One for Israel – Avslöja Myten om ”Den Av Gud Givna Rabbinska Muntliga Lagen/Oral Law”

ONE FOR ISRAEL - Because the best way to bless Israel is with Jesus

Har du någonsin undrat om den judiska judiska religionen som vi alla känner idag är samma judendom som utövades i biblisk tid, i Mose och profeternas tider?
[Video längst ned]
Under de senaste 2000 åren har den gemensamma termen \”observant\”, vad gäller Torah eller buden, inte riktigt betytt vad de flesta trott det betyder. Numera är det helt enkelt omöjligt att följa Torahns bud eftersom de kretsar kring templet, tabernaklet, prästadömet, altaret och hjärtat i allt: att offra offer för att försona våra synder.
Inget av detta fanns efter att templet förstördes för 2000 år sedan. Idag representerar uttrycket ”iaktta Torahs bud” människor som följer rabbinska regler. Det finns nästan ingen anknytning till Moses och hans urgamla budord. Sanningen är att rabbinerna har spelat en mycket sofistikerade och bedräglig plan mot nationen Israel: De fick oss alla att tro att traditionerna enligt de rabbinska reglerna, som uppfanns av dem, i själva verket är \”Mose lag\”.
Under de närmaste minuterna kommer vi att bevisa för er att Mose lag och rabbinsk lag inte har något att göra med varandra och att ”Muntlig lagaldrig gavs av Gud på berget Sinai, och att det inte är något mer än en urban legend.
Under bibelns tid, en vecka före Yom Kippur, skulle översteprästen lämna sitt hem och åka till en lugn plats, där han kunde förbereda sig på en andlig nivå. På grund av Yom Kippur, fick inte översteprästen sova. Han skulle gå in i det Allra Heligaste endast en gång på året för att offra ett offer. För det första skulle han behöva offra först för sig själv. Och sedan, en get, för att försona nationens synder. Israels folk skulle fasta i solidaritet. Fasta var en marginell, symbolisk gest, och inte tänkt att försona nationens synder under det året. Offerblodet på altaret var det som försonade Israels nationers synder. Fasta var Israels sätt att uttrycka sin djupa, sanna och innerliga ånger och förlita sig på offrandet.
Enligt traditionen, när Yom Kippur  kom mot sitt slut, väntade nationen på den \”Officiella Tecknet\”: Ett officiellt godkännande från Gud att han hade accepterat offret och att förlåtit nationens synder. Vad var det för godkännandet? En röd tråd som hänger i templet. En scharlakansröd tråd blev vit. Det var så översteprästen och hela nationen visste att Gud hade accepterat deras Yom Kippur-offer. Folket skulle dansa, fira och vara glada. Deras synder hade utplånats och förlåtits för ytterligare ett år.
Hazal beskriver i Gemara följande: Cirka 40 år innan templet förstördes, som förstördes år 70 e.Kr., slutade samma röda tråd, den scharlakansröda tråden, bli vit. Detta orsakade nationens ledare stor oro. Från år 30 e.Kr. slutade Gud att ge sitt godkännande på Yom Kippur. Den scharlakansröda tråden blev inte längre vit. Gud var inte längre villig att ta emot Yom Kippur-offret. Från år 30 e.Kr. slutade Gud att bo i templet, som 40 år senare också förstördes. Kommer du ihåg vad som hände omkring år 30 e.Kr.?
Därefter fick rabbinerna återuppfinna judendomen på ett sätt som skulle fungera även utan Guds godkännande. Även om de behöll termerna \”judendom\” och \”Torah\”, hade essensen förändrats. Det var inte längre Torahn skriven av Moses. Istället, från och med nu, fanns det \”muntlig lag\”. Plötsligt fanns det inte längre behov av altaret, templet och offer för försoning och förlåtelse. Numera räcker det med att donera pengar till en Yeshiva och hoppa över två måltider per år. Låt oss gå tillbaka till tiden för det andra templet. På den tiden hade judendomen många inriktningar, varav den mest dominerande var fariseernas sekt. Fariséerna växte genom åren och drev de andra judiska intriktningarna åt sidan. Idag känner vi alla den sekten under namnet ”Rabbinsk Judaism”.
