Skriven den 13 Maj 2019 av Sandy Simpson.

Hämtat från Deception in the Churchs hemsida. Följ gärna YouTube-kanalen 
ACT – Apologetics Coordination Team

Översatt av Jon-Are Pedersen 

Nu för tiden befinner sig varenda en av församlingens mest grundläggande doktriner under extraordinär attack. En av de viktigaste kärndoktrinen är den om Treenigheten, den Treeniga Guden … ”Gud är en Gud som är evigt existerande i tre personer, Fader, Son och Helig Ande”. Ett annat sätt att säga det är ”Gud är en ”Vad” och tre ”Vem” där varje ”Vem” har alla Guds attribut och personlighet”. Jag kommer först att lägga fram det vanligaste felet i de läror som avsiktligt eller oavsiktligt försöker dekonstruera vem Gud är, i synnerhet vem Jesus Kristus är. Jag kommer sedan gå vidare till några specifika fall och svara på deras påståenden individuellt.

Först och främst, läror som hävdar att Guds karaktär förändrats under en viss tidsperiod, lär ut kätteri. Gud förändras inte.

Jakobs brev 1:17 Varje god gåva och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusets Fader. Hos honom finns ingen förändring eller växling mellan ljus och mörker.

1 Samuel 15:29 Och den Härlige i Israel ljuger inte och ångrar sig inte. Ty han är inte en människa, så att han skulle kunna ångra sig.

Psaltaren 55:20 Gud skall höra mig och förödmjuka dem, han som sitter på sin tron sedan urminnes tid. Sela. Ty de ändrar sig inte, de fruktar inte Gud.

Psaltaren 110:4 HERREN har svurit och skall inte ångra sig: ”Du är präst för evigt, på samma sätt som Melki-Sedek.

Hebreerbrevet 13:8 Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet.

Dessa uttalanden i det skrivna ordet är antingen sanna, eller så är de falska. Om de är falska kan de motbevisas av andra verser här och där. Om de är sanna, vilket de är eftersom vi kan se det från kontexten och andra tillhörande verser, så ändras inte Gud. Om Han inte ändras, ändras inte heller Hans karaktär. Gud bestämde sig för att skicka sin Son för att lägga mänskligheten till sig själv genom inkarnationen så att Han kunde utgjuta sitt blod för våra synder som det fullkomliga offret (Hebr. 9:22) och sedan uppstå från de döda för att bli en förstlingsfrukt av alla som tror.

 Därför angriper den Guds karaktär som lär ut att det inte finns någon Guds Son i Gamla testamentet eller att Gud (”Vad” eller ”Vem”) förändrats på något sätt i Nya Testamentet.

 Nu kommer några att säga, ”Var är då Gud Sonen i Gamla testamentet”? Från Adams till Shem till Abraham, och slutligen Israels barn, hade alla möten med Gud, men de visste också att ingen kunde se Fadern och leva.

2 Mos. 33:20Men mitt ansikte kan du inte få se, ty ingen människa kan se mig och leva.

De visste också att de hade att göra med någon de bara kunde benämna som ”Guds ängel” eller ”Guds budbärare”. De kände till skillnaden mellan ”en” Guds ängel och ”Guds ängel” (bestämd artikel).

Hänvisningarna till ”Guds ängel” är följande: 1 Mos. 21:17, 24:7, 31:11, 2 Mos. 14:19, 2 Mos. 22:22, Dom. 6:20, 6:22, 13:9, 1 Sam. 14:20, 2 Sam. 19:27, 2 Kung. 1:3, 1 Krön. 21:30, Dan. 3:28, Sak. 12: 8, Apg. 7:35.⁽¹⁾

Hänvisningarna till ”Herrens ängel” är: 1 Mos. 16:7, 16:9, 16:10, 16:11, 22:11, 22:15, 24:7, Ex. 3:2, nr. 22:23, 22:24, 22:25, 22:26, ​​22:27, 22:31, 22:32, 22:34, 22:35, Dom. 2:1, 2:4, 5:23, 6:11, 6:12, 6:21, 6:22, 13:3, 13:13, 13:15, 13:16, 13:17, 13:18, 13:20, 13:21, 2 Sam. 14:17, 19:27, 24:16, 1 Kung. 19:7, 2 Kung. 1:3, 1:15, 19:35, 1 Krön. 21:12, 21:16, 21:18, 21:30, Ps. 34:7, 35:5, 35:6, 37:36, Jes. 37:36, Sak. 1:11, 1:12, 3:1, 3:5, 3:6, 12:8, Matt. 1:24, Upp. 22: 6.⁽²⁾

