Jag hittade ett blogginlägg på Facebook där Kärnerup tog upp Titus 2:13 som jag läste och bemötte. För den som inte känner till Glenn Kärnerup så är han en Unitarian och han presenterar sin lära på bloggen forskaiskrifterna.se. Han är utbildad teolog och har läst hebreiska och grekiska, och har studerat bibeln under många års tid. Han menar att vi kristna är fast i kyrkliga traditioner och inte är bibliskt förankrade. En sådan ”kyrklig tradition” är treenighetsläran som han menar kommer från Romersk Katolska Kyrkan och inte Bibeln.
Här följer versen som var upphovet till vår diskussion:
📖 Titus 2:13 medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet. SFB98
Kärnerups argument är att Paulus inte säger att Jesus är Gud, utan att texten pekar på Fadern som vår store gud, och Frälsare pekar på Jesus. Kärnerup baserar sin argumentation på äldre översättningar som har ordet vår innan Frälsare, vilket då visar att denna vers talar om två personer: Fadern och Sonen. Han citerar 1917 och ASV som båda lyder så här: medan vi vänta på vårt saliga hopps fullbordan och på den store Gudens och vår Frälsares, Kristi Jesu, härlighets uppenbarelse. 1917
Vi hade en lång argumentation där jag bemötte hans argument med sund teologi. Men efter mina tre fördjupade svar, som du kan läsa längre ner, stannade det upp då han vägrade låta min kommentar komma fram. Men hans censur räckte inte, han gick ett steg längre och tog bort sitt inlägg med alla kommentarer och skrev ett helt nytt inlägg baserat på de argument han fått från mig. Han märkte att det fanns bibliska motargument som han inte kunde svara på och med det visade han sin okunskap. Vad det visar mig är att han inte är så grundat i Guds ord som han tror och att hans lära bygger på en väldigt ostadigt grund. Men hur skulle det kunna vara stabilt när det går emot allt vad Gud uppenbarat i Skrifterna?
Jag skrev därför denna kommentar på hans nyskrivna och ändrade inlägg:
Vilken tur jag sparade ner ditt ursprungliga inlägg med alla kommentarer. Du efterfrågade läsarnas synpunkter och du fick mina. Men de tog du bort tillsammans med ditt inlägg, och skrev ett nytt.
Jag vill citera dig: Emellanåt påminns jag av vilket ansvar det är att få undervisa: “Mina bröder, inte många bör bli lärare. Ni vet ju att vi skall få en strängare dom” (Jak 3:1). Onekligen ligger det ett stort ansvar i att förmedla Guds ord. Men min längtan efter sanningen är så pass stark att jag inte kan låta bli. När nu detta är sagt lämnar jag över “bollen” till läsarna att själva avgöra om artiklarna på denna sida är grundade på Guds ord eller inte.
Nej, inte alla bör bli lärare, och av vad jag läst här bör du rannsaka ditt eget hjärta och dina motiv. Det du framför på din blogg är skriftvidrigt och kan inte stå oemotsagd.
Men vad gör man kommentarer censureras och tas bort? Ja, jag kommer bemöta dig på min hemsida https://theholyremnant.com. Där censureras inga kommentarer utan bemöts med bibliska argument eftersom jag är trygg i skriften och har bemött unitarianer, Jehovas Vittnen och andra obibliska läror, som tex Rabinsk Judendom och Kabbalah.
Jag har samlat din serie Jesus – Gud eller gud? i ett dokument som jag håller på att läsa igenom och skriva kommentarer till.
Jag ber och hoppas du ska komma till rätt insikt och omvända dig från denna falska lära så att du på riktigt kan bli trygg i Gud, och inte förlita dig på ditt förstånd.
Mvh Jon-Are Pedersen
Eftersom jag sett att fler och fler använder hans argument på i diskussioner på Facebook vill jag härmed varna för hans skrifter och visa på de fel han framför. Unitariansk lära är och förblir en villolära som får allvarliga konsekvenser för den troende och måste undvikas och förkastas. Jag hoppas du verkligen tar dig tid att sätta dig in i argumentationen och att din tro blir styrkt.
Följande är hämtat från bloggen och visar vår diskussion kring Titus 2:13.
Titusbrevet 2:13 (skriven av Glenn Kärnerup)
Medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet.
Det finns en oenighet bland exegeter hur de grekiska orden bakom ”vår store Gud och frälsare Jesus Kristus” skall översättas. Handlar de helt och hållet om Jesus, eller avser ”vår store Gud” Fadern och ”frälsare” på Jesus? Att det handlar om Fadern och Jesus ses i vissa översättningar.
Medan vi vänta på vårt saliga hopps fullbordan och på den store Gudens och vår Frälsares, Kristi Jesu, härlighets uppenbarelse. (1917)
Looking for the blessed hope and appearing of the glory of the great God and our Saviour Jesus Christ. (American Standard Version)
Eftersom den grekiska texten är tvetydig får vi använda oss av den viktigaste tolkningsregeln som är kontexten. Vi behöver studera både den större och mindre kontexten för att rätt kunna förstå Tit 2:13. I Paulus brev är det mer regel än undantag att han visar på en skillnad mellan Gud, Fadern och Jesus. Han skriver till exempel i inledningen till Efesierbrevet att ”välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader” (1:3). Han uppger alltså att Fadern är Jesu Kristi Gud. Vi kan vidare jämföra orden ”vår store Gud” i 2:13 med samma uttryck i GT.