Efter förstörelsen av det andra templet blev farisé sekten rabbinsk judendom och baserades inte längre på en gudomlig himmelsk uppenbarelse, som det var på Moses, fädernas, kungarnas och profeternas tid. De nya ledarna för den judiska världen valde då medvetet att bryta sig loss från Bibeln. Vissa av er kanske tycker det är förvånande, men det är vad Talmud själv beskriver.
En berömd och avgörande berättelse i Talmud visar hur rabbinernas auktoritet överskuggade Guds auktoritet, och med all kraft och medel tog bort Guds titel som Suverän Gud och gjorde sig själva till de nya gudarna.
Berättelsen beskriver den berömda debatten mellan Rabbi Eliezer och Rabbi Yehoshua, angående en ugn. Debatten kom från en fråga ställd av en man som ägde en smältugn. Han förstorade den genom att bryta den i bitar och sedan återmontera den med sand för att skapa en större ugn. Debatten inför Sanhedrin var huruvida den nya ugnen var kosher eller oren. Talmud specificerar att rabbinen Eliezer hade framfört ”varje tänkbart argument” och bevisat att ugnen i själva verket var kosher. Men de allra flesta rabbinerna i Sanhedrin accepterade inte hans argument och hävdade att ugnen INTE var kosher. Rabbin Eliezer fortsatte med att bevisa sitt påstående med övernaturliga tecken: Ett johannesbröd träd ryckte sig själv upp med rötterna på ett mirakulöst sätt och återplanterade sig på andra sidan av domstolen. En vattenkanal flöt uppåt. Men historiens höjdpunkt var när rabbinen Eliezer ropade: \”Om Halachah håller med mig, låt det bevisas från himlen.\” Och då talade Gud från himlen och sade: \”Varför bestrider Rabbi Eliezer med vilken Halachah alltid håller med? ” Vilket betydde, Gud ropade från himlen och sa att Rabbin Eliezer hade rätt. Sedan ställde sig Rabba Yehoshua upp och gjorde ett av de viktigaste påståendena i Talmud och i den judiska världen: ”Torahn är inte i himlen!” Gud håller inte längre i tyglarna. Nu tillhör mandatet bara rabbinerna. De har all makt och kontroll. Gud lämnas utanför. Talmud fortsätter med att säga att Gud, efter debatten, log i samförstånd och sa: \”Mina barn har besegrade mig, Mina barn har besegrat mig.\” Enligt vad som hänvisas till rabbinens legend har Gud underkastat sig rabbinernas myndighet och därför erkände han till och med att deras beslut inte bara överträffade Mose myndighet, utan Guds egen myndighet. Därefter slutade Gud uppenbara sig själv för Israels folk, som han gjorde på Bibelns tid.
Från det ögonblicket blev rabbinernas bedömningar och avgöranden den nya Torahn, som de kallar ”Oral Law” ”den Muntliga Lagen”. Under de senaste 2000 åren har judendomen inte baserats på Skriften utan snarare på traditioner och regler uppfunna av rabbiner. För att försöka övertyga folket lärde rabbinerna att på Sinai-berget fick Mose två olika Torahs: Den första – en skriftlig Tora och den andra – vad de kallar ”Muntlig lag”. Under Sinai-förbundet handlade det om att tjäna Gud om offerblodet på altaret vid templet. Efter förstörelsen av det andra templet fanns det inget mer tempel, altare eller offer, och det fanns inte heller något fungerande prästadöme. Hazal befann sig i en knipa: de var tvungna att komma med ett nytt sätt att hålla judendomen utan dess kärna. Desperata efter att finna en ny, förklarade de sig själva och deras traditioner som det nya sättet att tjäna Gud. För 2000 år sedan skapades således en ny religion: Rabbinic Law Religion, som baserades på en ny uppfattning: \”Derash\”, som skapades av Rabbi Akivah. Rabbi Akivah, som inte ens var judisk, utan snarare en hedning, en ättling till Sisera, som också var orsaken till det judiska folkets exil, som inträffade efter att han förklarade att Bar Kochba var Messias. En FALSK messias, som ledde Bar Kochba-upproret, varefter hundratusentals judar brändes levande och de överlevande förvisades från sitt land.