 Lägg märke till några saker. Människan kunde möta Herrens ängel ansikte mot ansikte, men ingen kunde möta Fadern ansikte mot ansikte. Också att Herrens ängel inte kunde avslöja sitt namn för människan eftersom det var för underbart att höra vid den tiden (Dom. 13:18 Min kom.) och är fortfarande en hemlighet (Rom. 16:25). Eftersom Gabriel och Mikael uppenbarade sina namn, kan detta bara betyda att tiden ännu inte hade kommit för Yeshua skulle avslöja sitt namn för människan, det kunde ske först efter inkarnationen. Observera att Herrens ängel står i kontrast med ”en ängel” som fördärvade folket i 1 Krön. 21:15. Återigen finns det bara tre platser i Nya testamentet som nämner Herrens ängel. Apostlagärningarna 7:35 hänvisar till den brinnande busken och vem som där talade med Moses. Notera också att det var Yeshua som talade ur den brinnande busken, men när Han frågades om sitt namn säger Han att det är ”Jag är den jag är” när Han talar om sig själv i ”Vad”, som är Gud Fadern, Sonen och Helige Ande. I Matt. 1:24 talade Herrens ängel till Josef innan inkarnationen och namngav barnet. Det finns olika åsikter där några kommentatorer tror att ängeln som pratade med Josef var ”en” ängel, men andra tror att det var den preinkarnerade Kristus på grund av fraseologin.

 Slutligen i Upp. 22:6 är Yeshua i himlen när Han ger Johannes uppenbarelsen, därför använder den termen ”sin ängel”. Allt detta står i motsats till när Bibeln talar om ”en Herrens ängel” som är en av de skapade varelserna som tjänar Gud.

Som tidigare nämnt kommer du märka att ”Herrens ängel” eller ”Guds ängel” inte längre nämns i Nya testamentet, med undantag av precis före inkarnationen i Matt. 1:24, Apg. 7:35och Upp. 22:6. Så efter att Jesus blev Gud-Människan för all evighet, gör de som tror på honom det i Han namn. Men Han blev inte namngiven i Gamla testamentet, med det undantaget att Gud (”Vad”) uppgav sitt namn genom Sonen i den brinnande busken. Så Guds namn … Fader, Son och Helige Ande är YHWH, ”Jag är den jag är”. I Nya testamentet, efter inkarnationen, uppenbarades Hans Sons namn som Yeshua HaMashiach, Jesus Kristus. Vi ska dyrka Honom i Han Sons namn, för det är i Han evige Sons namn att vi kan bli frälsta och ha evigt liv.

Allt ovan är för att bevisa varför patriarkerna väntade på Messias och togs till Paradiset när de träffade Jesus i Abrahams sköte, de som hade rättfärdigats av sin tro.

Hebreerbrevet 11:10 för han (Abraham) väntade på staden med de fasta grundvalarna, vars byggmästare och skapare är Gud.

Johannes 8:56 Abraham, er far, gladde sig över att han skulle få se min dag, och han såg den och blev glad.

Guds Son och Människosonen nämns båda i GT.

Daniel 7:13 I min syn om natten såg jag, och se, En som liknade en Människoson kom med himlens skyar, och han närmade sig den Gamle och fördes fram inför honom. 

Daniel 3:25 Han sade: ”Se! Jag ser att fyra män lösa som går oskadda omkring mitt i elden, och det fjärdes utseende är som en gudason! ”(NASB)

Daniel 3:25 ”Se!” Han svarade: ”Jag ser fyra män lös och går mitt i elden, och de är inte skadade, och den fjärde formen är som Guds Son.” (NKJV)

Nebukadnessar var en avgudadyrkare tills han visades YHWHs makt. Därför beskrev han den fjärde personen som gick runt i elden som en gudason. Men detta var tydligt Guds Son, som tolkats korrekt i KJV och NKJV, men inte den bokstavliga översättningen som är ”som en gudars son”.

