Biblen är Guds bok! Av T. J. McCrossan, 1929

Varför Vi Vet Att Bibelns Är Inspirerad Av Gud! 

av T.J.McCrossan, 1929.

Översatt av Jon-Are Pedersen 2018



De fantastiska profetiorna i Bibeln, som har uppfyllts till minst bokstav, bevisar att dem är inspirerat av Gud.

1 Moseboken 15:13-14 läser vi, 

”Och HERREN sade till Abram: \”Det skall du veta att dina efterkommande skall bo som främlingar i ett land som inte är deras. Där skall de bli slavar, och man skall förtrycka dem i fyrahundra år. Men det folk som gör dem till slavar skall jag döma. Sedan skall de dra ut med stora ägodelar.”

Dessa ord fick Abraham höra hela 300 år innan Josef föddes, och israeliterna förslavades inte förrän länge efter Josefs död. Sedan, så otroligt att få berätta om det, så förslavades de i 400 år, och när de blev lösta från sitt slaveri, kom de ut med stora skatter, precis som det Abraham fick förutsagt. Läs 2 Moseboken 12 för att få bekräftat dessa ord. Så hur kunde Abraham ha vetat framtida händelser om inte Gud hade gett honom den informationen?
5 Moseboken 28:64-66 ger oss en förunderlig profetia rörande judarna: 

”HERREN skall sprida ut dig bland alla folk, från jordens ena ände till den andra, och där skall du tjäna andra gudar som varken du eller dina fäder har känt, gudar av trä och sten. Bland de folken skall du inte få någon ro eller någon vila för din fot. HERREN skall där ge dig ett bävande hjärta och förtvinande ögon och en ångestfylld själ. Du skall sväva i största livsfara, du skall darra både natt och dag och inte vara säker för ditt liv.”

Läs Milmans Judiska Historia, och du kommer upptäcka att denna förutsägelse som talades ut 1400 f.Kr. har fullbordats till minsta bokstav.
4 Moseboken 23:9 har vi en annan anmärkningsvärd förutsägelse rörande judarna. Här berättas att, 

”Från klippornas topp ser jag honom, från höjderna skådar jag honom. Se, ett folk som bor avskilt och ej räknar sig bland folken.”

Dessa ord talades ut 1400 f.Kr., och idag ser vi judarna spridda vida omkring i varenda nation; men olikt alla andra folk, har de inte förlorat sin nationella identitet genom att assimileras med andra folk bland vilka de bor: de bor faktiskt för sig själva.
5 Moseboken 28:68 ger oss ännu en fantastisk förutsägelse gällande judarna: 

”Och HERREN skall föra dig tillbaka till Egypten på skepp, på den väg om vilken jag sade till dig: \’Du skall inte se den mer.\’ Där skall ni bjuda ut er till salu som slavar och slavinnor åt era fiender. Men ingen skall vilja köpa.”

Uppfylldes någonsin detta? Togs judarna till Egypten på båtar, och blev de sålda som slavar utan att någon ville köpa dem? Ja. 
Både Josefus och Diodorus berättar att när Titus intog Jerusalem (70 e.Kr.) skickades alla judar över 17 år, både män och kvinnor, med båtar till Egypten för att arbeta i gruvorna. De blev faktiskt sålda som slavar, men slavmarknaden var mättat, så ingen ville köpa dem: en exakt uppfyllelse av Mose förutsägelse 1400 år tidigare.
Den profetian kan vi läsa om i John Urqhart\’s, ”Wonders of Prophecy,” s. 223 och Bettex\’s, ”The Bible the Word of God,” s. 110. Hur kunde Mose ha vetat att detta skulle hända över 1400 år innan det skedde?
Jesaja 13:19 har vi en anmärkningsvärd profetia angående det forntida Babylons totala förstörelse, skriven 700 f.Kr., medan det mäktiga Babylon var på höjden av sin storhet.
För några år sedan fick Dr. Cyrus Hamlin, vid Roberts Universitet i Konstantinopel, frågan av en turkisk överste att ge säkra bevis på att Bibeln var Guds bok. Dr. Hamlin frågade honom om han hade varit och sett ruinerna av det forntida Babylon.