HERRENS namn ska jag förkunna. Ge ära åt vår store Gud! (5 Mos 32:3)
I Bibeln tillskrivs Gud, Fadern titeln ”vår store Gud”. Varför skulle då Paulus, utan förvarning, använda det på Jesus? Vidare använder Paulus det liknande uttrycket ”vår Gud” flertalet gånger i sina brev.
Tacka alltid vår Gud och Fader för allt i vår Herre Jesu Kristi namn. (Efe 5:20)
Vår Gud och Fader tillhör äran i evigheters evighet. Amen. (Fil 4:20)
Så ska han styrka era hjärtan och göra dem fläckfria i helighet inför vår Gud och Fader när vår Herre Jesus kommer med alla sina heliga. (1 Tess 3:13)
Det är bara Fadern han benämner ”vår Gud”. Om bara Fadern är vår Gud, varför skulle då Jesus vara vår store Gud? Det saknar all logik. Faktum är att både GT och NT innehåller mängder av texter där Fadern tituleras ”vår Gud”.
Hör, Israel! HERREN vår Gud, HERREN är en. (5 Mos 6:4)
Vem är Gud förutom HERREN, vem är en klippa utom vår Gud? (2 Sam 22:32)
Sjung till HERREN med tacksamhet, lovsjung vår Gud till harpa! (Ps 147:7)
Petrus svarade dem: “Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva. Löftet gäller er och era barn och alla dem som är långt borta, alla som Herren vår Gud kallar.” (Apg 2:38-39)
Jag (Johannes) hörde en stark röst i himlen säga: “Nu tillhör frälsningen och makten och riket vår Gud och väldet hans Smorde.” (Upp 12:10)
Lägg märke till sista texten där Fadern tituleras ”vår Gud” medan Jesus är ”hans Smorde”. Jesus är alltså smord av vår Gud. Paulus ord är helt och hållet i linje med den monoteistiska judiska tro han växte upp med: ”Hör, Israel! HERREN vår Gud, HERREN är en.” Detta ses vidare i hans första första brev till Timoteus: ”Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus” (2:5). För Paulus fanns det bara en Gud och det var Fadern (jmf 1 Kor 8:6).
I 2:13 benämns Jesus som ”Kristus”, vilket betyder att han har blivit smord av Gud. Titeln ”Kristus” vittnar faktiskt om att han inte kan vara Gud. Att Jesus har blivit smord innebär att han till sin natur är begränsad och därmed i behov av Guds kraft (jmf Apg 10:38). Är man Kristus kan man inte vara Gud och är man Gud kan man inte vara Kristus. Dessa båda titlar går aldrig att förena. Därför är det märkligt om Paulus skulle ha uppgett Jesus som ”vår store Gud”, för att sedan ge honom den mänskliga titeln ”Kristus”.
Men hur gör vi med titeln ”frälsare”? Kan Jesus vara frälsare utan att vara Gud? Enligt GT finns det bara en frälsare och det är Gud, Fadern (Jes 43:11). Men denna funktion kan Gud delegera till människor, vilket han gjorde vid olika tillfällen i GT (Dom 3:9, 15; 2 Kung 13:5; Neh 9:27) och kommer att göra i framtiden (Oba 1:21). På samma sätt har han delegerat denna funktion till Jesus.
Honom (Jesus) har Gud med sin högra hand upphöjt som hövding och frälsare, för att ge omvändelse och syndernas förlåtelse åt Israel. (Apg 5:31)
Gud upphöjde Jesus som frälsare på samma sätt som han gjorde med Mose, han som frälste Israels barn ut ur Egypten. Den stora skillnaden mellan de båda är att Jesus har fått ett mycket större frälsningsuppdrag än sin profetiska förebild. I slutet av Titus brev skriver Paulus att
när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna uppenbarades, frälste han oss, inte för rättfärdiga gärningar som vi hade gjort, utan på grund av sin barmhärtighet, genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande, som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare. (3:4-6)
Både Fadern och Jesus är ”vår frälsare”. Skillnaden mellan dem är att Fadern är den ende frälsaren (Jes 43:11) medan Jesus är hans delegerade frälsare (Apg 5:31). För att summera det hela är det mest sannolikt att ”vår store Gud” i 2:13 syftar på Fadern och ”frälsare” avser Jesus. Eftersom Jesus som Kristus är smord av Gud kan han omöjligt vara ”vår store Gud”, en titel som är reserverad endast för Fadern. Det mest trovärdiga sättet att översätta 2:13 är därför som man gjort i 1917 års översättning.
Medan vi vänta på vårt saliga hopps fullbordan och på den store Gudens (Fadern) och vår Frälsares, Kristi Jesu, härlighets uppenbarelse.
// Inlägget har bytts ut mot ett helt nytt och alla kommentarer som kommer nedan är borttagna. Läs det på https://forskaiskrifterna.se/2020/11/10/titus-213 \\ Nedan följer alla kommentarer vi skrev och som nu har raderats.
En kvinna skriver:
Det står ”vår store Gud OCH frälsare Jesus Kristus”. Det innebär ju att Jesus Kristus är BÅDE vår store Gud Och vår frälsare.
