Den första kärleken!

För några veckor sen gjorde jag ett inlägg på min personliga FB-sida om skökan, och gick igenom de sju församlingarnas likheter med församlingens historia. Efter det började Guds Ande tala till mig och visa vad det var som gick snett i Efesus församlingen och vad Jesus menade när han säger:

Upp. 2:4 Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek.


Efesus var den första församlingen som apostlarna upprättade och som jobbade hårt men som hade förlorat den första kärleken, alltså den brinnande kärleken som apostlarna hade till Jesus. Efesus betyder Ej Bestående. (ur min artikel Skökan).

Under församlingens första tid var förföljelse vardag för de kristna och det var sunt och nyttigt för församlingen. Ingen falsk kristen ville bli förföljd och på så vis sållades agnarna från vetet. Efter apostlarna var döda fortsatte förföljelsen, men där ser vi hur det ur församlingen uppstod apologeter i stället för evangelister. Det var sådana som skrev brev till kejsaren och myndigheterna och vädjade om att ta hänsyn och med det försökte försvara den kristna tron på en intellektuell nivå. Där har vi bl.a. Teofilus (180 e.Kr.), Justin martyren (100-165 e.Kr.), Tertullianus (160-225 e.Kr.), m.fl. som kom in med ett gediget försvar för den kristna tron, och på så vis intellektualiserades evangeliet. Det enkla evangeliet om Jesu lidande, död och uppståndelse, omvändelse och syndernas förlåtelse lades undan för mänsklig visdom. Den första kärleken försvann.

Vad är då den första kärleken? Jesus ger oss en hint i Joh. 15:13 ”Ingen har större kärlek än denna, att man ger sitt liv för sina vänner.” Direkt kanske du tänker på att ”ta en kula” för din broder, att steppa in och rädda någon annan från döden eller straff. Men det är inte vad Jesus menar. 

Det enkla livet med Kristus och syskonen innebär att man ger av sin tid, sin ork, sin kunskap, sin välsignelse, och hör ihop med att man har lagt ner sitt liv inför korset, inför Jesu fötter, och att man ger tid där man inte har tid, man ger stöd där man själv skulle behöva stöd, men ger undervisning där man själv känner man behöver andras undervisning. Det är den första kärleken, att man ger sig för andra, och inte lever egoistiskt. För det är det som är kärnan i människans natur: egoismen, själviskheten, och att man söker sitt eget, sin egen ära, sin egen bekvämlighet och framgång. Men det är inte vad vi kallats till. Vi är kallade att ta på oss våra kors och följa Jesus dagligen. Det är att lägga ner sitt liv, för sina vänner, och det är den största och första kärleken. Se bara på Jesus, hur han dagarna innan sin korsfästelse ger de här orden till lärjungarna. Han visste vad som krävdes av honom för att fullborda det lopp han hade framför sig, och visar med det Sin kärlek till oss.

En reaktion på ”Den första kärleken!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s