 Gud definieras som Elohim (plural) i motsats till El (singular) ända tillbaka från 1 Mos 1:1. Gud talar också om sig själv i pluralform:

1 Mos. 11:7 Låt Oss stiga ner och förbistra deras språk, så att den ene inte förstår vad den andre säger.

Trots att många judar missade det, med undantag av Abraham, David och andra, bestod Gud alltid av mer än en person … en Gud som existerar i tre personer … Fader, Son och Helige Ande. Även den första delen av den judiska ”Shamah” 5 Mos. 6:4 säger: ”Hör, Israel! HERREN, vår Gud, HERREN är en!” Vilket innebär att Elohim är ett flertal personer i en Gud. Varför skulle du behöva upprepa  flera gånger ”Herren är vår Gud” i en monoteistisk kultur genom att lägga till ”Herren är en”? Jag vet att detta gjordes som ett vittnesbörd mot de polyteistiska kulturerna kring dem, men jag har alltid undrat varför Herren ville de skulle upprepa denna fras. Kanske för att förbereda dem för hemligheten med att Yeshua skulle uppenbaras?

 Melkisedek, som antingen var en Kristofani eller kanske var Noas Son, Shem (som fortfarande levde på Abrahams tid), omnämns som en förebild på Guds Son i Gamla testamentet.

Hebr. 7:1-3 Denne Melkisedek var ju konung i Salem och präst åt Gud den Högste. Han mötte Abraham när denne kom tillbaka efter att ha slagit kungarna, och välsignade honom. Åt honom gav Abraham också tionde av allt, vars namn först betyder rättfärdighetens konung, och dessutom också Salems konung, vilket betyder fridens konung. Utan far, utan mor, utan släkt. Hans dagar har ingen början och hans liv har inget slut, men han har gjorts lik Guds Son, och förblir präst för alltid.

Oavsett så var Jesus den unika Guden kommen i köttet.

Joh.1:1 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.

Jesus Kristus nämns som ”Ordet” bara i den här versen i Nya testamentet. Detta är inte Hans namn eftersom det är Yeshua HaMashiach, Jesus Kristus. Det är ett attribut, beskrivande av Vem Han är och vad Han gör, såsom Yahweh Jireh (Yahweh kommer att ge). Jesus Kristus är Guds ord, både i det Han talar och i Hans karaktär. Så Jesus förändrade alltså inte från Gamla testamentet, utan fortsätter som Yeshua HaMashiach, som är Ordet.

 Det är värt att nämna att Jesus tillsammans med Fadern och Helige Ande skapade universum.

 Gud (”Vad”) skapade universum: 1 Mos. 1: 1

Fader (”Vem”) skapade universum: Mal. 2:10, Matt. 25:34

Sonen (”Vem”) skapade universum: Kol. 1:15-16, Hebr. 1:2, Matt. 13:35

Anden (”Vem”) skapade universum: Ps. 104:30, Job. 33:4, Joh. 6:63

 Gud förändras inte.

Jakobs brev 1:17 Varje god gåva och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusets Fader. Hos honom finns ingen förändring eller växling mellan ljus och mörker.

1 Samuel 15:29 Och den Härlige i Israel ljuger inte och ångrar sig inte. Ty han är inte en människa, så att han skulle kunna ångra sig.

Psaltaren 55:20 Gud skall höra mig och förödmjuka dem, han som sitter på sin tron sedan urminnes tid. Sela. Ty de ändrar sig inte, de fruktar inte Gud.

Psaltaren 110: 4 HERREN har svurit och skall inte ångra sig: ”Du är präst för evigt, på samma sätt som Melki-Sedek.

Jesus förändras inte.

Hebreerbrevet 13: 8Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet.

Johannes 8:58 Jesus sa till dem: Sannerligen, sannerligen säger jag er: Jag Är, innan Abraham blev till.

Jesus förändrades inte från Gamla testamentet till det Nya. Han är densamma. Gud ändrade sig inte och ändrade inte heller Sin plan. Jesus fullbordade Faderns plan från evighetens förflutna för att Hans Son skulle lägga mänskligheten till sig själv i inkarnationen. Han är nu den hypostatiska unionen för evigt, 100% Gud och 100% människa för all evighet. Han är inte 50/50 men fullt ut Gud och fullt ut människa. Han släppte aldrig vid någon tidpunkt efter inkarnationen vare sig sin gudomlighet eller sin mänsklighet. Han underordnade sig Faderns vilja, men förblev gudomliga genom det hela (Fil 2:7-10). De som lär ut Adoptianism lär vanligtvis också ut att Jesus inte var Gud medan han gick på jorden eller före hans dop genom att använda dessa verser. Det är en falsk, demonisk tolkning. Gud kan inte sluta vara Gud.