”Ja”, svarade han, ”och låt mig få berätta om min upplevelse. Jag lejde en rik shejk och hans män för att ta mig ut på jakt. Vi fann alla sorter vilda djur, ugglor och fåglar som bodde i ruinerna, och fick av den orsak vårt livs bästa jakt. Den var så bra att vi blev irriterad när araberna berättade för oss att de måste gå flera kilometer bort för att slå upp sina tält för natten. Vi försökte muta dem för att få dem att slå läger precis där, men de vägrade och sa att ingen arab har någons slagit läger där, eftersom ruinerna efter skymningen hemsöktes av alla sorters onda andar, vilka helt säkert kom att döda dem eller lägga på dem fruktansvärda hemskheter.”

Dr. Hamlin öppnade då sin Bibel till Jesaja 13:19-21, och översten läste: 

”Med Babel, rikenas krona, kaldeernas vackra stolthet, skall det gå som när Gud omstörtade Sodom och Gomorra. Aldrig mer skall det bli bebyggt, från släkte till släkte skall det ligga obebott. Ingen arab skall där slå upp sitt tält, ingen herde slå läger med sin hjord. Där skall öknens djur lägga sig ner, dess hus skall fyllas av ugglor. Där skall strutsar bo, där skall getabockar hoppa omkring.”

Genom den här profetian blev den turkiske översten övertygat om att Bibeln var Guds inspirerade bok. För att läsa hela den här berättelsen, se ”Women\’s Missionary Magazine of the U.P. Church, April, 1921\”.
I Jesaja 31:5 har vi en anmärkningsvärd profetia som fullbordades under det sista stora kriget (Första världskriget).
När general Allenby kom för att erövra Jerusalem trodde han att han skulle behöva avfyra skott mot den heliga staden, och i så fall, skulle stor förödelse ske. Han gick till Gud i bön och sökte sin Himmelske Fader att ingripa så att den Heliga Staden kunde tas utan att lida förstörelse. Han kände sig ledd att skicka ett stort antal flygplan över staden i hopp om att inge fruktan i turkarna. Gud använde den händelsen att inge turkarna att överge staden utan ett enda skotta avfyrades.
Läs ur Jesaja 31:5 

”Som fågeln breder ut sina vingar, så skall HERREN Sebaot beskydda Jerusalem. Han skall beskydda och hjälpa, skona och rädda.”

I Jesaja 45:1, hela 100 år innan Kung Koresh föddes, läser vi om Babylons erövring: 

”Så säger HERREN till sin smorde, till Koresh som jag har fattat vid hans högra hand för att slå ner folken inför honom, lossa bältet från kungars höfter (göra dem oaktsamma) och öppna dörrar för honom (Koresh), så att inga portar mer är stängda.”

När vi läser Daniels profetia och Herodutus redogörelse för Babylons fall, ser vi vilken otrolig förutsägelse detta var.
När Koresh belägrade Babylon upptäckte han att stadens murar var närmare 90 meter höga och 15 meter breda, och hade stora förråd. När han insåg att han inte kunde inta staden med makt, antog han en annan plan. Floden Eufrat rann rakt igenom centrum av det forntida Babylon, och den stora muren låg på stora pelare över floden. Massiva hängande dubbeldörrar sträckte sig över floden, från strand till strand, vattnet flöt mellan järnstänger. Detta förhindrade fienden att ta sig in i staden genom floden.
Koresh upptäckte en bit uppför Eufrat en gammal kanal som tidigare lett floden runt Babylon. Herodotos4 berättar att tusentals män blev satta att gräva ut den gamla flodkanalen medan Koresh satte andra att bygga en damm över den existerande kanalen. När allt var klart drog han plötsligt undan sina trupper från staden. Kung Belsassar trodde han hade övergett belägringen, och, som Daniel skriver om, skickade han inbjudningar till tusentals av sina stormän att komma till hans palats den kvällen och fira händelsen. Runt midnatt stängde Koresh dammen och ändrade Eufrats riktning runt staden, floden torkade således ut. Sedan marscherade han tillbaka mot Babylon, hittade de två hängande dubbelportarna öppna, som Herodotos berättar för oss, och på så vis intog han staden, precis som Jesaja förutsagt 100 år innan han var född.
En sådan förutsägelse som även namngav erövraren hundra år innan han föddes, bevisar helt tydligt att Bibeln är Guds egen bok. (Se ”Keith\’s Evidence of Prophecy,” ss. 100, 101, 102; och Herodotos.)
I Jesaja 44:28 läser vi 

”Jag är den som säger om Koresh: \”Han är min herde, han skall fullborda allt det jag vill. Han skall säga om Jerusalem: Det skall bli uppbyggt, och till templet: Din grund skall bli lagd på nytt.\”” Historien beskriver vid den sjuttioåriga fångenskapen slut i Babylon utfärdade Koresh två skrivelser, en om templets återuppbyggnad och en för Jerusalems återuppbyggnad. Men hur kunde Jesaja veta att en kung vid namn Koresh skulle komma att utfärda två skrivelser över hundra år innan Koresh föddes?