Att Jesus är Gud framgår av följande bibelställen. Även om han tillfälligt var tvungen att lägga av sin gudomshärlighet för att kunna komma hit ner till jorden som människa. Detta eftersom han gett jorden till människornas barn att Råda och regera över
Jes 9:6, Tit 2:13, 2 Kor 5:19, 1Joh 5:20, Kol 2:8-9, Joh 14: 9+11
♥️Jesaja 9:6 (Om Jesu födelse!!) ”ty ett barn varder oss fött, … hans namn skall vara: …. VÄLDIG GUD..❤️ Matt 1:. 23 »… man skall giva honom (Jesus) namnet Emmanuel» (det betyder GUD MED OSS).♥️ Apg 20:28 ….för GUDS församling, som han har vunnit med SITT EGET (=Jesu) BLOD ❤️ 2 Kor 5:19 Ty det var GUD som i KRISTUS..♥️ Tit 2:13… GUDENS…vår Frälsares, KRISTI JESU, återkomst❤️ Joh 10:30 ”JAG OCH FADERN ÄR ETT”.❤️ 1 Joh 5:20 ….. JESUS KRISTUS… ÄR DEN SANNE GUDEN ..❤️ Kol 2:8-9 … KRISTUS. .. I honom BOR GUDOMENS hela fullhet…♥️ Joh 14: 9, 11.. DEN SOM HAR SETT MIG (Jesus) HAN HAR SETT FADERN (Gud) …..JAG ÄR i FADERN, och FADERN i MIG…♥️//
forskaiskrifterna svarar:
Det är tråkigt att du citerar och refererar till en massa bibeltexter utan att bry dig om att läsa det jag skrivit om dem. Ska jag tolka det som att du är feg och inte vågar pröva din tro? Låt mig ge dig något att fundera över. Vi väntar båda på att Jesus snart skall komma tillbaka för att upprätta sitt messianska rike här på jorden. Angående den tiden står det följande i Hes 34:
”Jag (Gud) ska låta en herde uppstå, gemensam för dem alla, och han ska valla dem, nämligen min tjänare David (Messias). Han ska valla dem och vara deras herde. Jag, HERREN, ska vara deras Gud, men min tjänare David ska vara furste ibland dem. Jag, HERREN, har talat.” (34:23-24)
David syftar här på Messias. Kan du helt ärligt säga att Jesus (Messias) är Gud utifrån den här texten? Om inte, hur får du ihop det med de bibeltexter du citerar och refererar till ovan? Om Jesus är Guds tjänare, hur kan han då vara den Gud han tjänar? Det är en sak att plocka bibelverser som stöder det du VILL tro på. Men en helt annan sak att tolka dessa verser i ljuset av HELA Bibeln. Eller som kung David uttrycker det: ”Summan av ditt ord är sanning” (Ps 119:160).
Mitt svar till Glenn Kärnerup/Forskaiskrifterna
Tit. 2:13 looking for the blessed hope and the appearing of the glory of our great God and Savior, Christ Jesus… NASB
Tit. 2:13 13 looking for the blessed hope and appearing of the glory of the great God and our Saviour Jesus Christ; ASV
ASV är grunden för fyra revisioner och en av dem är New American Standard Bible (NASB) och ASV är själv en revision av KJV 1611, och frågan är varför NASB inte har med ordet our i sin revidering. Översättarna arbetade med de äldre texterna och såg att ordet ”vår” (our) Frälsare inte fanns med i grundtexten. Samma gäller 1917-års översättning, som var en mix av Textus Receptus och Nestle/Arland, och av den orsak fanns ordet ”och” med i 1917s Tit. 2:13.
I moderna översättningar hittar vi inte ”vår store Gud och vår Frälsare Jesus Kristus”.
Tyvärr upplever jag att du är oärlig mot henne när du bara visar på dessa två översättningar av en redan bristfällig grundtext, Textus Receptus. Du använder ett bedrägligt argument samtidigt som du skrämmer kvinnan till tystnad genom att ifrågasätta hennes tro och kalla henne feg. Det är inte ett bra sätt att bemöta dem som inte håller med dig.
forskaiskrifterna svarar:
Försök att inte övertolka det jag skriver. Jag har inte kallat henne feg. Jag skrev ”ska jag tolka det som att du är feg?” Och varför skulle det skrämma henne till tystnad? Det är tröttsamt när människor spottar ut bibeltexter i tron att det ska få mig på andra tankar. Det är mycket bättre att göra som du gör, att sakligt försöka visa varför jag har fel.
Vad gäller Titus 2:13 lägger du hela fokuseringen på olika grekiska manuskript. Själv försöker jag fokusera på den större och mindre kontexten. Varför använder Paulus uttrycken ’min Gud’ och ’vår Gud’ enbart med anspelning på Fadern? Som exempel kan nämnas Upp 12:10: ”Nu tillhör frälsningen och makten och riket vår Gud (Fadern) och väldet hans Smorde.” Fadern är alltså vår Gud och denne Guden har smort Jesus. Hur kan då Paulus, helt utan förvarning, säga att Jesus är vår store Gud i Titus 2:13? För mig ringer en stor varningsklocka som säger att något måste vara fel. Tycker du inte själv att det är märkligt?
Mitt svar till Glenn Kärnerup/Forskaiskriftern
Jag har sett henne på Facebook och hon är antingen ny i tron eller så har hon fått en nytändning och en stor iver för Jesus Kristus och Guds ord. Sånt måste alltid finnas med i tankarna när man svarar eller kommenterar vad andra skrivit.