 Barnes New Testament Notes säger:

 att det kan inte betyda att han bokstavligen avyttrade sig sin gudomliga natur och fullkomlighet, för det var omöjligt. Han kunde inte sluta att vara allsmäktig och allestädes närvarande, och den helige, sann och god.

 Jameson, Faucet and Brown Commentary förklarar:

(1) Han blev till i form av en tjänare så snart han blev en människa. (2) Han var till i ”Guds gestalt” innan han blev till i en ”tjänares gestalt”. (3) Han var en som verkligen levde i den gudomliga naturen men i en tjänares gestalt eller i människans natur. Ty han var lika mycket i ”Guds gestalt” som i en ”tjänares gestalt”; och var på så vis i Guds gestalt således att han ”var jämlik Gud”; Han kunde därför inte ha varit någon annan än Gud; för Gud säger: ”Med vem vill ni likna och jämföra mig, med vem vill ni jämställa mig?” (#Jes. 46: 5)

Gud kan inte sluta vara Gud. Han var inte bara en människa som döptes i den Helige Ande, som många Word of Faith och Latter-Rainlärare hävdar, utan han var Gud kommen i köttet. För att bevisa att en person verkligen är född på nytt måste de tro och bekänna att Gud har kommit i köttet.

1 John 4: 2 Guds Ande ska ni känna igen på detta: Varje ande som bekänner att Jesus Kristus har kommit i köttet är från Gud.

Ett annat bevis på Sonen i Gamla testamentet är att Jesus hänvisar till David och hur Herren talade med hans Herre.

Psalms 110:1HERREN sade till min Herre: ”Sätt dig på min högra sida, till dess att jag har lagt dina fiender som en fotapall under dina fötter.

Matteus 22:43-45 Han sa till dem: Hur kan då David i Anden kalla honom Herre och säga: Herren sa till min Herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag lägger dina fiender åt dig till en fotpall? Om nu David kallar honom Herre, hur kan han då vara hans son?

Barnes New Testament Notes säger:

Verserna 41-46. Jesus tar upp en fråga om Messias. Se även #Mark. 12: 35-37,Luk. 20:41-44.Vers 41. ”Medan fariséerna var samlade…” Jesus, efter att ha förbryllat judarnas stora sekter, fortsätter i sin tur att ställa dem en följdfråga på deras svar. Detta gjordes inte i en fåfäng triumfparad, utan 1: a. för att visa dem hur okunniga de var om deras egna profetior. 2:e. Att ödmjuka dem med tanke på deras okunnighet. 3:e. Att uppmärksamma den sanna doktrinen angående Messias – denne har en personlighet och anseende överordnad Davids, Israels mäktigaste konung – som Davids Herre, samtidigt som han var Davids ättling.

Därav existerade verkligen Jesus som den eviga Sonen.
Se https://www.gotquestions.org/eternal-Sonship.html

Jesus fanns till i den förgångna evigheten precis som han kommer att finnas närvarande i framtidens evigheter.

Ords. 8:22HERREN ägde mig redan vid begynnelsen av sin väg, före sina gärningar i urtiden. 

Matthew Henry Concise Commentary säger:

# 22-31 Guds Son förklarar sig vara engagerad i skapelsen av världen. Hur skicklig, hur kvalificerad är då inte Guds Son att vara världens Frälsare, han som är Skaparen av den! Guds Son utvaldes, innan världen blev till, för detta stora verk. Har han sin glädje i att rädda fördärvade syndare, borde då inte vi glädja oss åt hans frälsning?

 John Gill Commentary säger:

Ver. 22. HERREN ägde mig redan vid begynnelsen av sin väg, & c.] Inte ”skapat mig”, som Targum och Septuaginta; de översättningar Arius följde och som var upphovet till hans fördärvliga läror; … dessutom är Kristus, som Guds Ord och Visdom, Skaparen av allting och inte skapad, # Joh. 1:1-3

Guds Son var den som ledde Israel genom öknen ut ur Egypten.

2 Mos. 14:19 Det är skrivet, och Elohims ängel, som gick före Israels läger, tog bort och gick bakom dem; och molnens pelare gick från framför deras ansikte och stod bakom dem.

