Syndens makt att bedra!

En gammal konfrontation av falsk lära har kommit fram till ytan igen och jag har letat fram det svar jag skrev till personen det gäller. Det här skrev jag 2016 efter att ha blivit anklagad för att vara själisk, köttslig och en villolärare. Den det gäller menar sig ha slutat synda redan 2015 och har enligt sin egen bekännelse levt fullständigt rätt och rättfärdigt, och inte gjort något fel sen dess. Personen blandar ihop att synda och att leva i synd och förvanskar vad synden genom sin bristande förståelse av Guds ord.

Han ger fel undervisning därför att han inte förstår Skriften. Det visade han genom att citera Gal. 5:24 så här: ”Om du inte har korsfäst ditt begär, då hör du inte Kristus till.” Det är inte begäret i sig vi ska korsfästa. Paulus säger i Gal 5:24 ”De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär.” Begären är bara en del av köttet. Hat är kött, lögn är kött, svek är kött. Det är inte bara begäret som är kött.

Hans syn på OSAS håller jag med om men inte hur han själv har övervunnit synden i sitt liv. Han har nämligen klarat det i egen kraft: Jag har kämpat för att komma igenom den trånga porten och sista gången jag syndade var i maj 2015. Han säger vidare: Tror du inte att vi kan besegra synden, så att vi aldrig mera ska be om förlåtelse?Den här tanken är skrämmande! Farlig! Förhärdande! Avskyvärd! Vi talar om Sinless Perfection!

I den här artikeln beskriver jag hur Paulus såg på kristna som syndade i ord, tankar och gärningar och här vill jag visa på att synden fortfarande har makt att bedra. Därför skrev jag det här till honom genom att ge exempel på hur aposteln Paulus tog sig an synden i församlingen.

Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta, så att han avfaller från levande Gud. Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra. Hebr 3:12-13

Underordna er därför Gud. Stå emot djävulen, så skall han fly från er. Jak 4:7

De fanns synder vi vandrade i innan vi kom till tro, och det finns synder en kristen kan göra efter att ha omvänt sig.

Hur kan vi förneka att den kamp vi har mot köttet är svår, och att vi endast genom Guds Helige Ande kan övervinna synden i våra liv?

Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva. Rom. 8:13

Kan det bero på att man anser att det är köttets plikt att stå emot synden, eller att det är vår kamp och inte Guds kamp? Han har renat åt sig ett egendomsfolk som är ivriga efter att göra hans vilja, och det folket har böjt sig under Herrens vilja fullt ut, och gör det dagligen. Vi underordnar oss Gud, sedan står vi emot djävulen. Så först kommer att vi ödmjukar oss under Herren, för då vandrar vi i Anden. Sedan har vi kraft att stå emot den ondes alla frestelser.

Fråga dig själv: Kan kött bekämpa kött? Eller behöver vi Andens hjälp för att övervinna köttet? Om vi bekämpar kött med kött, bedrar vi oss själva, för detta leder bara till förhärdelse och inte till ödmjukhet inför vår Herre.

De synder vi vandrade i innan vi kom till tro på Kristus har vi lagt undan, för det var så uppenbart syndigt, och det omvände vi oss ifrån. Vi läser Paulus ord om köttets synder.

Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike. Gal. 5:19-21

De har blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter och tänker ut allt ont. De lyder inte sina föräldrar, är oförståndiga och trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. Rom 1:29-31

…eftersom ni fortfarande är köttsliga. Så länge det råder avund och strid bland er, är ni då inte köttsliga och lever som alla andra? 1 Kor 3:3

Vilka synder är det fortfarande möjligt för en kristen att begå?

Allt som inte sker av tro är synd. Rom 14:23
Att göra skillnad på människor är synd. Jak 2:9
Oförlåtelse är synd! Mark 11:25
Skryt är synd. Jak 4:17.
Hämnd är synd! Rom 12:19.
Avund och stridigheter är synd! 1 Kor. 3:3

Det här är bara några av de synder en kristen kan begå. Men vi behöver forska vidare och verkligen läsa Guds ord för en rätt förståelse av hur Gud ser på oss. Vi har blivit frälsta, vi blir frälsta och vi ska bli frälsta. Här talar jag om pånyttfödelsen, helgelsen och uppståndelsen/förvandlingen.

Vi har blivit frälsta och förlåtna våra förra synder (2 Petr. 1:9 Men den som saknar detta är närsynt, ja, blind, eftersom han har glömt att han blev renad från sina tidigare synder.), och vi helgas nu genom att Anden lyser upp våra hjärtan (Ords. 20:27 Anden i människan är en HERRENS lykta, den utforskar varje rum i hennes inre.) så att vi inser att det finns mer än bara ytliga synder (2 Kor. 7:1 Då vi alltså har dessa löften, mina älskade, så låt oss rena oss från all besmittelse från kött och ande och i gudsfruktan fullborda vår helgelse.) Synden har sitt ursprung i våra hjärtan, inte i kroppen (Matt 15:19 Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser.) Och när vi helgas blir slutet att vi ärver evigt liv, vilket sker vid uppståndelsen/förvandlingen (Rom 6:22 Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv.)

Att säga att vi är syndfria är att fuska på provet och bedra sig själv. Det är också att förneka nödvändigheten av Jesu korsfästelse, död och uppståndelse. Om Jesus inte kommit och utfört sitt verk, som bara Han kunde utföra, då hade vi varit evigt förlorade och fortfarande döda i våra synder.

Den ende personen som var utan synd var Jesus Kristus. Ingen annan kunde göra vad Han gjorde, och ingen annan kan ta äran från Honom.

Jes. 42:8 Jag är HERREN, det är mitt namn. Jag ger inte min ära åt någon annan eller mitt lov åt avgudabilder.

Paulus tillrättavisar församlingens synd!

Lägg märke till hur Paulus tillrättavisar församlingen i Korint, när de vandrar efter köttet, enligt Gal. 5:19-24. Församlingen i Korint hade låtit stridigheter komma in: I vår Herre, Jesu Kristi namn uppmanar jag er bröder, att alla vara eniga i det ni säger och inte låta stridigheter förekomma bland er, utan vara fullkomligt enade i samma uppfattning och samma mening. (1 Kor 1:10). Brevet antyder att några ansåg sig vara visare än andra: Var är de visa? Var är den här världens ordvrängare? Har inte Gud gjort en här världens visdom till dårskap? (1:20). Han ber församlingen i Korint se på sin egen kallelse och tänka på att inte många av dem var visa om man ser till yttre, inte många var mäktiga, inte många av förnäm släkt. För det som var dåraktigt för världen har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till, FÖR ATT ingen människa skall berömma sig inför Gud.

Galaterbrevet 5:19-24 beskriver köttets gärningar, och de som lever så skall inte få ärva Guds rike. Då tittar dessa verser för att se hur det ligger till med församlingen i Korint, som han just tillrättavisat: Är kiv köttets gärning? Ja! Är splittringar köttets gärningar? Ja! Är gräl köttets gärningar? Ja! Enligt den undervisning den här personen ger, så skulle Paulus egentligen ha förkastat församlingen i Korint som djävulens barn, på väg till helvetet, och några som ALDRIG mött Herren eller ens blivit födda på nytt, syndare utan möjlighet till upprättelse och förlåtelse.

Den oandliga människan tar inte emot det Guds Ande uppenbarar för oss (1 Kor 2:13-15), men om nu församlingen i Korint var djävulens barn, syndare på väg till helvetet, borde det rimligtvis vara bortkastat att skriva till dem. Eller var det så?

Vi läser i kap. 3 att det råder avund och strid bland dem. Inte tillrättavisar Paulus syndare? Dem som står utanför församlingen? Är det inte församlingen han går tillrätta med? Han förmanar församlingen att bygga på rätt grund, och inte bygga med hö eller halm, utan med guld, silver och dyrbara stenar (3:12-15. Med andra ord: gör om gör rätt, för att få ut full lön från Fadern.

I kap. 4 böjar han ta upp ett annat problem i församlingen: De hade fällt en dom över Paulus, där en höll sig till Paulus, en till Apollos, och en till Kristus. Vi ser hur han tar upp detta redan i kap. 1:12: Vad jag menar är att ni var och en på sitt håll säger: ”Jag håller mig till Paulus ” eller ”Jag håller mig till Apollos” eller ”Jag håller mig till Kefas” eller”Jag håller mig till Kristus”.

Vi vet från Gal. 5:19-24 att den som lever så som församlingen i Korint levde, inte skulle ärva Guds rike. Men det intressanta är att Paulus istället för att döma dem till helvetes eld, tog sig tid att undervisa dem. Han går till rätta med deras synder, men anser dem fortfarande vara heliga och kallade tillsammans med dem som på varje plats där de eller vi bor, åkallar vår Herre Jesu Kristi namn. 1:2.

Församlingen i Korint är en typisk församling och vi ser många sådana församlingar i Sverige, Norge och Danmark. De levde som kungar, fulla av kunskap och flera var uppblåsta av den kunskapen: ”Några har blivit självsäkra, eftersom de tror att jag inte skall komma till er. Men jag kommer snart till er, om Herren vill, och då får jag veta hur det ligger till, inte med orden utan med kraften hos dessa uppblåsta människor. Ty Guds rike består inte i ord, utan i kraft” (4:18-20).

Det fanns till och med otuktssynd i församlingen, en sådan som var förkastlig till och med för hedningen: att en man hade sin fars hustru (5:1), och vi kallar detta incest. Lägg märke till hur han tillrättavisar: Och ändå är ni uppblåsta. I stället borde ni ha blivit så bedrövade, att den som gjort sig skyldig till detta hade drivits ut ur er krets. Hur går Paulus till doms med en sådan grov synd? Dömer han denne till helvetet och evig eld? ”…för att överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, för att anden skall bli frälst på Herrens dag.” Paulus överlämnade den mannen till Satan för att han skulle komma till insikt om sin synd, men inte för att han skulle hamna i helvetet. Tydligen ansåg Paulus att den mannen var en broder, som syndat och inte omvänt sig från synden. I 2 Korintierbrevet står det om den mannen, att han omvänt sig. Vi läser: ”Det var i djup nöd och ångest, under många tårar, som jag skrev till er, inte för att ni skulle bli bedrövade utan för att ni skulle förstå vilken kärlek jag har just till er. Om en viss person har orsakat sorg, så är det inte mig han har bedrövat, utan er alla i viss mån – för att inte säga för mycket. Det räcker med den bestraffning han har fått av de flesta. Nu bör ni istället förlåta och trösta honom, så att han inte alldeles går under i sin djupa sorg. Därför uppmanar jag er att bemöta honom med kärlek. 2 Kor 2:4-8. I kap. 7 talar Paulus om den sorg som leder till omvändelse och det var därför han tillrättavisade församlingen i deras synd.

Nu har jag bara tagit upp församlingen i Korint som på många sätt syndat emot Gud, både genom köttsliga synder, högmod, splittringar, och falska andar som profeterade: förbannad är Herren! Som gick tillrätta med varandra inför hedningar, som umgicks med sådana som kallades broder men lever som otuktig, girig eller avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare. Korinterförsamlingen hade inte heller förstått att inte deras kroppar var ett tempel åt den Helige Ande, utan låg med skökor och därför tillrättavisade Paulus dem: Fly bort från otukten! Alla annan synd är utanför kroppen (6:18-19).

Kom ihåg att det är korinterförsamlingen han undervisar om:

att inte komma andra på fall genom deras frihet eller kunskap i kap. 8
att inte avfalla från Gud i kap. 10
om rätt nattvardsfirande därför att de var egoistiska och inte delade med sig av sin mat till andra i kap.11
att inte profetera falskt i kap. 12
att vandra i kärlek i kap. 13
ordning vid gudstjänsten i kap. 14
om uppståndelsen som de inte verkar fattat i kap 15.
och han avslutar kap. 16 med: Om någon inte har Herren kär, skall han vara under förbannelse, och denna avslutningen skrev han med tanke på alla problem och alla synder han skrivit om.

Älska sanningen! Paulus säger till dem att inte gå utöver vad Skriften säger därför går vi till Johannes brev. Men innan behöver vi konstatera ett faktum: inga brev skrevs till syndarna, utan varje brev var skriven till de heliga, till församlingen, Guds folk. Därför, när Johannes skriver: Om vi säger vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss, skriver han till sina bröder, de heliga. Och med den utgångspunkten förstår vi att när han säger VI, är det inte De andra han undervisar.

Så vi fortsätter i Johannes första kapitel: Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. Så nu borde VI väl vara fullkomlig och utan synd, eftersom vi redan HAR bekänt våra synder och fått förlåtelse för dem? Om det var så, kunde vi verkligen säga: ”Vi är utan synd”, eller ”vi har inte syndat”

Slutsats

Kött kan inte övervinna kött. Vi kan inte korsfästa oss själva. Om det vore möjligt hade inte Jesus behövt ge sitt liv för oss, och då hade vi kunnat berömma oss inför Gud och säga: Jag gjorde det!

Det är fullt möjligt att en kristen kan synda i ord, tankar och gärningar. Och frågan blir: Varför? Kunskapen om Gud och Hans vilja för oss saknas och Paulus undervisade församlingen om just detta. Genom brist på kunskap går Guds folk förlorade. När det inte undervisas om hur köttet kan låta sig bedras och det inte ges konkret undervisning om Guds vilja för oss, har synden makt att bedra. Men genom sann kunskap om Guds vilja för oss, kan vi genom Andens kraft stå emot köttets gärningar, för det är precis som Paulus skriver: Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva. Rom. 8:13.