Det finns bara en förklaring: Bibeln är Guds bok.
Daniel 8:20 förutsade att de två stora rikena Medien och Persien, på den tiden lika mäktiga, skulle bli ett. Och det blev de när Koresh erövrade Babylonien.
Daniel 8:21 förutsade det skulle uppstå en man från Grekland som skulle erövra detta dubbla Medo-Persiska kungariket. Alexander den Store gjorde just detta hela 200 år efter att Daniel dog.
Daniel 8:22 förutsade att Alexanders stora rike skulle delas i fyra delar. Och det blev delat upp i fyra delar efter hans död. Dessa fyra delarna var Makedonien, Thrakien, Egypten och Syrien.
I Daniel 11:2 har vi en anmärkningsvärd förutsägelse: 

”Nu skall jag tillkännage sanningen för dig. Ytterligare tre kungar skall uppstå i Persien, och den fjärde skall bli rikare än någon av de andra, och när han har blivit som mäktigast genom sina rikedomar skall han sätta in all sin makt mot Javans rike. Men när han har kommit skall hans rike falla sönder och delas efter himlens fyra väderstreck. Det skall inte tillfalla hans efterkommande eller förbli lika mäktigt som när han hade makten. Hans rike skall omstörtas och tillfalla andra än dem.”

Dessa tre kungar var Kambyses, Dareios och Smerdis. Den fjärde och rikaste av dem alla var Xerxes. Herodotos skriver att han hetsade upp folket mot Grekland och invaderade sedan det landet med två och en halv miljon man; men blev fullständigt besegrad vid Salamis år 480 f.Kr. Hur kunde Daniel veta dessa historiska fakta hela hundra år innan Xerxes var född?
I Daniel 8:22-25 förutsägs Syriens framgångar under viss våldsam kung som kommer ta över riket genom smicker. 
Denne var Antiokus Epifanes, 176 f.Kr. Hans äldre bror, kungen, dog plötsligt och lämnade en minderårig son. Antiokus Epifanes rörde sig så fritt bland folket, var så vänlig och genial, och smickrade dem så visligt, att de till slut gjorde honom till kung. Här har vi ännu en av Daniels profetior angående denne ondskefulle kung.
I Daniel 11:22 kan vi läsa att han skulle krossa Förbundsprinsen, vilket var Översteprästen. Det gjorde han då han avsatte Onias III och tog in en annan i hans ställe.
Daniel 8:11 förutsäger att Antiokus skulle förstöra det Heliga Folket (judarna), orena deras tempel, och avskaffa de dagliga offren. Han gjorde precis detta, för historien berättar att han intog Jerusalem och dödade 40 000 judar. Sedan slaktade han en sugga i det Allra Heligaste och skvätte dess blod över altaret och alla de heliga föremålen. Han förbjöd judarna att offra till Jehova, vilket innebar dödsstraff. Således fullbordade han till sista bokstav Daniels profetia som gavs 300 år innan han föddes. Är inte detta ett säkert bevis på att Bibeln är inspirerat av Gud?
Daniel 8:25 förutsäger också: ”han skall fördärva många mitt i deras trygghet.” Det gjorde han när han skickade sin general, Apollonius, med 22 000 män till Jerusalem på en fredsuppdrag. Soldaterna gick ut och in bland folket, och var så vänliga och älskvärda, att all misstänksamhet försvann. Men på en sabbat, när judarna tillbad i templet, gavs ordern att slakta dem, och tusentals gick under. På så vis fördärvade han folket mitt i deras trygghet, precis som Daniel förutsade hundratals år innan han föddes.
Till sist, Daniel 8:25 förutsade att den grymma kungen, Antiokus: ”Ja, han skall sätta sig upp mot furstarnas Furste (Gud), men han skall krossas utan hjälp av människohand.” Det betydde att han skulle sätta sig upp emot Gud Själv och dödas utan någon mänsklig hjälp. När Antiokus Epifanes hörde att judarna hade slängt ut avbilden av Jupiter Olympus, vilken han själv hade ställt upp där, blev han så rasande att han omedelbart ställde upp en armé för att utrota det judiska folket; men innan han hann iväg slogs han av en fruktansvärd smärta i magen och han dog i en hemsk plåga, slagen av Gud, utan hjälp av någon människa.

