade den därunder med en förhoppning, att också skapelsen en gång ska bli befriad från förgängelsens slaveri till Guds barns härliga frihet. För vi vet att hela skapelsen tillsammans suckar och våndas ända till nu. 

Skapelsen längtar inte efter att försvinna, utan att bli förnyad (kainos). Gud renoverar allting i Kristus. Han kommer förnya och rensa jorden från allt som orsakades av synden. Och den ursprungliga jorden och skapelsen kommer att bli fullständigt förnyad och förändrad, precis som vilken sköka eller fyllo som helst som blir förnyade och förvandlade i Kristus, om de verkligen blir födda av Gud. Den här jorden, alla berg och kullar ska rensas genom eld och bli fullständigt renoverad, men den kommer precis som Gud sagt, att finnas till för alltid. (Läs Pred. 1:4 Släkten kommer, släkten går, men jorden står evigt kvar., Ps. 104:5 Du grundade jorden på dess fästen, så att den ej vacklar till evig tid. , och Hab. 3:6 Han träder fram och jorden skakar, för hans blick bävar hednafolken. Urgamla berg splittras, eviga höjder sjunker ner. Hans vägar är eviga. .)

Judas brev

Ett annat argument som används som stöd för andlig död är Judas brev. Någon sa: Den som inte har den Helige Anden. Den är andligt död. Och sen gavs Judas 1:16-20 som skriftbevis:

Jud. 1:16-20 Det är dessa som knotar och klagar, och som vandrar efter sina begär. Och deras mun talar stora ord, och de smickrar personer för sin egen vinnings skull. Men ni, älskade, kom ihåg de ord som har blivit förutsagda av vår Herre Jesu Kristi apostlar, hur de sa till er: I den sista tiden ska det komma bespottare, som följer sina egna ogudaktiga begär. Dessa är de som själva skapar splittring, köttsligt sinnade, som inte har Anden.  

Bibeln beskriver Adam som själslig (Adam är hebreiska för människa), vilket betyder att den opånyttfödda människan inte har Anden. Det beskrev jag i Del 1 under rubriken Oandlig eller Själisk. Och DET är vad Judas brev förklarar, och som även Paulus undervisar om i 1 Kor. 2:14-15 och i 1 Kor. 15:42-50 där han tar upp just skillnaden på själisk/jordisk och andlig. Men frasen andligt död går inte att hitta i Bibeln och Judas brev kan inte användas som försvar. Ja, den själiske människan är död i sina synder, (skild från Gud och inte ”andligt död”) men den som har omvänt sig till Jesus har blivit en andlig människa som förstår sig på andliga saker.

 Vi behöver tänka om

Jag framhåller alltså att Adam och Eva inte skapades andliga, utan den första människan blev en levande själ, och den andra Adam – Kristus, blev en livgivande ande. Jag menar att vi behöver tänka om även när det gäller syndafallet. Den köttsliga, eller den själiska människan kan inte förstå Gud eller ta del av Hans kunskap. (Men en oandlig människa tar inte emot det som hör till Guds Ande. För det är en dårskap för henne och hon kan inte heller förstå det, eftersom det måste bedömas andligen. 1 Kor. 2:14). Det visste Gud om när Han skapade människan. Paulus talar om att det sås en jordisk människa, och uppstår en andlig, och det ligger en stor, underbar hemlighet i dessa ord. Vi blir förnyade genom Anden till vår inre människa även om vår yttre människa bryts ner. Och det kommer bli något helt makalöst som sker den dagen vi förvandlas och får våra uppståndelsekroppar. Och var och en som har detta hopp till Honom renar sig, liksom han är ren. (1 Joh. 3:3). 

Men innan dess behöver församlingen förstå skillnaden på andligt och själiskt så vi kan leva i rättfärdighet och i sanningen.

Översikt | Del 1 | Del 2 | Del 3