Den rabbinska Halach, som började utvecklas, gav rabbinerna själva myndigheten och kontrollen över alla religiösa och sociala aspekter i Israels nation, under påståendet att denna tradition inte uppfanns av dem utan överlämnades till dem muntligt ända från Moses på Sinai-berget. Men det är här som problemen börjar med legenden om den muntliga lagen, genom hela Torahn läser vi att Moses själv inte kunde besvara halachiska frågor. I vart och ett av dessa fall hänvisade Moses frågorna till Gud och väntade på hans svar. Detta betyder att Moses inte hade någon muntlig lag som tolkade Torahn för honom. Sådana exempel kan hittas i: 4 Mosebok 9, 3 Mosebok 24, 4 Mosebok 15 och 27 och andra platser.
Vidare visar Torahn själv otvetydigt att Guds förbund med Israel på Sinai-berget baserades på en skriftlig Torah bara. 2 Moseboken 34, vers 27: HERREN sade till Mose: \”SKRIV upp åt dig dessa ord, ty i enlighet med dessa ord har jag slutit ett förbund med dig och med Israel. \’”Det nämns ingen extra Torah eller några traditioner som påstås vara överförda från en generation till nästa. Så vad gjorde Hazal? De klämde in sin muntliga lag direkt i versen. På vilket sätt? De kom fram till Derash, enligt vilken innebörden av orden ” i enlighet” i versen: ”i enlighet med dessa ord”, betyder ”i munnen” som i sin tur betyder ”muntlig lag”. Den här homiletiken kommer från en avsiktligt förvrängd tolkning av ett gemensamt hebreiskt uttryck. Men i biblisk hebreiska, precis som i modern hebreisk, är betydelsen av orden \”enligt\” inte \”i munnen\”, utan \”som\” eller \”i enlighet med\”. Se till exempel kapitel 43 i Mosebok, vers 7: \”enligt dessa ord.\” 4 Moseboken 26, vers 56: \”Enligt/Efter lottens utslag\” eller 5 Mosebok 17, vers 10: \”[enligt] det de meddelar dig\”.
Några av er skrattar och undrar: Hur kunde så många människor ha fallit för detta? Men du måste komma ihåg att Bibeln inte var tillgänglig för de vanliga människorna då, som inte heller kunde läsa eller skriva på egen hand, utan var underställda den rabbinska myndighetens tolkning.
En annan metod genom vilken rabbinerna försökte tvinga fram iden om den muntliga lagen på folket var att ta ett enda ord i 3 Mosebok 26:46 ur sitt sammanhang: ”Dessa är de stadgar, domslut och lagar som HERREN fastställde mellan sig och Israels barn på Sinai berg genom Mose.” ”Lagar” avser enligt rabbinerna en skriftlig lag och en muntlig lag. Problemet är att denna tolkning förbiser det uppenbara sammanhanget, eftersom 3de Moseboken själv förklarar vad dessa ”lagar” är: lagen om det brännoffer, lagen om matoffer, lagen om syndoffer, lagen om överträdelseoffer, lagen om offrandet av fredsoffer, lagen om spetälska och så vidare. Det är ”lagarna”. En Torah som är en muntlig tradition nämns inte någonstans och det är tydligt i sammanhanget att Moses inte talar om något sådant.
Vänta vänta. Det finns en annan berömd sektion som togs ur sitt sammanhang för att fastställa deras myndighet, makt och kontroll över vanliga människor. De baserar detta först och främst på sju ord om Shoftim-delen i 5 Moseboken: ”du skall noggrant följa allt som de lär dig” [5 Mosebok 17:10]. Så, vad pratar Moses verkligen om i Shoftim-delen av 5 Moseboken? Israels folk hade just lämnat Egypten och blivit en riktig nation. Och precis som i alla nya länder finns det behov av brottsbekämpning, t.ex. poliser och domare, för att skapa ordning och skydda befolkningen, gripa brottslingar och åtala de anklagade. Saker som Israel ännu behövde ha vid den tiden. Därför utnämner Moses i denna delen officerare, domare och vakter bland folket: ”Du skall för dina särskilda stammar tillsätta domare och tillsyningsmän åt dig inom alla de städer som HERREN, din Gud, ger dig. De skall döma folket med rättvisa…. När tillsyningsmännen har avslutat sitt tal till folket, skall befälhavare över hären tillsättas och dessa skall gå i spetsen för folket …. och gå till de levitiska prästerna och till den som på den tiden är domare. Dem skall du fråga till råds och de skall meddela dig vad som är rätt. Du skall göra det de meddelar dig på den plats som HERREN utväljer, och du skall noggrant följa allt som de lär dig.\” [5. Mosebok 16, 17, 20]
Moses förklarar för Israels folk: Har du en tvist med någon som har stulit ditt åsna? Eller som har slagit din dotter? Du har någon att vända sig till: Gå till tillsyningsmännen, prästerna och domarna som håller till i domstolen. Detta har ingenting att göra med rabbiner eller att de har den andliga auktoriteten att berätta för oss hur vi ska leva. Som ni kan se är termen ”rabbiner” inte ens nämnda i det här avsnittet.