Läsare, hur kunde Daniel veta alla dessa fakta hela 300 år innan Antiokus Epifanes var född? Den enda möjliga förklaringen är att Bibeln verkligen är inspirerad av Gud. För att bekräfta alla dessa profetior och många andra, läs William Taylors bok om Daniel.
I Daniel 9:25-26 har vi en underbar förutsägelse. Vi läser: ”…Från den tid då ordet gick ut att Jerusalem skulle återställas och byggas upp till dess den Smorde Fursten kommer, skall det gå sju veckor och sextiotvå veckor.” Profetian slår fast att efter sextiotvå profetiska veckor, eller 483 år, från den 14 Mars, 445 f.Kr., när Artaxerxes utfärdade sin order att återställa och bygga upp Jerusalem, skulle Messias, Herren Jesus Kristus dödas. Sir Robert Anderson i sin fantastiska bok, ”Daniel i Kritikergropen” ss. 124-134, och John Urquhart, i sin utmärkta bok, ”Undren i Profetiorna,” ss. 201-206, bevisar orubbligt precisionen i denna profetia. Författarna visar att exakt 483 år (69 profetiska veckor) från det att Kung Artaxerxes utfärdade sin order att återställa och återuppbygga Jerusalem, dog vår Herre Jesus på Golgata.

Daniel har så många underbara profetior som har fullbordats till minsta bokstav att alla Modernister vill ha det till att författaren måste ha levt efter att dessa händelser hände, och att han därför måste ha varit en historiker, och inte en profet. Men Herren Jesus, som samma Modernister lovordar som den störste och bästa av alla lärare, förklarar tydligt att Daniel var en profet. Han säger i Matt. 24:15 och Mark. 13:14”När ni får se förödelsens styggelse, som omtalats genom profeten Daniel…”
Låt alla objektiva människor läsa ”Daniel i Kritikergropen” av Sir Robert anderson, och ”Studier i Danielsboken” av professor Robert Dick Wilson (Hebreiker vid Princeton), och han kommer bli fullständigt övertygad att Daniels bok är fullständigt tillförlitlig profetisk, och att alla invändningar från kritikerna bara är tramsigt nonsens. Sådana böcker visar tydligt att världens bästa vetenskapsmän fortfarande framhåller Bibeln som Guds inspirerade ord.
Hesekiel 26:12 tar upp en underbar profetia angående Tyrus, medan det var en av världens mäktigaste städer. Stadens mur var så hög och tjock att den store kungen, Sanherib, misslyckades inta staden efter tretton års belägring. Hesekiel säger (590 f.Kr.): ”Man skall röva bort dina skatter och plundra dina handelsvaror. Man skall riva dina murar, och dina vackra hus skall man bryta ner. Stenarna, trävirket och gruset skall kastas i havet.”
Nu intog Nebukadnessar Tyrus runt år 550 f.Kr. men han lämnade nästan hela muren och det mesta av husen, och nöjde sig med det byte han kunde ta med sig. Under belägringen lyckades folket smita ut i skydd av mörkret, och fly till en ö drygt en halv kilometer ut i havet. Här byggde de upp ett nytt Tyrus, och eftersom de befann sig på en ö, byggde de upp forntidens starkaste flotta som skydd. Åren gick och Hesekiels profetia var fortfarande ouppfylld; Tyrus mur, husens trävirke och stadens grus hade ännu inte kastats i havet. Men så, omkring 315 f.Kr. kom Alexander den Store den vägen på sitt stora erövringståg. Han bad nya Tyrus om särskilda privilegier och favörer. Men det avslogs, eftersom de såg att han inte hade någon flotta, utan bara en armé. Då beordrade Alexander att riva ner Tyrus mur och med stenarna bygga en bro från stranden ut till nya Tyrus i havet. När detta var gjort gick han ut och intog den staden, och så uppfylldes Hesekiels stora profetia, även om den uttalades flera hundra år innan Alexander föddes: ”Man skall riva dina murar, och dina vackra hus skall man bryta ner. Stenarna, trävirket och gruset skall kastas i havet.” Se Urquharts ” Undren i Profetiorna,” ss. 16-17; och Keith\’s ”Evidence of Prophecy,” ss. 109-110. En sådan profetia, uppfyllt till minsta bokstav, är ett säkert bevis på att Bibeln är Guds egen bok.
I Hesekiel 12:13 har vi en anmärkningsvärd profetia angående Kung Sidkia: 

”Jag skall föra honom till Babel i kaldeernas land, som han dock inte skall se (Babylon), och där skall han dö.”

