Pingströrelsen mot framtiden!

Gärna mer pingst om fundamentalismen hålls stången

Att bilda samfund blev inte den katastrof som en del pingstvänner fasade för. Tvärtom, när Pingst – Fria Församlingar i Samverkan möts till rådslag i helgen och firar 15 år som samfund talas det gott om utvecklingen. Med all rätt. Flera lyfter fram hur samfundsbildning bidragit till en starkare gemensam identitet. Och vem kunde väl tro att yttre former skulle bidra med något sådant, i en pingströrelse?
Men den som fyller moppe är både barn och vuxen. Liksom för alla 15-åringar en formativ period. Så sträcker sig också den svenska pingströrelsen mot framtiden.
Ska rörelsen överleva om 50 år behöver den koppla ihop sig med den internationella pingströrelsen, menar Daniel alm, föreståndare för Pingst. En övertygelse som ligger i linje med vad Alm ofta uttrycker: att han vill fördjupa den pentekostala teologin och särskilja den från andra evangeliska traditioner. Alm vill helt enkelt att Pingst ska bli mer Pingst (se sid 7).
Och gärna det. Så länge fundamentalismen hålls stången. Vilket är något Alm betonar lika tydligt som han vurmar för den pentekostala vägen.
Det är intressant att han återkommande varnar för fundamentalismen. Ja, mer är intressant. Ett mycket viktigt budskap oavsett samfund. Det är nödvändigt att sätta ord också på det självklara, som Alm gör.
Den som har en stark övertygelse om något behöver samtidigt bevara sin ödmjukhet.
Annars riskerar övertygelsen att glida över i fundamentalism. Att man slutar lyssna. Utvecklar en hårdhet i argumentation. Och låter ändamålet helgar medlen.
Fundamentalister finns överallt. Till höger och vänster. Bland konservativa och liberala. Det finns en potentiell fanatiker i alla.
I boken ”Hur man botar en fanatiker” beskriver Amos Oz den fantastiska människan som den ”som knappast är något annat än utropstecken på två ben”. Samma beskrivning gäller fundamentalisten. Att förvandlas till endast ett utropstecken stämmer dåligt med hur Gud har skapat mänskligheten. Själva ryggraden i en människa är snarare utformad som ett frågetecken.
Därför är det viktigt att fortsätta utforska, ställa frågor och odla förmågan att förundras. Annars upphör människan att vara människa så som Gud har skapat henne.
Öppenhet för andra kristna traditioner innebär inte total relativism. Inte alls.
Pingst och andra samfund behöver fördjupa sin identitet och tradition. Bara då har man ett bidrag till den större kristenheten.
Därför är det viktigt och spännande att den svenska pingströrelsen vill gräva djupare där man står och förtydliga sin särart.
Samtidigt har Pingst både en kortare pentekostal tradition liksom en bredare och längre allmänkyrklig tradition att förhålla sig till. Två källor att ösa ur när blicken vänds mot framtiden. Och ju starkare övertygelse om den ena, desto viktigare med ödmjukhet inför den andra.
Joakim Hagerius


Texten har jag skrivit av från bilden ovan. Om du har tillgång till Dagens artiklar kan du läsa artikeln här!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s