Textkritisk forskning har haft stora framsteg senaste 100 åren och äldre och äldre manuskript hittas, vilket gör att man kommer allt närmare den ursprungliga texten. Det är vad som hänt med moderna översättningar, att de använder de äldsta texterna. Det gör att Textus Receptus och även Masoretiska texten har visat sig innehålla fel. Qumran rullarna visar oss hur Masoreterna ändrat i vissa messianska texter för att dölja vem Messias var. Tanach var för tydlig och spelade de kristna rakt i händerna. De använde ofta LXX (Septuaginta) som var den allmänt accepterade texten, men efter att Tanach bevisade att Jesus var deras Messias var de tvungna att hitta en annan översättning. Därav lades vokalerna till. Tidigare bestod den hebreiska grundtexten av enbart konsonanter.
Gällande Tit. 2:13. Mitt fokus ligger inte på de olika manuskripten utan på hur Grekiskan uttrycker sig, och ord har betydelse, speciellt i Bibeln. Nu förstår jag att du är unitarian och inte håller treenigheten för sann, och det gör att du inte kan läsa texten som den står. Du behöver alltså läsa in något annat än vad texten säger och därför går du till ASV och 1917. Av den orsak vill jag ta upp några viktiga bibelverser som du gärna får förklara för mig och andra treenighetstroende.
Eftersom du har studerat Grekiska och hebreiska på universitetsnivå borde du känna till Granville Sharps regel. Och här appliceras nu den regeln:
📖 Tit. 2:13 ...medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet. SFB98
Om substantivet ”Gud” står i bestämt form och har konjunktionen ”och” före det andra substantivet ”Frälsare”, talar denna mening om en och samma person, ”Gud och Frälsare” är med andra ord en och samma person. Och egennamnet – Jesus Kristus – vilket är en apposition förtydligar helt enkelt vem denne Gud och Frälsare är.
Det finns många exempel från Nya testamentet. Jag kommer att ge dig några av dem.
📖 2 Kor. 1:3 Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader...
👆Denna vers talar om en och samma person – Gud Fadern.
📖 2 Kor. 11:31 Herren Jesu Gud och Fader...
👆Vi läser inte den här versen så här ”en är Fadern och en är Gud”. Gud och Fadern är en och samma person. Ett annat exempel är:
📖 Ef. 6:21 ...den älskade brodern och trogne tjänaren i Herren …
👆Här har vi två substantiv kopplade med konjunktionen ”och” (gre. Kai), båda är överens om genus, numerus och kasus, som Sharps regel kräver, där det första substantivet har den bestämda artikeln ”den” men inte det andra. Och enligt Sharps regel beskriver denna mening en och samma person – Tychicus.
Låt mig nu tillämpa Sharps regel på 2 Petrus brev:
📖 2 Petr. 3:2 ...på budskapet från Herren och Frälsaren som ni hört era apostlar förkunna...
Här är två substantiv kopplade med konjunktionen ”och”, som talar om en och samma person, inte två olika personer, alltså lyder översättningen ”Herren och Frälsaren”. Ett liknande exempel finns i:
📖 2 Petr. 2:20 Ty när de har lärt känna vår Herre och Frälsare Jesus Kristus och undkommit världens smitta, men sedan åter blir snärjda och besegrade av den, då har det sista blivit värre för dem än det första.
Petrus talar om en och samma person med egennamnet – Jesus Kristus! Detta är en apposition för att visa vem de två substantiven talar om, och:
📖 2 Petr. 3:18 Väx i stället till i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Hans är äran nu och till evighetens dag, amen.
Detsamma gäller denna vers, här med det beskrivande ordet ”vår” istället.
Än så länge är allt bra. Vi håller med om att Jesus är både Herre och Frälsare (tror jag). Men se vad som händer när vi tillämpar denna regel på 2 Petrus 1:1 och 1:11. Vi tittar först på den andra versen.
📖 2 Petr. 1:11 Då skall ni få en fri och öppen ingång till vår Herre och Frälsare Jesu Kristi eviga rike.
👆 ”Herre” är det första substantivet och har det beskrivande ordet ”vår”, och konjunktionen ”och” (gre. Kai) ansluter till det andra substantivet ”Frälsare”, vilket betyder att ”vår Herre och Frälsare” talar om en och samma person.
2 Petr. 1:1 har exakt samma grammatiska struktur och måste därför förstås på exakt samma sätt som 2 Petr. 1:11 och de övriga verserna i exemplet:
📖 2 Petr. 1:1 Från Simeon Petrus, Jesu Kristi tjänare och apostel, till dem som genom rättfärdigheten från vår Gud och Frälsare Jesus Kristus har fått på sin lott samma dyrbara tro som vi.
”tou theou hemon – του θεου ημων – Guden vår” Den grekiska grammatiken säger att ”vår Gud” och ”Frälsare” är en och samma person, och appositionen används så att vi ska förstå vem denna Gud och Frälsare är. Ser du vem det är?
Jag gav dig 📖 Titus 2:13
Titus 2:13 ...medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet.
👆Här gäller Sharps regel för ”vår store Gud och Frälsare”, och egennamnet – Jesus Kristus, är en apposition, vilket innebär att den klargör vem denne store Gud och Frälsare är. Och som jag visade dig från 📖 Titus 2:13, så är Jesus vår store Gud och Frälsare, inte bara en lite mindre gud med litet ”g”, Han är Den Store Guden!
Så då kommer vi till 📖 1 Johannes 5:20
1 Joh. 5:20 Vi vet att Guds Son har kommit och gett oss förstånd, så att vi känner den Sanne, och vi är i den Sanne, i hans Son Jesus Kristus. Han är den sanne Guden och det eviga livet.