Föreställ dig; kungen skulle föras i fångenskap till Babylon där han skulle hållas tills han dog, och likväl skulle han aldrig se den staden. Blev den här märkliga profetian någonsin uppfylld? Ja, för i 2 Kungaboken 25:7 läser vi: ”Man (Kung Nebukadnessars soldater) avrättade Sidkias barn inför hans ögon, och på Sidkia själv stack man ut ögonen. Man fängslade honom med kopparkedjor och förde honom till Babel.” Sidkia togs till Babylon och dog där, likväl fick han aldrig se den staden, eftersom han var blind. Hur kunde Hesekiel ha vetat detta flera år innan det hände, om inte Gud hade uppenbarat och talat genom honom?
I Lukas 19:43 förutsäger Kristus: ”För den tid ska komma över dig, när dina fiender ska kasta upp en belägringsvall runt dig och omringa dig och ansätta dig från alla sidor.” Ordet för belägringsvall är ”charaka,” ackusativ singular för ”charax,” vilket betyder en riktad stake, eller en palissad gjort av riktade stakar. Blev den profetian uppfyllt när Titus intog Jerusalem? Kastade han verkligen upp en palissad av riktade stakar? Det gjorde han.
Josefus berättar att under tre dagar arbetade hela den Romerska armén med att bygga upp en hög mur av jord, som hölls på plats av riktade stakar, runt hela staden. Således stängdes varenda flyktväg av. Men hur visste Herren Jesus att Titus skulle bygga en sådan mur fyrtio år innan händelsen? Läs Josefus och du kommer se att alla Kristi profetior angående Jerusalems fall (Mark. 13:1-2;Luk. 19:41-44; ochLuk. 21:24) uppfylldes in i minsta detalj.
I Matt. 24:2 profeterar Kristus om att templet skulle förstöras fullständigt. Och i Luk. 21:24profeterar Han: ”Och Jerusalem ska bli nedtrampat av hedningarna tills hedningarnas tider är uppfyllda.” Detta betydde att templet i Jerusalem aldrig kunde bli återuppbyggt så länge hedningarna kontrollerade Jerusalem. Och templet förstördes fullständigt av Titus år 70 e.Kr. precis som Kristus förutsagt. Runt år 350 e.Kr. beslöt Julianus Apostata att återuppbygga templet för att bevisa för världen att Herren Jesus Kristus var en falsk profet. Historikern Gibbon skriver angående hans försök: ”Och jordskalv, en virvelvind, och ett häftigt vulkaniskt utbrott, som välte omkull och spridde ut templets nya grund, är bekräftat, om än med små variationer, av samtida och ansenliga bevis.” Ett brev från Ammianus Marcellinus, den officer som var ansvarig för arbetet, hittades av arkeologer för några år sedan säger: ”Eld kom upp ur marken och brände arbetarna, och till slut fick vi överge arbetet.”
Således uppfylldes Kristi profetia trots människors försök att bevisa att Han var falsk.
Låt oss nu lämna de andra profetiorna för att undersöka några som pekar på Kristi första ankomst:
(1) I Jesaja 9:6 läser vi: 

”Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.” 

Här har vi en klar profetia, 700 f.Kr., om att ett Guda-barn skulle födas. Öppna nu Joh. 1:1 + 14och läs: 
”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud och Ordet var Gud… Och Ordet blev kött och bodde bland oss.” 
Guda-barnet var nu fött.
(2) Jesaja 7:14 informerar oss att detta Guda-barn skulle födas av en jungfru. Matt. 1:18-25 berättar för oss att Han blev född av jungfru Maria; och att den Helige Ande (Gud Själv) var Hans Fader.
(3) Mika 5:2 (700 f.Kr.) utropar att detta Guda-barn skulle födas i Betlehem: ”Men du, Betlehem Efrata, som är så liten bland Juda tusenden, från dig skall det åt mig komma en som skall härska i Israel. Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar.” Här proklameras det att Kristus fanns till innan Han kom till världen; han fanns till av evighet, för ”Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar” Nu berättar Matt. 2:1 att Han föddes i Betlehem, precis som det var förutsagt, och i Johannes 8:42 säger Jesus att Han fanns till innan han kom till jorden som en människa: ”Jag har utgått och kommit från Gud.”
(4) Sak. 11:12 (500 f.Kr.) förutsäger att Kristus ska tåga in i Jerusalem som en kung, ridande på en åsna. Matt. 21:2-7 visar att Han red in i Jerusalem på en åsna.
(5) Sak. 11:12 (500 f.Kr.) förutsåg att Kristus skulle bli såld till Sina fiender för 30 siklar silver. I Matt. 26:14-15 läser vi: ”Då gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, till översteprästerna och sa: Vad vill ni ge mig, för att jag ska utlämna honom åt er? Då räknade de upp trettio silvermynt åt honom.”
(6) Sak. 13:7 (500 f.Kr.) förutsäger att när Herden (Kristus) blir slagen skingras fåren. I Matt. 26:56läser vi (efter att Kristus har gripits) ”Då övergav alla lärjungarna honom och flydde.”
(7) Psalm 35:11 (1000 f.Kr.) förutsäger att falska vittnen ska anklaga Honom; och i Matt. 26:59 läser vi ”Och översteprästerna och de äldste och hela Stora rådet sökte efter falskt vittnesbörd mot Jesus, för att kunna döda honom.”
(8) Jesaja 50:6 (700 f.Kr.) berättar för oss att Kristus höll fram Sin rygg för att bli slagen, och Hans kinder åt dem som plockar ut Hans skäggstrån; och de skulle spotta på honom. Slå nu upp Matt. 26:67 och där läser vi: ”Då spottade de honom i ansiktet och slog honom, och somliga slog honom med handflatorna.”
(9) I Jesaja 53:7 (700 f.Kr.) läser vi, ”Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun.” Matt. 27:12 berättar för oss: ”Men när han anklagades av översteprästerna och av de äldste svarade han inget.”
(10) Jesaja 53:5-6 säger: ”Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. … och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade HERREN på honom.” I Matt. 26:28bekräftar Jesus denna profetia när han säger: ”För detta är mitt blod, det nya förbundet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse.” Petrus bekräftar också detta i (1 Petr. 2:24); ”Våra synder bar han själv i sin kropp upp på träet.”
(11) Jesaja 53:4 (700 f.Kr.) förutsäger att Kristus skulle bära ”våra sjukdomar och bära våra smärtor.” Sen i Matt. 8:16-17 läser vi: ”Och han drev ut andarna med sitt ord och botade alla som var sjuka, för att det skulle fullbordas som var sagt genom profeten Jesaja, som sa: Han tog på sig våra svagheter, och våra sjukdomar bar han.”
(12) I Psalm 109:24 (1000 f.Kr.) förutsägs det att Hans knän skulle vackla, och Hans kropp skulle bli trött. Joh. 19:17 berättar för oss: ”Och han bar sitt kors och gick ut.” Men Hans styrka tog slut, för Matt. 27:32 säger att ”Och när de kom ut fann de en man från Cyrene som hette Simon. Honom tvingade de att bära hans kors.”
(13) Psalm 22:17 (1000 f.Kr.) berättar för oss, ”Mina händer och fötter har de genomborrat.” Lukas 23:33 säger: ”Och när de kom till det ställe som kallas Huvudskalleplatsen, korsfäste de honom.” Således blev Hans händer och fötter genomborrade.
(14) Psalm 109:25 (1000 f.Kr.) berättar för oss ”Jag (Kristus) har blivit till åtlöje för dem, när de ser mig skakar de på huvudet.” Matt. 27:39 säger: ”Men de som gick förbi, smädade honom och skakade på sina huvuden”
(15) Jesaja 53:12 (700 f.Kr.) förutsäger: ”…blev räknad bland förbrytare,” och Mark. 15:27 berättar för oss att: ”…tillsammans med honom korsfäste de två rövare, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra.” Tänk att Jesaja förutsade detta om det Guda-barn som skrivs om i Jes. 9:6 ”Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given…. och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.” Genom att profetera att detta guda-barn, som egentligen var Mäktig Gud, och Evig Fader, skulle dö som en överträdare tillsammans med överträdare, bevisar det uteslutande att Jesaja var inspirerad av Gud. Ingen människa skulle ha gjort en sådan tillsynes absurd profetia rörande detta Guda-barn.
(16) Psalm 22:8 förutsäger att Kristus skulle bli hånad därför att Han förtröstade på Gud, vilken skulle utmanas att befria Honom. Matt. 27:41-44, skriven ett tusen år senare, säger: ”Och på samma sätt hånade också översteprästerna honom, tillsammans med de skriftlärda och de äldste, och sa: Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa. Om han är Israels Konung, så må han nu stiga ner från korset, så ska vi tro på honom. Han förtröstade på Gud.” Hur kunde David veta att detta skulle ske år 1000 f.Kr.? Han var inspirerad av Gud.

