Pastor J. Mark Martin – De dödas tillstånd – Soul Sleep

De dödas tillstånd
Av Pastor J. Mark Martin (Ex-adventistpastor) (Ex-Adventist)

Översatt av Jon-Are Pedersen 2018
Min kommentar till J. Mark Martins artikel
//Martin är idag pastor i en Calvary Chapel-församling. Som ex-adventist kan han deras lära utan och innan, och när det gäller de dödas tillstånd så är den här förklaringen baserad på adventisternas felaktiga lära om själen som sover fram till domens dag, vilket kallas Soul Sleep. //
Här är några tydliga uttalanden från Nya testamentet om de dödas tillstånd:
    1. En person är består av tre delar – Ande, själ och kropp:

1 Thess. 5:23 Och må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må hela er ande och själ och kropp bli bevarade fläckfria vid vår Herre Jesu Kristi återkomst. 

Det är skillnad på en persons andedräkt och ande:

Jes. 42:5 Så säger Gud, HERREN, han som har skapat himmelen och utspänt den, han som har utbrett jorden med vad som alstras därav, han som har givit liv (KJV Breath – andedräkt) åt folket som är därpå och ande åt dem som vandra där: 

Job 7:11 Därför vill jag nu icke lägga band på min mun, jag vill taga till orda i min andes ångest, jag vill klaga i min själs bedrövelse. 

    2. En persons själ och ande är mer än ett andedräkt, dem har känslor:

1 Sam. 18:1 Sedan David hade talat med Saul, fäste sig Jonatan (KJV: Jonatans själ) så vid David att Jonatan hade honom lika kär som sitt eget liv. 

2 Sam. 5:8 På den dagen sade David: \”Den som slår jebusiterna skall genom vattentunneln nå fram till dessa halta och blinda som Davids själ hatar.\” Därför brukar man säga: \”Ingen blind eller halt skall komma in i huset.\” 

Job 14:20-22 Du besegrar henne för alltid och hon går bort, du förändrar hennes ansikte och sänder i väg henne. Om hennes barn kommer till ära, vet hon det inte, om de blir ringa, ser hon det inte. Hennes kropp känner bara sin egen plåga, hennes själ bara sin egen sorg. 

Mark. 14:34 …och sa till dem: Min själ är djupt bedrövad ända till döds. Stanna kvar här och vaka.

Ps. 107:26 De for upp mot himlen och ner i djupen, så att de miste modet i sin olycka. 

KJVPs. 107:26  They mount up to the heaven, they go down again to the depths: their soul is melted because of trouble.  

Luk. 2:35 Ja, också genom din själ ska ett svärd gå, för att många hjärtans tankar ska uppenbaras. 

    3. En persons ande är vad som blir pånyttfödd:

Joh. 3:6,7 Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. Förundra dig inte över att jag sa till dig: Ni måste födas på nytt.

    4. Gud är verksam genom en persons ande:

Ords. 20:27 Anden i människan är en HERRENS lykta, den utforskar varje rum i hennes inre. 

    5. En persons ande har:

Intelligens 1 Kor. 2:11 ”För vilken människa vet vad som finns i människan, utom människans ande som finns i henne? Så vet ingen heller vad som finns i Gud utom Guds Ande. 

Känslor Joh. 11:33 ”När Jesus såg henne gråta och att judarna som hade följt med henne också grät, blev han upprörd i Anden och själv skakad.” 

    6. Själ och ande separeras från kroppen vid döden:

Luk. 8:54,55 Men han drev ut alla och tog henne vid handen och ropade och sa: Flicka, stå upp! Och hennes ande återvände och hon reste sig genast upp, och han sa till dem att ge henne något att äta. 

Matt. 10:28 Och frukta inte för dem som dödar kroppen, men inte har makt att döda själen, utan frukta mer honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna.

Jak. 2:26 Därför, liksom kroppen utan ande är död, så är också tron utan gärningar död.

1 Kung. 17:21,22 Därefter sträckte han sig ut över pojken tre gånger och ropade till HERREN och sade: \” HERRE, min Gud, låt denne pojkes själ komma tillbaka in i honom.\” HERREN hörde Elias röst, och pojkens själ kom tillbaka in i honom, och han fick liv igen. 

Begreppet \”död\” som är \”thanatas\” på grekiska, betyder inte att det är icke-existerande eller medvetslöst, det innebär snarare att vara separerad.

Kol. 2:13 Och ni, som var döda i era synder och i ert oomskurna kött, har han gjort levande med honom, i och med att han förlät alla era synder… 

Rom. 7:4,10,13 Så har också ni, mina bröder, genom Kristi kropp dödats från lagen, för att ni ska tillhöra en annan, honom som är uppstånden från de döda, för att vi ska bära frukt åt Gud… och jag dog. Och jag fann att budordet som var till liv, blev till död…. har då det som är gott blivit min död? Nej, inte alls! Men synden har blivit det, för att den skulle visa sig vara synd. Den vållade min död genom det som är gott, för att synden genom budordet skulle bli syndig utan gräns. 

1 Tim. 5:6 Men en sådan som lever i vällust är levande död.

Upp. 3:1 Skriv också till församlingen i Sardes: Detta säger han som har Guds sju andar och de sju stjärnorna: Jag vet om dina gärningar, att du har namnet att du lever, men du är död.

Ef. 2:1,5 Också ni var döda genom överträdelser och synder… gjort även oss, som var döda genom synderna, levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta. 

    7. En destination finns efter döden:

Fil. 1:21-24 För att leva är för mig Kristus och döden en vinst. Men om det att leva i köttet för mig innebär att mitt arbete bär frukt, så vet jag inte vilket jag ska välja. För jag dras åt båda hållen. Jag längtar efter att få bryta upp och vara hos Kristus, vilket skulle vara mycket bättre. Men att bli kvar i köttet är mer angeläget för er skull. 

2 Kor. 5:6-8 Därför är vi alltid vid gott mod och vet att så länge vi är hemma i kroppen, så är vi borta från Herren. För vi vandrar i tro, utan att se. Men vi är vid gott mod och vill helst flytta bort från kroppen och vara hemma hos Herren

    8. Själen är medveten efter döden:

Upp. 6:9-11 Och när han bröt det femte sigillet, såg jag under altaret deras själar, som hade blivit slaktade för Guds Ords. Skull och för det vittnesbörd som de hade. Och de ropade med hög röst och sa: Herre, du som är helig och sann. Hur länge dröjer du med att döma och utkräva hämnd för vårt blod på dem som bor på jorden? Och åt var och en av dem gavs en vit dräkt, och de blev tillsagda att de skulle vila ännu en liten tid, till dess antalet hade blivit fullt av deras medtjänare och bröder, som skulle bli dödade liksom de själva.

Tydligen är en persons själ mer än hans andedräkt. De själar vi ser under altaret är inte ”andedräkt” som blir beklädda och ropar ut till Gud!
Lägg märke till att dessa själar är medvetna efter döden. Dessa blev martyrer och är fullt levande i himlen. De har kapacitet att ropa ut till Gud och att bära vita kläder. Gud Själv säger till dem att fler av deras bröder kommer förenas med dem efter att dem har blivit martyrer.

Vi ser dessa själar återigen i Upp. 20:4

”Och jag såg troner och de som satt på dem fick rätt att döma. Och jag såg själarna av dem som halshuggits för Jesu vittnesbörds och för Guds Ords. Skull, och som inte hade tillbett vilddjuret, inte heller dess bild och som inte hade tagit märket på sin panna eller sin hand. Och de levde och regerade med Kristus i tusen år.”

Flera skriftställen som visar på Själens Medvetenhet efter döden:

Job 26:5,6 De avlidna skälver, likaså djupets vatten och de som bor där. Dödsriket ligger naket för honom, avgrunden utan täckelse. 

Matt.  22:31-32 Men vad angår de dödas uppståndelse, har ni inte läst det som har blivit sagt till er av Gud, som sa: Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud? Gud är inte de dödas Gud, utan de levandes

Luk 16:19-31 Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde var dag i glädje och lyx. Och det var också en fattig man vid namn Lasarus, som full av sår låg vid hans port, och önskade att få stilla sin hunger med de smulor som föll från den rike mannens bord. Dessutom kom hundarna och slickade hans sår. Så hände det att den fattige dog och blev förd av änglarna till Abrahams famn. Och den rike dog också och begravdes. Och i dödsriket, där han låg och plågades, lyfte han blicken och fick se Abraham långt borta och Lasarus vid hans sida. Då ropade han och sa: Fader Abraham, förbarma dig över mig, och sänd Lasarus så att han kan doppa det yttersta av sitt finger i vatten och svalka min tunga, för jag plågas svårt i dessa lågor. Då sa Abraham: Son, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, och på samma sätt fick Lasarus det onda. Men nu har han tröst och du pinas. Och förutom allt detta finns det en stor djup klyfta mellan oss och er, för att de som vill komma härifrån till er inte ska kunna det, och för att inte heller någon därifrån ska kunna komma över till oss. Då sa han: Då ber jag dig fader, att du skickar honom till min fars hus, för jag har fem bröder, så att han kan varna dem, att inte de också kommer till detta plågornas ställe. Abrahams sa till honom: De har Mose och profeterna. Dem ska de lyssna till. Och han sa: Nej, fader Abraham, men om någon kommer till dem från de döda, ska de omvända sig. Då sa han till honom: Om de inte lyssnar på Mose och profeterna, så kommer de inte heller att bli övertygade även om någon uppstår från de döda. 

1 Thess. 5:10 …som har dött före oss för att vi, vare sig vi vakar eller sover, ska leva tillsammans med honom 

2 Kor. 5:8 Men vi är vid gott mod och vill helst flytta bort från kroppen och vara hemma hos Herren. 

Fil. 1:23 För jag dras åt båda hållen. Jag längtar efter att få bryta upp och vara hos Kristus, vilket skulle vara mycket bättre. 

Detta överensstämmer med Gamla Testamentets vittnesbörd:
Läs Israels hån av Babylons kung. Den ger en indikation på Gamla Testamentets förståelse av medvetenheten efter döden. 

Jes. 14:9-11,15-17 Dödsriket därnere kommer i rörelse för din skull, för att ta emot dig när du kommer. Det väcker upp de avlidnas andar för din skull, alla jordens ledare. Det låter hednafolkens alla kungar stå upp från sina troner. Alla börjar de tala och säger till dig: \’Har också du blivit svag som vi? Du har blivit som en av oss.\’ Ner till dödsriket har din härlighet måst fara och dina harpors buller. Förruttnelse är bädden under dig och maskar ditt täcke…. Men ner till dödsriket blev du förd, längst ner i graven. De som ser dig stirrar på dig, de granskar dig och säger: \’Är detta den man som kom jorden att darra och kungariken att skaka, som gjorde jorden till en öken och förstörde dess städer, han som aldrig släppte hem sina fångar?\’ 

    9. När själen lämnar kroppen sover kroppen:
Uttrycket ”sover” används aldrig om själen eller Anden, utan bara om en troendes kropp. Själen och Anden fortsätter existera efter döden. Kroppen ”sover” och återgår till jord. Följande verser refererar till tillståndet kroppen befinner sig i som sömn:

Matt. 9:24 …sa han till dem: Gå härifrån. För flickan är inte död, utan hon sover. Då hånskrattade de åt honom. 

Joh. 11:11 Detta sa han och efter det sa han till dem: Vår vän Lasarus sover, men jag går för att väcka upp honom. 

Apg. 7:59-60 Och de stenade Stefanus, som åkallade och sa: Herre Jesus, tag emot min ande. Och han föll på knä och ropade med hög röst: Herre, ställ dem inte till svars för denna synd. Och när han hade sagt detta, somnade han in. 

Apg. 13:36 För David insomnade ju, efter att han i sin generation hade tjänat Guds vilja och blev samlad till sina fäder och såg förgängelsen. 

1 Thess. 4:14 För om vi tror att Jesus har dött och uppstått, så ska också Gud föra fram dem som har somnat in i Jesus tillsammans med honom. 

    10. Den troendes kropp återuppväcks när vår Herre Jesus Kristus återkommer:

1 Kor. 15:50-53 Men detta säger jag, bröder, att kött och blod inte kan ärva Guds rike. Inte heller ska det förgängliga ärva oförgänglighet. Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunen. För basunen ska ljuda och de döda ska uppstå oförgängliga och vi ska förvandlas. För detta förgängliga måste kläs sig i oförgänglighet och detta dödliga måste klä sig i odödlighet. 

1 Thess. 4:16-18 För Herren ska själv stiga ner från himlen med ett befallande rop, med ärkeängelns röst och med Guds basun, och först ska de som dött i Kristus uppstå. Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp tillsammans med dem på skyar för att möta Herren i luften. Och så ska vi alltid var hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord. 

Jämför Upp. 6:9-11 med 2 Kor. 5:1-4,8:

Upp. 6:9-11 Och när han bröt det femte sigillet, såg jag under altaret deras själar, som hade blivit slaktade för Guds Ords. Skull och för det vittnesbörd som de hade. Och de ropade med hög röst och sa: Herre, du som är helig och sann. Hur länge dröjer du med att döma och utkräva hämnd för vårt blod på dem som bor på jorden? Och åt var och en av dem gavs en vit dräkt, och de blev tillsagda att de skulle vila ännu en liten tid, till dess antalet hade blivit fullt av deras medtjänare och bröder, som skulle bli dödade liksom de själva.

2 Kor. 5:1-4, 8 Men vi vet att om det tält som är vår jordiska boning bryts ner, så har vi en byggnad från Gud, ett hus som inte är gjort med händer, evigt i himlarna. För i denna suckar vi också och längtar att få bli överklädda med vår boning som är från himlen, för när vi väl är klädda i den ska vi inte bli funna nakna. För vi som är i detta tält suckar och är nedtyngda, inte för att vi vill bli avklädda utan överklädda, så att det dödliga kan bli uppslukad av livet…. Men vi är vid gott mod och vill helst flytta bort från kroppen och vara hemma hos Herren. 

”Men hur är det med Predikaren 9:5?”

”De som lever vet att de måste dö, men de döda vet ingenting och de får ingen lön mer, ty minnet av dem är glömt.” 

Kontexten visar att den versen handlar om det som är ”under solen”. Den säger att de döda vet inget om vad som pågår ”under solen” v. 3 och 6, d.v.s. på jorden efter att de har dött och är i himlen (Pred. 12:7)

De skriftställen vi läst lär oss med all tydlighet att själ och ande är mer än andedräkt. En persons själ och ande separeras från deras kroppar när de dör. Själen är medveten i himlen efter döden i väntan på kroppens uppståndelse.

Jesu löfte till Marta i Joh. 11:25-26 är också väldigt tydlig:

Joh. 11:25-26 Jesus sa till henne. Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han ska leva, om han än dör. Och var och en som lever och tror på mig ska aldrig i evighet dö. Tror du detta?

En bokstavlig översättning av den Grekiska texten tydliggör detta ännu mer: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han ska leva, [eller \’fortsätter att leva\’ –framtida, pågående, indikativ tempus, vilket talar om en pågående händelse] om han än dör. [här är tempus, (2nd aorist subjunktion, tredje klass villkorlig1), innebär möjligheten att dö vid en tidpunkt, men medger någonting: den medger att även om han dör, ska han fortsätta leva]
Helt tydligt säger Jesus att ”De som tror på Mig ska fortsätta leva även om han dör vid en särskild tidpunkt i tiden.” Med andra ord, det finns inget avbrott i den troendes liv. En troendes liv fortsätter utan störning från döden. 
Texten fortsätter i vers 26: ”Och var och en som lever och tror på mig ska aldrig i evighet dö… (Zondervan Parallel New Testament in Greek and English, Zondervan, 1975, p. 307). Evigt liv stannar inte och böjar om. Det har en sådan livskvalité att det aldrig dör. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s