Denna vers har debatterats, men Sharps regel ska tillämpas även här. ”Han är den sanne Guden och det eviga livet” talar om Sonen, och som vi såg i föregående verser är Jesus både Gud, Herre och Frälsare! Johannes bekänner Jesus Kristus som den sanne Guden, som Jesaja talade om i Jes. 65:16
📖 Jes. 65:16 Den som då välsignar sig i landet skall välsigna sig vid Sanningens Gud, och den som avlägger ed i landet skall svärja vid Sanningens Gud. Ty de förra bedrövelserna är då glömda och dolda för mina ögon.
Jesus identifierade sig i 📖 Joh. 14:6 som ”vägen, sanningen och livet”. Jesus är givaren av evigt liv, och Han ÄR det Eviga Livet! Johannes använder den bestämda artikeln ”ho” i Johannes 1:4 ”I honom var livet, och livet var människors ljus.” Jesus är det Eviga Livet!
Du menar möjligtvis att det är Fadern det talas om i ovanstående vers, och att det är i dina ögon väldigt tydligt, därför kanske du påstår att Granville-Sharps regel inte får användas här eftersom är en omdiskuterad användning av denna regel.
💪 The Amplified Bible översätter 📖 1 Johannes 5:20 så här:
📖 Och vi [har sett och] vet [positivt] att Guds Son [faktiskt] har kommit till denna värld och har gett oss förstånd och insikt [successivt] att uppfatta (känna igen) och lära känna bättre och tydligare honom som är sann: och vi är i honom som är sann - i hans Son Jesus Kristus (Messias). Denna [människa] är den sanne Guden och det eviga livet.
För att föra fram ännu ett bevis på att 1 Joh. 5:20 talar om Sonen behöver vi läsa 1 Joh. 1:1-2.
Lägg märke till att Johannes första brev öppnar på precis samma sätt som det avslutas.
📖 1 Joh. 1:1-2 Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi skådade och med våra händer rörde vid – om Livets Ord är det vi vittnar. Ja, livet uppenbarades, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet [Vem talar Johannes om?] som var hos Fadern och uppenbarades för oss.
📖 1 Joh. 5:20 Vi vet att Guds Son har kommit och gett oss förstånd, så att vi känner den sanne, och vi är i den Sanne, i hans Son Jesus Kristus. Han är den Sanne Guden och det eviga livet.
Första Johannesbrevet öppnar med att presentera Livets Ord – det Eviga livet som var hos Fadern och uppenbarades för oss. Och Första Johannesbrevet avslutar med att berätta vem det eviga livet är. Johannes använder egennamnet Livets Ord för Jesus.
Johannes säger inte att han ”har hört Fadern”, ”sett Fadern”, ”skådade och med sina händer rörde vid Fadern”, och Johannes säger heller inte att ”Fadern är det eviga livet”. Han säger däremot att Jesus är det eviga livet både i början och i slutet på sitt första brev.
Och detta är beviset på att 1 Joh. 5:20 talar om Jesus som den sanne Guden och det eviga livet och att Granville-Sharp regeln gäller till 100%.
forskaiskrifterna skriver:
Du skriver: ”Nu förstår jag att du är unitarian och inte håller treenigheten för sann, och det gör att du inte kan läsa texten som den står.”
BULLSHIT! Jag kom till tro 1991 och kom snabbt till tro på treenighetsläran. Det var först 10 år senare som jag blev prövad på detta område av en person som är unitarian. Då insåg jag att sanningen om Jesu identitet inte är lika svart och vit som jag tidigare hade trott.
Jag läste grekiska på teol kand nivån och där ingick inte Granville Sharps regel. Den ges förmodligen på masternivån. Men jag har studerat den någorlunda på egen hand och har därför grundläggande kunskaper om den. Jag menar inte att denna regel inte fyller sin funktion, men jag vill inte låta den styra på bekostnad av helheten. Dessutom, hur använder du denna regel på Joh 20:28?
”Tomas svarade honom: ‘Min Herre och min Gud [ὁ κύριός μου καὶ ὁ θεός μου]!’”
Eftersom det står ὁ κύριός μου och sedan ὁ θεός μου, betyder det att ”min Herre” och ”min Gud” syftar på två olika individer, vilket jag tror det handlar om? Vidare ser jag att du inte läst vad jag skrivit om 1 Joh 5:20 på min hemsida:
”Professor Daniel B. Wallace förklarar i sin bok Greek Grammar Beyond the Basics att man inte kan avgöra vem som är den sanne Guden i 1 Joh 5:20 enbart utifrån grammatiken. Han menar att texten är problematisk av en mängd olika orsaker och att många teologer faktiskt anser att ‘den sanne Guden’ syftar på Gud, Fadern istället för Jesus.”
Vad gäller 1 Joh 1:1-2 skriver exegeten James D. G. Dunn in sin monografi ”Christology in the Making”:
”The fact is, the subject of which I John 1.1-3 speaks is not Christ, not even Christ the incarnate Word, but ’that which concerns the word of life’ (the relative pronouns are neuter, not masculine); and what ’was manifested’ is not Christ or the Word, but the life, ’the eternal life which was with the Father’. In other words, it is clearly the content of the message which is in view, not the person as such.”
