Upp. 20:5-6 Men resten av de döda blev inte levande igen, förrän de tusen åren hade gått. Detta är den första uppståndelsen. Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden ingen makt, utan de ska vara Guds och Kristi präster, och ska regera med honom i tusen år.
Uppståndelsen från de döda är ett genomgående tema i Bibeln. Johannes berättar om två uppståndelser, första uppståndelsen och underförstått ”den andra uppståndelsen” som sker efter de tusen åren.
Fråga: Varför öppnas böcker, och varför öppnas Livets Bok, om alla dessa är de förbannade och de på väg till den andra döden? Varför kolla om någon av dem har sitt namn skrivet i Livets Bok?
Fråga: Varför sökte Paulus att ”nå fram till uppståndelsen från de döda” (Fil. 3:11)? Han borde väl med självklarhet vara en av dem som skulle uppstå i den första uppståndelsen?
Jag tror vi behöver vara ödmjuka inför det faktum att inte ens Paulus tog det för givet att han skulle få del av den första uppståndelsen. Det kan vara därför han skriver om att arbeta på sin frälsning med fruktan och bävan, och att man faktiskt kan falla bort eller gå fel på vägen.
Många av oss tar det för givet och fortsätter glad i hågen på vår väg utan att ens rannsaka oss själva om vi är I TRON.
2 Kor. 13:5 Rannsaka er själva, om ni är i tron, pröva er själva. Eller känner ni inte er själva, att Jesus Kristus är i er? Om inte, består ni inte provet.
Kan det vara så att många av oss inte når fram till första uppståndelsen, utan får vänta tills den andra och på att Livets Bok öppnas?
Med det här inlägget vill jag att vi nyktrar till och i sanning rannsakar oss själva, går till doms med oss själva, och renar oss från allt som kan hindra oss från att nå fram till den första uppståndelsen. Låt Paulus vara ett exempel på nykterhet och ödmjukhet. Lev i Gudsfruktan!
The Holy Remnant 
Hur rannsakar man sig själv ? Jag är , som du vet inte ens säker på att jag är frälst .. Tack dock för alla dina inlägg och din undervisning!
Med vänlig hälsning, Erika
GillaGillad av 1 person
Hej Erika. Kul att se dig här. 🙂
Paulus skriver två brev till en församling som har fått mycket om bakfoten och som han behöver rätta till. Läser man Korinterbreven ser man kiv och stridigheter, och även allvarligare synder som incest osv.
Han beskriver kärlekens väg som den högste vägen, och beskriver ordningen i gudstjänsten. Han undervisar om äktenskap och mat, Jesu återkomst och vår uppståndelse mm. I det andra brevet tar han upp falska apostlar som försöker bedra församlingen genom lögner och falsk lära, som förtalade Paulus för att ställa sig själva i bättre ljus. När han i kapitel 13:5 säger pröva er själva, eller rannsaka er själva, så är det mot bakgrund av den undervisning och förmaning han tidigare gett. Om vi går tillbaka ett kapitel, till 2 Kor. 12:20-21 säger han:
Jag är rädd att jag vid min ankomst skall finna er annorlunda än jag skulle önska, och att ni skall finna mig annorlunda än ni skulle önska. Jag är rädd att jag skall finna strid och avund, vredesutbrott, själviskhet, förtal och skvaller, högmod och oordning. Ja, jag är rädd att min Gud skall förödmjuka mig inför er när jag kommer tillbaka, och att jag måste sörja över många som tidigare levde i synd och inte har ångrat den orenhet, otukt och lösaktighet som de har bedrivit.
Allt det han beskriver kallas synd och orättfärdighet, eller köttets gärningar. Därför ber han dem rannsaka sig själva om de lever i kärleken, om de lever efter hans undervisning och inte efter köttet. Han ville inte komma dit och på nytt sörja över deras synder. Och i kapitel 13:7 säger han: Vi ber till Gud att ni inte skall göra något orätt… utan för att ni skall göra det som är gott….
—
Ett exempel på att rannsaka eller pröva sig själv: Om t.ex. en polis fångar en tjuv så rannsakar polisen personens fickor efter farliga föremål, eller om personen har något annat som kan fälla personen i en rättegång.
Översatt till det kristna perspektivet betyder det att man går igenom sitt liv, tankeliv, gärningar för att se om det finns någonting som bedrövar Guds Ande eller kan få dig eller andra på fall efter den beskrivning Paulus gav församlingen i Korint. Finns det kiv, förtal, lögn, hat, bitterhet, avund osv. osv. Det betyder alltså att rannsaka sitt eget hjärta om det är rätt inför Gud. Men lever man i kärleken så gör vi automatiskt det som är rätt inför Gud.
Det är enkelt att upptäcka vad som finns i hjärtat. Munnen talar vad hjärtat är fullt av säger Jesus på flera ställen i evangelierna. Det kan också vara att man inser hur man själv tänker eller reagerar i olika situationer.
Ords. 23:7 Som en man tänker så är han. SRB16.
Orden ”i tron” är ett substantiv och beskriver en livsstil i enlighet med Guds ord. Så pröva er själva om ni lever i tron, efter den beskrivning Paulus gett oss både i Korintierbreven och andra brev.
Och som vi vet, att om Guds Ande uppenbarar något som är fel i våra liv får vi bekänna det inför Honom. Han är då trofast och rättfärdig så att Han förlåter våra synder och renar oss från all orättfärdighet. (1 Joh. 1:9).
När vi gör det som är rätt inför Honom vet vi att vi är födda av Gud, och det märkliga är att vi inför Gud kan behöva övertyga våra hjärtan, oavsett vad det anklagar oss för, att Gud är större än vårt hjärta och vet allt. (1 Joh. 3:19-20) Det är en stor tröst när vi kämpar med vår tro och inte känner att vi räcker till inför Gud. Gud vet allt om oss. Gud visste om alla dina synder innan Han grep in i ditt liv. Gud vet om alla synder och misstag du gör och kommer göra. Ändå valde Han att frälsa dig, som Paulus säger:
Rom. 5:10 Ty om vi, medan vi var Guds fiender, blev försonade med Gud genom hans Sons död, hur mycket säkrare skall vi då inte bli frälsta genom hans liv, när vi nu är försonade.
Många av oss troende behöver komma ”till tro” på Guds kärlek till oss. Det är så ofattbart att Gud kan älska just mig för jag vet ju hur illa ställt det är. Men Gud älskar oss inte på grund av våra gärningar utan därför att Gud är kärlek. Han frälste oss inte på grund av gärningar utan därför att vi trodde Hans evangelium.
Jag har ju följt dig under lång tid och märker ju hur du lever i kärleken till både Gud och syskonen. Och jag har märkt hur du anklagar dig själv, oftast utan orsak. Men genom att du rannsakar ditt eget liv enligt Paulus beskrivning så kommer du se att du lever rätt inför Gud. Och därigenom kan du faktiskt övertyga ditt eget hjärta inför Gud: Herre, jag vet inget med mig själv som är fel i dina ögon, men finns det nåt så förlåt mig mina hemliga synder.
Det var så David bad:
Ps. 19:13 Vem märker själv hur ofta han felar? Förlåt mig mina hemliga brister.
GillaGilla