Och som om det inte räckte tog Hazal i Sanhedrin Tractate avsnittet i 2 Moseboken 23, vers 2, som säger: ”Du skall inte följa mängden och rätta dig efter den i det onda, så att du vränger rätten när du vittnar i något mål.”. Till synes enkelt och tydligt: Följ INTE majoriteten för att snedvrida en dom till det onda. Vad gjorde Hazal? De drog fram de tre orden \”följ en mängd\”, medan de ignorerar ordet \”INTE\”, som visas före dem, och hävdade att så länge det finns en majoritet av rabbiner kan de ge en tolkning eller ett avgörande i alla frågor, som de anser passande. Och folket i Israel måste följa dem blint och att det, när de har meddelat ett beslut, är obestridligt mottaget. Även i det här fallet behöver du inte vara ett geni för att se hur de snarare snedvrider texten för att fastställa deras makt och kontroll. Till och med Rabba Hertz, Storbritanniens överste Rabbin, medgav det när han skrev om detta avsnitt: ”Rabbinerna har valt att förbise den bokstavliga meningen i de tre sista orden” [Rabbi Joseph Zvi Hertz].
Titta, utan tvekan är Talmud en imponerande samling av vår judiska kultur. Ofta kan visdomspärlor hittas i den. Men det är avgörande att förstå att Talmud och Gamla testamentet motsäger varandra hundratals gånger på ett entydigt och till och med pinsamt sätt, vilket inte kan lösas. Dessa motsägelser bevisar att Guds Ande inte kunde ha inspirerat skrivandet av Talmud. När allt kommer omkring kan en perfekt Gud inte möjligen ha gjort misstag som dessa. En lista med flera dussin exempel på motsägelser kan hittas i följande länk: http://www.igod.co.il/paradox (på Hebriska). Men oavsett, det finns ingen grund, varken historisk eller biblisk, som bevisar att en muntlig lag gavs till Mose på Sinai-berget. En historisk och teologisk undersökning bevisar faktiskt att motsatsen är rätt. Trots allt, om den \”muntliga lagen\” faktiskt gavs till Moses på Sinai-berget, kunde läsaren förvänta sig att se tusentals omnämnanden av den genom hela Skriften. Men Gud nämner det aldrig. Moses använde heller aldrig uttrycket ”muntlig lag”. Till och med Joshua ben Non, som utsågs av Gud till Mose efterträdare, ger ingen indikation på en muntlig Halachah. Gud berättar för Joshua att meditera i Torahn: ”Låt inte denna lagbok vara skild från din mun. Tänk på den både dag och natt, så att du håller fast vid och följer allt som är skrivet i den. Då skall du lyckas i det du företar dig, och då skall du ha framgång.” [Joshua 1: 8]. Esra den Skriftlärde, som återinförde Torahn för vårt folk för 2500 år sedan, skrev aldrig ett enda ord om någon muntlig lag. Inte en enda av Israels profeter eller kungar hänvisade någonsin till en muntlig Halacha; Talade aldrig om det, nämnde det eller antydde inte ens dess existens. Sanningen sägs att det inte finns en enda vers i hela Bibeln där termen ”muntlig lag” nämns. Det finns inte heller ett enda exempel i hela Bibeln på att någon blir utskälld, straffad eller anklagad för att bryta någon ”muntlig lag”. Faktum är, att baserat på vad som står i Bibeln har ingen muntlig lag någonsin givits. Faktum är att historiker erkänner att uttrycket ”muntlig lag” framträdde för första gången hela 1500 år efter Mose tid. Vi har att göra med den längsta, historiens mest grundliga hjärntvätten.