En av de punkter där falska lärare gått fel är att missbruka och missförstå frasen ”enfödde son”.

Vad betyder det att Jesus är Guds Enfödde Son?

Uttrycket ”enfödde son” förekommer i John 3:16, som i King James Version lyder så här: ”För så älskade Gud världen, att han gav sin Enfödde Son, så att vemhelstsom tror på honom inte skulle förgås, utan ha evigt liv.” Uttrycket ”Enfödde Son” översätter det grekiska ordet monogenes. Ordet översätts till engelska med ”endast”, ”den ende” och ”enfödde”.

Det är den här sista frasen (”enfödde” som används i KJV, NASB och NKJV) som orsakar problem. Falska lärare har hakat sig fast i den här frasen i ett försök att bevisa sin falska lära, att Jesus Kristus inte är Gud; det vill säga att Jesus i sitt innersta väsen, inte är jämlik med Gud, som Treenighetens andra person. De ser ordet ”född” och säger att Jesus är en skapad varelse därför att bara en som hade en början i tiden kan vara ”född”. Vad det här argumentet inte förstår eller tar med i beräkningen, är att ”begotten” är en engelsk översättning av ett grekiskt ord. Som sådan måste vi titta på den ursprungliga betydelsen av det grekiska ordet, inte överföra engelska betydelser i texten.

Så vad betyder monogenes? Enligt Greek-English Lexicon of the New Testament och Other Early Christian Literature(BAGD, 3rd Edition), har monogenes två primära definitioner. Den första definitionen gäller ”att vara den enda i sitt slag inom ett unikt förhållande.” Detta är betydelsen av Hebreerbrevet 11:17 där författaren hänvisar till Isak som Abrahams ”enfödde” (KJV). Abraham hade mer än en son, men Isak var den enda son han hade av Sarah och förbundets enda son. Därför är det Isaks unikhet bland de andra sönerna som tillåter användningen av ordet monogenes i det sammanhanget.

Den andra definitionen avser ”att vara den enda i sin sort eller klass, unik i sitt slag”. Detta är den betydelse som är underförstådd i Johannes 3:16 (se också Johannes 1:14, 18; 3:18; 1 Joh 4:9). Johannes var främst intresserad av att visa att Jesus är Guds Son (Johannes 20:31) och han använder monogenes för att markera Jesus som en unik Guds Son – delar samma gudomliga natur som Gud – i motsats till de troende som är Guds söner och döttrar genom adoption (Efesierna 1:5). Jesus är Guds ”ende” Son.

Faktum är att begrepp som ”Fader” och ”Son”, när det talas om Gud och Jesus, är mänskliga termer som hjälper oss att förstå förhållandet mellan Treenighetens olika personer. Om du kan förstå förhållandet mellan en mänsklig far och en mänsklig son, så kan du delvis förstå förhållandet mellan Treenighetens Förste och Andre person. Analogin faller om du försöker ta det för långt och undervisa, som några pseudo-kristna kulturer (som t.ex. Jehovas vittnen), att Jesus var bokstavligen ”fött” som i ”producerad” eller ”skapad” av Gud Fadern. (Https://www.gotquestions.org/only-begotten-son.html)

Jesus Kristus är inte adopterad; Han är ”Endfödd” som betyder ”att vara den enda i sitt slag inom ett unikt förhållande”.

 Några verser till att tänka på:

Sakarja 12:10 Men över Davids hus och över Jerusalems invånare skall jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat. De skall sörja honom så som man sörjer ende sonen, och de skall gråta bittert över honom, så som man gråter över sin förstfödde. 

1 Mos. 22:12 Då sade han: ”Lyft inte din hand mot pojken och gör honom ingenting. Nu vet jag att du fruktar Gud, då du inte ens har undanhållit mig din ende son.