Att därför använda dessa båda texter som argument för treenighetsläran är inte övertygande. Slutligen, du har inte svarat på min fråga varför Paulus använder ”min Gud” och ”vår Gud” enbart på Fadern. Som exempel kan nämnas: ”Så skall min Gud (Fadern), efter sin rikedom på ett härligt sätt i Kristus Jesus ge er allt vad ni behöver” (Fil 4:19). Ja, varför kallar han aldrig Jesus för ”min Gud”? Vi kan använda oss av Granville Sharps regel i det oändliga, men vi kan inte bortse från de texter av Paulus som tveklöst visar på Fadern som den ende Guden:
”Evigheternas konung, den oförgänglige, osynlige, ENDE GUDEN (Fadern), honom vare ära och pris i evigheters evighet, amen.” (1 Tim 1:17)
Slutligen: vi måste försöka förstå vem Jesus är utifrån helheten, d.v.s. från Bibeln samlade undervisning. Det är lätt att bara peka på verser som stöder det man VILL tro på. Och så länge Granville Sharps regel motsäger helheten, då måste jag lägga den åt sidan. Hellre det än att hålla fast vid en Bibel där läran om Jesus blir motsägelsefull.
Mitt svar!
Granville Sharp och Joh. 20:28
Som du vet har Granville Sharp 6 regler för det Grekiska språket.
Granville Sharps regel nr 1 kan inte användas på Joh. 20:28 då versen har den bestämda artikeln min innan det andra substantivet. Granville Sharps regel nr 5 och 6 gäller däremot här. d.v.s. i Joh. 20:28 har vi två tydliga gudomliga egenskaper som tillägnas en enda person, Jesus Kristus, eftersom Tomas utan tvekan riktar sitt svar till Herren eftersom Han först tilltalade Tomas. Granville Sharp påpekar att kontexten måste tydligt och klart peka mot den person dessa två substantiv gäller. Med andra ord, de två substantiven (min Herre och min Gud) är inte det ledande subjektet i denna vers, subjektet är Jesus.
Except distinct and different actions are intended to be attributed to one and the same person; in which case, if the sentence is not expressed agreeably to the three first rules, but appears as an exception to this sixth rule, or even to the fifth, (for, this exception relates to both rules,) the context must explain or point out plainly the person to whom the two nouns relate: as in 1 Thess. iii. 6…
And also in John, xx. 28. καὶ ἀπεκρίθη Ὁ Θωμᾶς καὶ εἶπεν αὐτῷ Ὁ ΚΥΡΙΟΣ μου ΚΑΙ Ὁ ΘΕΟΣ μου. If the two nouns (viz. ὁ κύριος μου and ὁ θεός μου) were the leading nominative substantives of a sentence, they would express the descpritive qualities or dignities of two distinct persons, according to the sixth rule; but, in this last text, two distinct divine characters are applied to only person only; for, the context clearly expresses to whom the words were addressed by Thomas: which perspicuity in the address clearly proves, likewise, the futility of that gloss for which the Arians and Socinians contend; viz. that Thomas could not mean that Christ was his God, but only uttered, in his surprise, a solemn exclamation or ejaculation to God. The text, however, expressly relates that our Lord first addressed himself to Thomas: εἶτα λέγει τῷ Θωμᾷ Φέρε τὸν δάκτυλόν σου ὧδε, &c. καὶ ἀπεκρίθη Ὁ Θωμᾶς καὶ εἶπεν αὐτῷ (that is, without doubt, to Jesus,) ὁ κύριός μου καὶ ὁ θεός μου. So that both these distinct titles (for, they are plainly mentioned as distinct) were manifestly addressed αὐτῷ, to that one person, Jesus, to whom Thomas replied, as the text expressly informs us. ~Granville Sharp, Remarks on the Uses of the Definitive Article in the Greek Text of the New Testament, s. 15-16
Boken finns tillgänglig i den publika domänen
…………….
Wallace och 1 Joh. 5:20
Nej, jag har inte läst alla dina blogginlägg, det kan vara svårt även för den mest nyfikna. Professor Wallace har självklart rätt i att många teologer menar att 1 Joh. 5:20 pekar på Fadern, men ditt citat säger inget om vad Wallace själv anser vara rätt. Du kanske kan återge det här för mig att läsa.
Kontext och Dunn
I min kommentar övergick jag från Granville Sharp till brevets kontext, vilket du borde ha märkt. Jag visade på inledningen att det eviga livet var hos Fadern och det eviga livet uppenbarades för oss. Att Johannes använder abstrakta termer för att beskriva Jesus är inte ett giltigt argument mot min tes. Johannes förkunnar Jesus Kristus, han förkunnar det eviga livet. Han använder samma abstrakta termer i sitt evangelium, och kontexten visar oss att han alltid talar om en person.
Joh. 1:1-2 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud.
Joh. 1:4-5 I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.
Joh. 1:9-10 Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen. Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte. Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.
Joh. 1:14-18 Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning. Johannes vittnar om honom och ropar: ”Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, eftersom han var före mig. ” Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde som själv är Gud, och är hos Fadern, har gjort honom känd.