Vänta lite, så hur vet vi vilken storlek, vinkel och riktning en Sukkah ska byggas, utan en muntlig lag? Enligt reglerna för litteraturskrivning väljer författare att fokusera på vad de tycker är viktigt och att utesluta de detaljer som de tycker är triviala. Därför verkar det som om vinkeln, storleken och riktningen på en Sukkah inte var så viktigt för Gud. Således ville han inte att vi skulle fokusera på trivialiteter utan på de viktiga frågorna. Att fokusera på detaljer som inte visas i texten betyder att man missar författarens tanke. För att uttrycka det enkelt: När Gud krävde att vi skulle sitta i Sukkahn under Sukkoth, brydde han sig förmodligen inte riktigt om vilken storlek eller form den har. Det var inte viktigt för honom.
Tänk dig en man, för 3000 år sedan, som arbetar hela veckan och på helgen, snarare än att vila och spendera tid med sin familj på sabbaten, går han till skogen, hugger ner träd, bär träet tillbaka till lägret, hugger det i bitar, bygger en stor eld och tänder på den. Det är ett fysiskt, sisyfosiskt, tröttande och svårt arbete som tar timmar i slutet. Föreställ dig nu att byns chef ber mannen att sluta och inte längre arbeta på sabbaten. Föreställ dig att mannen istället för att inse att chefen bara är bekymrad över hans emotionella, fysiska och andliga vila tillsammans med sin familj, plötsligt började uppfinna olika förbud. Han förbjuder sig själv och sin familj i generationer framöver, att riva toalettpapper under sabbaten, att separera yoghurtkoppar under sabbaten, att sätta på luftkonditioneringen under sabbaten, att köra över för att besöka sin mormor under sabbaten, grilla under sabbaten, för att tända ljuset i sitt rum under sabbaten, och därmed tusentals ytterligare regler, som hävdar att han följer en ”muntlig lag” instruerad av byns chef. En lag utan vilken det skulle vara omöjligt att förstå vad chefen verkligen menade när han bad honom att inte arbeta på sabbaten. Detta är den EXAKTA berättelsen om den muntliga lagen.
Dödahavsrullarna och de andra judiska skrifterna, från omkring år 200 f.Kr., ANTYDER inte ens att det finns en muntlig lag. Detsamma gäller för de Babyloniska Judiska Skriftrullarna, skrivna under sjätte århundradet f.Kr., som beskriver judarna i Babylon och deras livsstil. Inte bara att de aldrig indikerar förekomsten av en muntlig lag utan motsäger själva idén. Enligt Dr. Finkel var den judiska identiteten under den babyloniska exilen endast intern. Det fanns ingen yttre indikation på religion överhuvudtaget. De hade inga spår av några symboler för muntliga traditioner reflekterade på utsidan. Liksom dem var många av de Etiopiska judarna, som återvände till Israel efter tusentals år i exil, inte bekant med, och hade inte ens hört talas om den Rabbinska Traditionen och begreppet ”muntlig lag” var helt främmande till dem.
Du förstår, om det inte finns någon faktisk muntlig lag, finns det inget behov av rabbinsk Halachah. Om det inte finns något behov av rabbinsk Halachah, finns det inget behov för rabbiner. Och när det inte finns behov av rabbiner finns det plötsligt tusentals människor kvar utan makt, utan sin auktoritet och utan sin lönecheck. En hel bransch, som vi alla pumpar in miljarder NIS i, kommer att ogiltigförklaras. Vi vill gärna framhäva att forntida traditioner hos nationen nämns regelbundet i Bibeln, men alltid i ett negativt ljus. Se till exempel följande, skriven av profeten Jesaja: ”Herren har sagt: Eftersom detta folk nalkas mig med sin mun och ärar mig med sina läppar men låter sitt hjärta vara långt ifrån mig, är fruktan för mig bara ett inlärt människobud. Se, därför skall jag ännu en gång göra underbara ting med detta folk, ja, underbara och förunderliga. De visas vishet skall förgå, de förståndigas förstånd skall förmörkas.” [Jesaja 29:13-14].
Sammanfattningsvis, en utbildad person som bedriver forskning baserad på Bibeln, historia och arkeologi har inte råd att ta påståendet att Moses fick den muntliga lagen tillsammans med den skriftliga Torahn på allvar. Det är en saga, en myt med ett enda syfte, att ge alla som kallas ”rabbi” makt och kontroll.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s