2 Timoteus 1:9 Han som har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse, inte på grund av våra gärningar, utan efter sitt rådslut och sin nåd, som har blivit given oss i Kristus Jesus före världens början,

”Sonen” skapade allting (Kolosserbrevet 1:13-16; Hebreerbrevet 1:2). För det andra finns det många verser som talar om Gud Fadern som sänder Sonen till världen för att återlösa den syndiga människan (Johannes 20:21; Gal 4:4; 1 Joh 4:14; 1 Joh 4:10) och ge sin Son som ett offer för synden (Joh. 3:16). För det tredje talar 1 Johannes 3:8 om Guds Sons uppenbarelse eller manifestation: ”Den som syndar är av djävulen, för djävulen har syndat från begynnelsen. Därför uppenbarades Guds Son, för att han skulle göra slut på djävulens gärningar.” För det fjärde, Hebreerbrevet 13:8, berättar för oss att” Jesus Kristus är densamma igår och idag och i evighet.” Den samma sanningen är också underförstådd i Johannes 20:31, där vi ser Johannes beskriver syftet med sitt evangelium för att vi ”skulle tro på att Jesus är Kristus, Guds Son, och för att vi genom tron ska ha liv i hans namn.” Det säger inte att Han blev Guds Son, utan att Han är Guds Son. Slutligen är ett av de starkaste bevisen för Kristi eviga Sonskap Guds treenighet och det eviga förhållandet som finns mellan Fadern, Sonen och Helige Ande. Särskilt viktigt är det unika Fader/Son-förhållandet som bara kan förstås från aspekten av Kristi eviga Sonskap. En vers som talar om det eviga förhållandet mellan Fadern och Sonen är Johannes 16:28. ”Jag har utgått från Fadern och har kommit till världen. Åter lämnar jag världen och går till Fadern.” Implicerat i denna vers är igen det faktum att Fadern/Son förhållande mellan Gud Fadern och Gud Sonen är en som alltid har och alltid kommer att existera.

Historiska Adoptionister

 Hermas Herden

Verket Hermas Herden från det 2:a århundradet kan också ha undervisat att Jesus var en dygdig man fylld av den Helige Ande och adopterad som Sonen. [Not 2] [28] [29] Medan Hermas Herden var populär och bland några ansågs tillhöra de kanoniska skrifterna, behöll det inte den kanoniska statusen, om den någonsin hade det. (Https://en.wikipedia.org/wiki/Adoptianism, https://sv.wikipedia.org/wiki/Adoptianism)

 Theodotos av Bysans

Theodotos av Bysans(fl. Sena 2:a århundradet), en valentinsk gnostiker, [30] var den mest framträdande representanten för adoptianismen. [31] Enligt Hippolytus av Rom (Philosophumena, VII, xxiii) undervisade Teodotus att Jesus var en man född av en jungfru, enligt rådet i Jerusalem, att han levde som andra män och var mycket from. Vid sitt dop i Jordanien kom ”Kristus” över mannen Jesus, i likhet med en duva (Philosophumena, VII, xxiii), men Jesus var inte Gud själv förrän efter sin uppståndelse. [30] [32] Adoptianismen blev förklarat vara kättersk mot slutet av 2: a århundradet och avvisades av synoden i Antiokia och Nicaeas Första Råd, som definierade Treenighetens ortodoxa doktrin och identifierade mannen Jesus med den eviga Gudfödde sonen eller Guds ord i den Nicaenska trosbekännelsen. [33] [34] Läran förklarades också kättersk av påve Victor I. (https://en.wikipedia.org/wiki/Adoptionism)

 Joesph Priestly

En form av adoptianism dök upp inom Unitarianismen under 1700-talet, eftersom förnekelsen av jungfrufödseln blev allt vanligare, ledd av Joseph Priestleys åsikter och andra. (Https://en.wikipedia.org/wiki/Adoptionism)

 James Strang

 En liknande form av adoptionism uttrycktes i James Strangs skrifter, en Mormonledare som grundade Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga (Strangiter) efter Joseph Smiths död 1844. I sin bok, Herrens lagbok, en påstådd uråldrig skrift som hittades och översattes av Strang, erbjuder han en uppsats med titeln ”Anteckning om Kristi offer”, där han förklarar sina unika (för Mormonism som helhet) läror om ämnet. Strang sade att Jesus Kristus var Maria och Josefs biologiska son, som innan tidens begynnelse utvaldes till att vara mänsklighetens Frälsare, men som måste födas som en vanlig dödlig av två mänskliga föräldrar (snarare än att bli födda av Fadern eller den Helige Ande) för att verkligen kunna uppfylla sin Messianska roll. [44] Strang hävdade att den jordiska Kristus i huvudsak var ”adopterad” som Guds son vid födseln och uppenbarad fullständigt som sådan vid Förklaringen. [45] Efter att ha bevisat sig inför Gud genom att leva ett fullkomligt syndfritt liv, kunde han ge ett acceptabelt offer för människornas synder, före hans uppståndelse och himmelsfärd. [46] (Https://en.wikipedia.org/wiki/Adoptionism)