Här läser vi att Johannes blandar abstrakta termer med konkreta och personliga pronomen. Han använder dubble entendre, dubbelbottnade, mångtydiga uttryck som t.ex. ljus, liv och Ordet där han i samma mening visar att detta är en person. Han var i begynnelsen hos Gud, Det sanna ljuset… Han var i världen, och världen hade blivit till genom honom.. etc. På samma sätt använder Johannes abstrakta uttryck i sina brev när han skriver livet uppenbarades… vi förkunnar för er det eviga livet, som omöjligen kan peka på budskapet utan på Personen Jesus Kristus. Det vet vi eftersom han fortsätter i samma mening med orden som var hos Fadern och uppenbarades för oss. Det var inte budskapet som var hos Fadern, utan Sonen. Om vi säger att budskapet uppenbarades för oss, och att budskapet var hos Fadern, ställer vi oss tillsammans islams orimliga påstående, att koranen kom ner från himlen. Det är inte boken som kom ner till oss, utan den boken handlar om.
Jag tycker inte att James Dunn borde citeras eller tas på allvar, då han var en liberalteolog och hade åsikter som går emot en trofast läsning av texten.
Om Fadern och orden ”Min Gud” och ”Vår Gud”
Först vill jag säga att det råder absolut ingen tvivel om vem Paulus tror Jesus är. I tillägg till Tit. 2:13 har vi Rom. 9:5 där han säger: ”De har fäderna, och från dem har Kristus kommit som människa, han som är över allting, Gud, prisad i evighet, amen.”
Oftast när Paulus talar om Jesu Gudom använder han ordet Herre eller Herren – kyrios. Och ofta när han talar om Fadern och Sonen använder han ”Gud” för Fadern och ”Herren” för Sonen för att göra en distinktion mellan Fadern och Sonen, en distinktion som alla läsarna kände igen från LXX.
Paulus kallar absolut Jesus för Gud vilket jag visat dig, men oftast använder han tetragrammet YHWH – HERREN, vilket är Guds förbundsnamn när han talar om Jesus. Vi vet att Paulus citerar GT många gånger, och av dessa citat från GT återfinns 45 citat där Guds förbundsnamn YHWH finns, fast han citerar dem på Grekiska. Med andra ord använder han frasen kū́rios – Herren. Och vi vet vad detta betyder för vår läsning, det är det gudomliga Namnet. Vi läser i Jesajas bok följande:
Jesaja 45:22-24 Vänd er till mig och bli frälsta, ni jordens alla ändar, ty jag är Gud och det finns ingen annan. Jag har svurit vid mig själv, ett sanningsord har utgått från min mun, ett ord som inte skall tas tillbaka: För mig skall alla knän böja sig. Alla tungor skall ge mig sin ed och säga om mig: Endast i HERREN är rättfärdighet och styrka . Till honom skall man komma, och alla som varit förbittrade på honom skall blygas.
Här har vi HERREN som talar och svär vid sig själv, För mig skall alla knän böja sig. Alla tungor skall ge mig sin ed, och Paulus citerar just denna passage i Fil. 2, och han talar inte om Fadern där, utan han talar om Jesus. Så, här kallar Paulus Fadern för Gud och Sonen för HERREN, vilket vi kan utläsa av denna GT-liga YHWH-text.
Så hur kan ni unitarianer säga Fadern är Gud, Fadern är YHWH, men inte Jesus, när den överväldigande majoriteten av Gamla Testamentets YHWH-texter, över 75% appliceras av Paulus på Jesus Kristus? 25% av YHWH-texterna talar om Fadern. Om du utifrån dessa 25% tror att Fadern är YHWH, hur mycket mer borde du inte bekänna att Jesus är YHWH? Det blir bara korkat att bekänna att Fadern är YHWH och samtidigt förneka att Sonen är YHWH när Sonen kallas YHWH tre gånger mer än Fadern.
forskaiskrifterna skriver:
Jag skulle önska att du var lika intresserad av att läsa som du är att skriva. Johannesprologen och de övriga bibeltexter du tar upp har jag redan gått igenom på hemsidan. Jag har varken tid eller ork att upprepa allt i vår diskussion. Håller på att studera andra områden av teologin som tar mycket tid.
Ja, alla knän skall böja sig för Jesus. Inte för att han är Gud utan för att han har FÅTT namnet YHWH. Om du läser Fil 2:9-11 noggrant ser du att namnet över alla namn inte är Jesus utan YHWH. Detta namn gavs honom EFTER döden på korset som ett auktoritetsnamn (jmf Matt 28:18). Och det gör att alla knän skall böja sig för honom ”Gud Fadern till ära”.
När man läser Apostlagärningarna ser man att det uppstår förföljelser mot de troende vid olika tillfällen. Men det intressanta är att det aldrig sker på grund av en treenighetslära. När Paulus befann sig i husarrest i Rom (Apg 28) sade han till de judar som besökte honom att ”bröder, jag har inte gjort något ont mot vårt folk eller våra fäderneärvda seder. Trots det blev jag fängslad i Jerusalem och utlämnad i romarnas händer” (28:17). Det är uppenbart att Paulus (och de övriga lärjungarna) förkunnade en Gud som överensstämmer med den monoteistiska tro som överensstämde med den tidens judendom.
Här kommer citatet från Daniel B. Wallace bok ”Greek Grammar Beyond the Basics”:
”This text is exegetically problematic for a variety of reasons. What concerns us here is that the antecedent is. Many scholars see ὁ θεὸς rather than Χριστός as the antecedent, even though Χριστός is closer … The issue cannot be decide on grammar alone.” (s. 326-327)
Det står mycket mer i avsnittet, men jag har varken ork eller tid att skriva av allt.
Du skriver: ”Och detta är en frälsningsfråga enligt Joh. 8:24 och Rom. 10:9.” Försök att läsa mina respektive artiklar.