(17) Psalm 22:17 (1000 f.Kr.) deklarerar ”De ser på Honom, de stirrar.” Matt. 27:36 säger: ”Och de satt där och höll vakt över honom.” när han var döende.
(18) Psalm 22:19 förutsäger, ”De delar mina kläder mellan sig och kastar lott om min klädnad.” 
Läs nu Joh. 19:23-24

”När nu soldaterna hade korsfäst Jesus, tog de hans kläder och delade dem i fyra delar, en åt varje soldat, och dessutom livklädnaden. Men livklädnaden hade inga sömmar, vävd från toppen i ett stycke. Därför sa de till varandra: Låt oss inte skära sönder den, utan kasta lott om vem som ska få den.”

 Hur kunde David ha vetat allt detta ett tusen år innan Kristus föddes? Det finns bara ett svar för den logiskt sinnade; hans ord var inspirerat av Gud.

(19) Psalm 69:21 (1000 f.Kr.) förutsäger att de skulle ge Kristus galla att dricka. Joh. 19:28-29 säger att de gjorde det: 

”Därefter, då Jesus visste att allt nu var fullbordat, sa han, för att Skriften skulle uppfyllas: Jag törstar. Då stod där ett kärl, fullt med ättika, och de fyllde en svamp med ättika och satte den på en isopstjälk och förde den till hans mun.”

(20) Psalm 31:6 förutsäger att Kristus skulle ropa ut: ”I din hand överlämnar jag min ande.” Och Luk. 23:46 säger: ”Och när Jesus hade ropat med hög röst, sa han: Fader, i dina händer överlämnar jag Min ande.” Återigen frågar vi: Hur kunde David veta detta 1000 f.Kr. att Kristus skulle yttra dessa ord?
(21) Psalm 34:21 förutsäger, ”Han bevarar alla hans ben, inte ett enda av dem skall krossas.” och Joh. 19:33, 36 säger: ”Men när de kom till Jesus och såg att han redan var död, slog de inte sönder hans ben. För detta skedde för att Skriften skulle uppfyllas: Inget ben ska slås sönder på honom.” Hur visste David detta 1000 f.Kr.? Om Modernisterna bara kunde studera det profetiska ordet, skulle Bibeln bli som en ny bok för dem.
(22) Psalm 38:12 (1000 f.Kr.) förutsäger att Hans nära och kära håller sig borta från Hans plåga, Hans närmaste stannar på avstånd. Luk. 23:49 säger: ”Men alla hans vänner och de kvinnor som hade följt honom från Galileen, stod på avstånd och såg detta.”
(23) Psalm 22:15 berättar att, Hans hjärta var krossad. I Joh. 19:34 läser vi: ”en av soldaterna stack upp hans sida med ett spjut, och genast kom det ut blod och vatten.” Läkare berättar för oss att detta var ett säkert och tydligt bevis på att Kristus dog av ett brustet hjärta, som förutsagt. Läs Torrey\’s ”Bible and Its Christ.” s. 68.
(24) Amos 8:9 säger, ”Jag skall låta solen gå ner vid middagstid (vid sjätte timmen) och lägga landet i mörker mitt på ljusa dagen.” Matt. 27:45säger: ”Men vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen.” Hur kunde Amos ha vetat detta 800 år f.Kr.? Det finns bara en förklaring. Han var inspirerad av Gud.
(25) Jesaja 53:122 förutsäger att Kristus skulle gå i förbön för överträdarna (Hans mördare). I Luk. 23:34 läser vi: ”Då sa Jesus: Fader, förlåt dem, för de vet inte vad de gör.” Hur visste Jesaja att Kristus skulle be för Sina fiender 700 år innan? Bibeln är Guds bok.
(26) Jesaja 53:9 förutsäger: ”Bland de ogudaktiga fick han sin grav, men hos en rik var han i sin död.” Matt. 27:44 säger: ”Och även rövarna, som var korsfästa med honom, hånade honom.” Således fick han sin grav med de ogudaktiga. Men Matt. 27:57-60 säger att: ”När det hade blivit kväll, kom en rik man från Arimatea, som hette Josef… Han gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp… Och lade den i sin nya grav.” Då var Kristus med de rika i sin död. Hur visste Jesaja detta 700 år f.Kr.?
(27) Psalm 16:10 förutsäger, ”Ty du skall ej lämna min själ åt dödsriket, du skall ej låta din fromme se förgängelsen.” I Apg. 2:27-31 citerar Petrus dessa ord, och tillägger, ”Mina bröder, låt mig tala öppet till er om patriarken David, att han är både död och begraven, och hans grav finns ibland oss än idag. Eftersom han var en profet och visste att Gud med ed hade svurit honom, att ur en av hans (Davids) efterkommande, enligt köttet, resa upp Kristus för att sitta på hans tron, förutsåg han och talade om Kristi uppståndelse: att hans själ inte skulle lämnas åt dödsriket, inte heller skulle hans kropp se förgängelsen.” Kristi uppståndelse var därför, eftersom Hans kropp inte såg förgängelse, med absolut största säkerhet, en fysisk uppståndelse och inte enbart en andlig. Men hur visste David om detta faktum 1000 år f.Kr.? Bibeln är Guds bok.

Inte undra på att Petrus säger (2 Petr. 1:18-21): ”Och denna röst hörde vi komma från himlen, när vi var med honom på det heliga berget. Och desto fastare har vi det profetiska ordet, som ni gör väl i att ge akt på liksom på ett ljus som skiner på en mörk plats, till dess att dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan. Detta ska ni först och främst veta, att ingen profetia i Skriften kommer till av någon egen utläggning. För ingen profetia har någonsin kommit till genom mänsklig vilja, utan heliga människor från Gud har talat drivna av den Helige Ande.” 
Detta är den enda möjliga förklaringen till dessa underbara profetior som in i detalj har blivit fullbordade.
Läsare, sedan dessa och mängder med andra profetior har blivit fullbordade till minsta bokstav, borde vi då inte tro att alla de andra profetior angående Kristi andra tillkomst och domen kommer bli bokstavligen uppfyllda?
Många förnekar att det kommer någon dom efter döden. Vad förutsäger Bibeln?

Hebr. 9:27Och såsom det är bestämt om människorna att en gång dö och sedan dömas.

Apg. 17:31För han har fastställt en dag då han ska döma världen med rättfärdighet, genom den man som han har bestämt till det. Detta har han bekräftat för alla genom att låta honom uppstå från de döda.

2 Kor. 5:10För vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en ska få igen vad han har gjort under sitt jordiska liv, vare sig det är gott eller ont.

Upp. 20:12Och jag såg de döda, små och stora, stå inför Gud och böcker öppnades och ännu en bok öppnades, det var livets bok. Och de döda blev dömda enligt vad som stod skrivet i böckerna, efter sina gärningar.

Ja, domen väntar både för helgon och syndare efter döden, och Bibeln, Guds egen bok, kommer vara den Bok som kommer vara den högsta auktoritet i dessa domar, för Kristus säger (Joh. 12:48): ”Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en som dömer honom: det ord som jag har talat ska döma honom på den yttersta dagen.”

Men, prisa Gud, vi behöver inte frukta för domen om vi bara tar emot Kristus som vår Frälsare, Den som dog i vårt ställe för att lösa oss från synden. Lyssna till Kristi egna ord i det ämnet. (Joh. 5:24): ”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet.”

Nu lite om detta ord för domen (krisis), det är precis samma ord som i Hebreerbrevet 9:27”Och såsom det är bestämt om människorna att en gång dö och sedan dömas (krisis – syndarnas dom).” Vilken välsignad sanning detta är. Så snart vi accepterar Kristus genom tron som vår personliga Frälsare, Han som dog för att rädda oss från synden, i det ögonblicket tar vi emot evigt liv (den nya födelsen), och Kristus försäkrar oss att när vi dör kommer vi inte under syndarens dom.

Läsare, det faktum att så många av Bibelns profetior har fullbordats, borde verkligen övertyga dig om att varenda en av de andra också kommer att fullbordas. Så agera i enlighet med det. ”Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en som dömer honom: det ord som jag har talat ska döma honom på den yttersta dagen.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s