 Moderna Adoptionister (det finns många, många fler)

 William Branham

Men väl adopterat, placerad i position i Kristi kropp, är du arvinge av allting. Observera, det är vad Gud gjorde med Sin Son. Gud bad oss ​​inte göra någonting som han inte skulle göra. Han tog sin egen Son, som hade varit lydig. Detta var bara precis innan korsfästelsen. Kom ihåg vad Han sa kommer ner? Människosonen går till Jerusalem, överlämnas i hedningarnas händer. Han sade, ”Berätta inte synen för någon.” Men medan de stod där, adopterade Gud sin egen Son, för han överskuggade honom. Och bibeln sade att han satte en mantel på honom, så att hans klädsel sken som solen i sin styrka, ställde honom inför himmelska vittnen, inför jordiska vittnen. Och en röst sa: ”Detta är Min älskade Son, hör Honom.” Vad han än säger är det som om jag säger det. Han adopterades. Jesus sade: ”Mig är given all makt i himlen och på jorden”. Här har vi adoptionen, där Gud som adopterar Sin Son. (William Branham, 58-0126 – Hear Ye Him, Paragraf 25)

Han dog aldrig som Gud. Han dog som en människa. Människans synd var över Människosonen, och han var tvungen att bli en människa för att betala straffet. (William Branham, THE MIGHTY CONQUEROR, JEFF.IN, 56-0401M)

I Getsemane trädgård lämnade smörjelsen honom, du vet, han var tvungen att dö som en syndare. Han dog som en syndare, du förstår; inte för sina synder, men min och din. Det är där den kärleken kommer in, hur han tog mina. Åh hallelujah, hur han tog mina. (William Branham, ADOPTION 2, JEFF.IN, 60-0518)

De flesta moderna Latter Rain-förespråkare har fått adoptionismens heresi från William Branham. Det är helt tydligt att Branham menar att Jesus Kristus ”blev” Sonen och upphörde att vara Gud vid någon tidpunkt, vanligtvis vid korsfästelsen. Tanken att Jesus dog andligen är Kenneth Hagins mest kända lära. Faktum är att Jesus dog fysiskt för att utgjuta sitt blod för att täcka våra synder, men Gud kan inte dö andligen. Det är en absurd tanke, med mindre du verkligen inte tror att Jesus Kristus var Gud till att börja med. Lika absurd är Branhams undervisning om att smörjelsen lämnade Jesus. Jesus Kristus ÄR smörjelsen. Han är den kommande Konungars Konung, och genom Hans Ande har de som är pånyttfödda del av Hans smörjelse.

 Bill Johnson (Word of Faith, Latter Rain, efterföljare av William Braham)

”Jesus Kristus sade om sig själv,” Sonen kan inte göra någonting. ”I det grekiska språket har inget ord en unik betydelse – det betyder INTE, precis som det gör på engelska! Han hade inga övernaturliga förmågor alls! … Han utförde mirakel, underverk och tecken, som en människa i rätt förhållande till Gud … inte som Gud. ”(Johnson, Bill. När himlen invaderar jorden: En praktisk guide till ett liv av mirakel. Shippensburg, PA: Treasure House, 2003. Print (Sida 29)

Läs den här artikeln för en utmärkt utredning av heresierna i Word of Faith, den Nya Apostoliska och Latter Rain-rörelsen (som inkluderar människor som Bill Johnson i Bethel Church i Redding, Kalifornien). En undersökning om Word of Faith teologiska kännetecken, Third Wave-rörelsen och den Nya Apostoliska Reformationen ”av RP Moore,

https://www.academia.edu/26575525/An_Inquiry_Into_the_Theological_Characteristics_of_the_Word_of_Faith_Third_Wave_Movement_and_New_Apostolic_Reformation

 Anton Bosch (”inkarnations-sonskap”)

 Bosch säger för att Förklara en tjänare och en son,:

… Sonen är en del av familjen (han jämför här sonen med änglarna och de är tjänare) Men du är min son, jag har idag fött dig, han säger att denna vers missförstås, misstolkas av Jehovas vittnen. De säger att han hade en början; idag har jag fött dig, de säger; om han är son och är född, kan han inte vara evig, han kan inte vara Gud, det är deras argument. Men tydligt hänvisar han inte till Jesu eviga början. Han hänvisar tydligt till den dag han föddes i Betlehems krubba. Det var dagen han blev en son. Han var inte alltid en son och vi måste komma ihåg det och det här är mycket svårt att förklara för ett JW. Men Gamla testamentet uppenbarar inget förhållandet mellan Fader och Son … (det förhållandet) fanns inte i Gamla testamentet. I Gamla testamentet var det inte Fadern och Sonen utan det var Gud och Ordet. I begynnelsen var Ordet, inte i begynnelsen var Sonen, i begynnelsen Ordet och Ordet var hos Gud och var Gud. Hans förhållande och ställning i himmelen och i den förflutna evigheten var Ordet. … Han blev bara Sonen när han föddes i Betlehems krubba för 2000 år sedan. Det var då han blev sonen (Hebreerbrevet 1: 3-14).

Han argumenterar sedan om en förnimmelse av att Fadern är överlägsen sonen, har mer makt, mer respekt, ära etc.

Jesus var inte föremål för Fadern, nej de var lika. Varje medlem av Treenigheten i underkastelse för den andra … Den enda anledningen till att Han kom som Sonen var inte på grund av hans förhållande till Fadern, utan för att uppenbara för oss det förhållande som Gud Fadern vill ha med oss. ”

Bara för att vara tydlig, majoriteten i dag verkar föredra den eviga sonskaps-synen (att Jesus alltid var Sonen och Fadern var alltid Fadern). Jag håller mig till ”Incarnational Sonship” (han blev bara sonen i Betlehem). Ingen av dessa syner förnekar Hans gudom eller Hans eviga samexistens med Fadern och Anden och det är inte ens på lång sikt en orsak till splittring. Men Mark, med en överväldigande önskan att bevisa mig ha fel och hans besatthet av King James Version och som följd av en oförmåga att förstå ordet ”monogenes” (Enfödd) gick till ytterligheter. (Video, 10/20/18 eftermiddag)

Om Sonen inte existerade i Gamla testamentet, i själva verket för all evighet (som jag har mer än nog bevisat ovan) och då ”blev” Sonen, så måste Guds karaktär ha förändrats vid någon tidpunkt. Gud förändras inte, inte i karaktär. I Henry Hart Milmans bok ”Christian History” från 1840 beskrev Milman hur de tidiga Gnostikerna trodde att Jesus inte blev ”Sonen” förrän han i köttet blev döpt av Johannes. Yeshua har alltid varit Sonen, har alltid varit Ordet, och har alltid varit en person i den Treeniga Guden. Bosch hävdar att han håller fast vid den ortodoxa tolkningen av treenigheten, men plockar den ändå isär med sin undervisning. Du kan inte säga att du tror att Jesus Kristus, Sonen, är evig, för att sen säga att Han inte blev Sonen förrän han fick sin mänskliga natur genom inkarnationen.

Det finns många fler moderna adoptionistiska lärare idag, främst inom Word of Faith/Trosrörelsen, NAR/Nya Apostoliska Reformationen/Latter-Rain Rörelsen.

Fotnoter:

1Guds ängel: 1 Mos. 28:12, 32:1, 1 Sam. 29:9, 2 Sam. 14:17, 1 Krön. 21:15, 2 Krön. 32:21, Matt. 4:6, Lukas 1:19, 1:35, 2:13, 12:8, 12:9, 15:10, 20:36, Joh. 1:51, Apg. 10:3, 10:22, 12:23, 27:23, 1 Kor. 4:9, Gal. 4:14, 1 Tim. 3:16, 5:21, Hebr. 1:6, 2:9, 12:22, 1 Petr. 3:22, 2 Petr. 2:4, Upp. 2:18, 3:1, 3:14, 7:2, 8:4, 9:13, 10:7, 14:10, 14:19, 15:1, 15:7, 15:8, 16:1, 19:17

2Herrens ängel: 4 Mos. 20:16, 1 Kung. 13:18, 1 Krön. 21:15, 2 Kung. 32:21, Ps. 103:20, Sak. 1:14, 6: 5, Matt. 1:20, 2:13, 2:19, 28:2, Luk. 1:11, 1:38, 2:9, Joh. 5:4, Apg. 5:19, 8:26, 12:7, 12:11 12:23, Upp. 11:15