Jag svarar Glenn Kärnerup/Forskaiskrifterna men kommentaren godkändes inte
Jag är en rabiat läsare. Jag läser det som kommer i min väg.
Du har inte presenterat några av dina artiklar som svar på mina argument, du förutsätter att alla som kommer din väg vet vad du skrivit. Mina svar på dina argument har varit genomtänkta och grundliga, jag har inte lämnat dina tankar åt slumpen, jag har läst vad du skrivit väldigt grundligt. Och du behöver inte ursäkta dig om du inte klarar av att argumentera med mig. Du är fri att säga tack och adjö.
Du gör många felaktiga påståenden i din senaste kommentar, bl.a. skriver du att Jesus har FÅTT namnet YHWH, men bevisbördan ligger på dig för jag kan inte hitta stöd för din tes i Bibeln. Jag kan ta fram verser från GT och NT som visar både på en treenig Gud och på att Jesus är YHWH redan innan Hans inkarnation.
Markus öppnar sitt evangelium så här:
Mark. 1:1-3 Här börjar evangeliet om Jesus Kristus, Guds Son. Så står det skrivet hos profeten Jesaja: Se, jag sänder min budbärare framför dig, och han skall bereda vägen för dig. En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör stigarna raka för honom!
Detta är ett direkt citat från Jesaja och Malaki:
Jes. 40:3 En röst ropar i öknen: ”Bered väg för HERREN (YHWH), bana en jämn väg i ödemarken för vår Gud.”
och Malaki
Mal. 3:1 ”Se, jag skall sända min budbärare och han skall bereda vägen för mig. Och den Herre som ni söker skall plötsligt komma till sitt tempel, förbundets ängel som ni längtar efter. Se, han kommer, säger HERREN Sebaot.”
Läs Malaki 3 och se att det är HERREN Sebaot som talar, och lägg också märke till att HERREN kommer till SITT TEMPEL, samtidigt ser vi att HERREN Sebaot talar om sig själv i tredje person. ”Han ska bereda vägen för MIG”, ”Se, han kommer, säger HERREN Sebaot.” Redan i GT hittar vi den treenige Guden. Detta är inget nytt.
Mal. 4:5 ”Se, jag skall sända till er profeten Elia, innan HERRENS dag kommer, den stora och fruktansvärda. Han skall vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder, så att jag inte kommer och slår landet med tillspillogivning.”
Markus identifierar rösten som ropar i ödemarken vara Johannes Döparen i vers 4, och HERREN i vers 9. Det borde inte råda några som helst tvivel kring vem det är som kommer. Markus öppnar sitt evangelium med profetian att HERREN – YHWH kommer, och framför honom går rösten som ropar i ödemarken.
Markus går vidare i sin identifikation av vem denne är: ”Jag döper er med vatten, men han skall döpa er i den Helige Ande.” Jämför detta med Jesaja 44:
Jes. 44:3 För jag ska utgjuta vatten över det som törstar och strömmar över det torra. Jag ska utgjuta min Ande över dina barn, min välsignelse över dina avkomlingar.”
Jämför Jes. 44 med Joh. 7, bara YHWH kan utgjuta sin Helige Ande, och Markus och Johannes identifierar även här Jesus med YHWH.
Joh. 7:37-39 37 På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: ”Om någon är törstig, kom till mig och drick! 38 Den som tror på mig, som Skriften säger, ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram.” 39 Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Anden hade nämligen inte kommit än, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.
YHWH får inte användas av människor eller onda andar, vilket Gud säger till Mose i 2 Mos. 3:15 Och Gud sade ytterligare till Mose: ”Så skall du säga till Israels barn: HERREN, era fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt mig till er. Detta skall vara mitt namn för evigt och så skall man kalla mig från släkte till släkte. Det namnet särskilde YHWH från alla andra som kallades Elohim.
Jag tar gärna en diskussion med dig kring HERRENS ängel och vad du kallar Sändebudsprincipen utifrån 2 Mos. 3 och den brinnande busken.
Det finns många fler skriftbevis på att Jesus är YHWH i mänsklig gestalt. Jesus har alltså inte FÅTT namnet YHWH som du påstår, det hade Han redan innan Han kom. Om du behöver fler säg till.
Ett annat fel du presenterar i din kommentar är att judarna inte trodde att Gud var treenig. Och då utgår du från dagens post-kristna rabbiner och vad som presenteras i Talmud och Mishna. Judarna genom hela Tanach och på Jesu tid visste att Gud var treenig. Det går att bevisa både genom Skrifterna och moderna judiska bibelforskare, som t.ex. Daniel Boyarin, Alan Segal, Peter Schäfer, Elliot Wolfson, Daniel Abrams, Moshe Idel och Jacob Neusner. Du kan läsa artikeln på min hemsida: Anthony Rogers – But Judaism is Anti-Trinitarian – Refuting an Old Canard. Även judisk Kabbalah, en post-kristen mysticism talar om ”a lesser YHWH” som de kallar Metatron. Men viktigast av de judiska Skrifterna är alla Targums, arameiska översättningar av Tanach där de öppet och tydligt talar om Ordet, arameiska Memra, hebreiska Davar, alltså grekiskans Logos. Johannes användning av Logos som beskrivning av Jesus Kristus är inte tagen ur luften, utan denna tanke fanns djupt inom den judiska tron långt innan Johannes kom med det. Teologen Anthony Rogers skriver så här:
Aside from the fact that the Targums, such as the Targum of Pseudo Johnathan, