Den genomsnittliga, svenska kristenheten besitter en alltför bedrövlig kunskap i Guds ord, och därför är det några få sammanhang i NT som JV har specialiserat sig på att ”förklara” för oss. 

Även den i Bibelns mysterier ganska oinvigde brukar ha klart för sig att Joh. 1:1-3 är klara besked när det gäller Jesu väsenlikhet med Gud. Det är då inte att förvåna sig över att just denna text blivit något utav ett nyckelsammanhang i JV’s strategi. 

Den vanlige kristne som citerar detta ord råkar ut för en obehaglig kalldusch. Vittnet ler mot dig och säger kanske: ”Ja, det ser ju ut som om det skulle vara som 1917 års översättning antyder. Nu är det emellertid så att grundtexten inte betyder det som står där i 1917. Den bestämda artikeln är väldigt viktig i Grekiskan, (så halar dom fram Nestle eller ’Emphatic Diaglott’ en interlinjär grekisk-engelsk variant av NT.) I grundtexten för vers ett står det faktiskt så här: ’En arhcä än ho logos, kai logos än pros ton (best art.) Theon, kai Theos än ho logos. I den senare delen av versen ser du att det inte finns någon artikel, d.v.s. Gud skall där vara i obestämd form, en gud!!Med andra ord skall versen heta så i korrekt översättning. ’I begynnelsen var Ordet och Ordet var gudomligt, eller Ordet var en gud.’ ’Sanningen som leder till liv’ sid. 24: ’I full överensstämmelse med grundtexten återger därför somliga översättningar så här.’

Utan tvekan ett överraskande inslag? Om artikeln saknas, framhåller man i tillägget till sin bibelöversättning, så innebär det att man därmed hänvisar till en viss kvalitet hos den omtalade. Om däremot artikeln finns så betyder det identitet. 

I klartext: om ordet Theos förekommer utan artikel skall det översättas med ”en gud” eller gudomlig om det förekommer med artikel hänvisar det till den ende absoluta GUD. 

Joh. 1:1 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var en gud. NVÖ (Nya Världens Översättning)

Joh. 1:1 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. SRB16. 

Joh 1:6 Det kom en man som var utsänd som Guds representant, och hans namn var Johannes. NVÖ 

Joh. 1:6 Det kom en man, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. SRB16. 

Hebr. 1:3 ”Han är hans härlighets återsken och hans väsens avbild och bär allt med sitt mäktiga ord. Sedan han genom sig själv har renat oss från våra synder har han satt sig på Majestätets högra sida i höjden.” SRB16. 

”Men Jesus svarade dem: Min Fader verkar ända tills nu, så verkar också jag. Därför sökte judarna ännu mer efter att döda honom, eftersom han inte bara bröt sabbaten, utan också sa att Gud var hans Fader och gjorde sig själv lik Gud. Då svarade Jesus och sa till dem: Sannerligen, sannerligen säger jag er: Sonen kan ingenting göra av sig själv, utan endast det han ser Fadern göra. För allt det han gör, det gör också Sonen. för Fadern älskar Sonen och visar honom allt det han själv gör, och han ska visa honom ännu större gärningar än dessa, så att ni ska förundra er. För liksom Fadern uppväcker de döda och gör dem levande, så gör också Sonen levande vem han vill.” Joh. 5:17-23

”Men det fanns också falska profeter bland Israels folk, precis som det kommer finnas falska lärare bland er. De kommer lömskt att införa sekter som bryter ner er tro, och de kommer till och med att förneka den ägare som har köpt dem och störta sig själva i fördärvet.”) NVÖ 

Nu raskt över till Nya Testamentet. 
Den genomsnittliga, svenska kristenheten besitter en alltför bedrövlig kunskap i Guds ord, och därför är det några få sammanhang i NT som JV har specialiserat sig på att ”förklara” för oss. 

Även den i Bibelns mysterier ganska oinvigde brukar ha klart för sig att Joh. 1:1-3 är klara besked när det gäller Jesu väsenlikhet med Gud. Det är då inte att förvåna sig över att just denna text blivit något utav ett nyckelsammanhang i JV’s strategi. 

Den vanlige kristne som citerar detta ord råkar ut för en obehaglig kalldusch. Vittnet ler mot dig och säger kanske: ”Ja, det ser ju ut som om det skulle vara som 1917 års översättning antyder. Nu är det emellertid så att grundtexten inte betyder det som står där i 1917. Den bestämda artikeln är väldigt viktig i Grekiskan, (så halar dom fram Nestle eller ’Emphatic Diaglott’ en interlinjär grekisk-engelsk variant av NT.) I grundtexten för vers ett står det faktiskt så här: ’En arhcä än ho logos, kai logos än pros ton (best art.) Theon, kai Theos än ho logos. I den senare delen av versen ser du att det inte finns någon artikel, d.v.s. Gud skall där vara i obestämd form, en gud!!Med andra ord skall versen heta så i korrekt översättning. ’I begynnelsen var Ordet och Ordet var gudomligt, eller Ordet var en gud.’ ’Sanningen som leder till liv’ sid. 24: ’I full överensstämmelse med grundtexten återger därför somliga översättningar så här.’

Utan tvekan ett överraskande inslag? Om artikeln saknas, framhåller man i tillägget till sin bibelöversättning, så innebär det att man därmed hänvisar till en viss kvalitet hos den omtalade. Om däremot artikeln finns så betyder det identitet. I klartext: om ordet Theos förekommer utan artikel skall det översättas med ”en gud” eller gudomlig om det förekommer med artikel hänvisar det till den ende absoluta GUD. 

Stämmer detta?
Matt. 6:24 Ni kan inte tjäna både Gud och mammon. 
Luk. 20:38 han är en Gud, icke för de döda utan för levande.
Joh. 3:2 Rabbi, vi vet att det är från Gud som du har kommit…
Apg. 5:39 Men är det av Gud, så kan ni inte slå ner dessa män…
+ 2 Kor. 5:1, Fil. 3:7, Rom. 13:1, Joh. 1:6, och många fler. I inget av dessa sammanhang har ”Gud” artikel. Efter JV egen ”lag” innebär det alltså att dessa ställen då borde översättas med ”en gud” eller ”gudomlig”. Tillämpa det på de nyss nämnda verserna och hela Bibeln blir absurd.

Det är alltså en kvalificerad lögn att påstå något sådant. Och till yttermera visso har deras egen bibelöversättning inte följt den regeln i något annat avseende än just Joh. 1:1. Gå bara till vers 6 i samma kapitel och fråga stillsamt om det finns någon bestämd artikel där. Den saknas nämligen. Hur översätts den versen? Ingenstans blir deras rent förfalskade översättning så avslöjad som här.

Till sitt försvar citerar man alltså en viss bibelöversättning. Eventuellt två eller tre. Undertecknad har i sin ägo ett trettiotal versioner av Bibeln, hur förhåller det sig med deras översättning av Joh. 1:1?

(Här citerar Teddy över 30 olika översättningar på olika språk: spanska, tyska, engelska osv. och alla säger samma sak: ”Ordet var Gud”, inte ”en gud”.)

Ni ser att bevisbördan ligger tungt åt den uppfattning som den kristna tron alltid har hållit sig till men visst finns några översättningar av Bibeln som har en annan läsart. Exempelvis Moffats, Smith-Godspeeds och Schonfields översättningar. Men då är att märka att ingen av dessa översättningar har någon särskild betydelse eller hög rang inom kristenheten. JV gör gällande att denna försvinnande lilla minoritet ger den rätta översättningen, just därför den överensstämmer med deras förutfattade mening och hårt indrillade teologiska mönster. 

Matt. 6:24 Ni kan inte tjäna både en gud och mammon. 1917 års översättning.

Luk. 20:38 han är en gud, icke för de döda utan för levande. 1917 års översättning.

Joh. 3:2 Rabbi, vi vet att det är från en gud som du har kommit… 1917 års översättning.

Apg. 5:39 Men är det av en gud, så kan ni inte slå ner dessa män… 1917 års översättning.

2 Kor. 5:1 Ty vi veta, att om vår kroppshydda, vår jordiska boning, nedbrytes, så hava vi en byggnad som kommer från en gud, en boning som icke är gjord med händer, en evig boning i himmelen. 1917 års översättning.

Fil. 2:6 han som var till i guds-skepnad, men icke räknade jämlikheten med en gud såsom ett byte, 1917 års översättning.

Rom. 13:1 Var och en vare underdånig den överhet som han har över sig. Ty ingen överhet finnes, som icke är av en gud; all överhet som finnes är förordnad av en gud. 1917 års översättning.

Joh. 1:6 En man uppträdde, sänd av en gud; hans namn var Johannes. 1917 års översättning.

Försonade med Gud, befriade ifrån frälsning genom egna gärningar har vi blivit kallade till ett högt och mycket viktigt arbetet. Men många har slagit sig till ro med en religiös hobbyverksamhet där aktivitetens närvaro är viktigare för många än dess förankring i Guds vilja och uppenbarade plan. Namnkristendom och praktisk ateism under kristlig täckmantel har skämt ut Kristi brud alldeles för länge. 

Men kanske kan allting bli annorlunda? Kan Guds folk bli mobiliserade till en kamp emot andemakterna i himlarymderna igen? Ja, det får framtiden utvisa. Intill dess att det sker är bara en sak klar: Jehovas Vittnen kommer att tillväxa, till och med på våra egna församlingars bekostnad i vissa fall. Så här säger Schnell i sin bok ”Trettio år som Vakttornets träl”. 

”Vakttornets ledare kände på sig, att det inom kristenhetens landamären fanns miljoner bekännande kristna, som inte var väl grundade och rotade i ’den tro, som en gång för alla blivit meddelat åt de heliga’, och som lätt skulle kunna petas loss från kyrkorna och ledas in i en ny och återuppbyggd vakttornsorganisation. Sällskapet räknade ut och det alldeles riktigt, att denna brist på rätt kunskap om Gud och de inom kristendomens vitt utbredda halvsanningarna skulle kunna brukas som ett utomordentligt anfallsvapen, för vilket massor av män och kvinnor skulle falla, om det blott brukades på ett klokt sätt, om angreppen aldrig avslappnade, om resultaten samlades och bearbetades och därefter på nytt brukades i en sig alltjämt vidgande cirkel.” 

Kan detta få fortsätta utan att vi reagerar? Inte om vi menar allvar med att kalla oss vid Kristi namn.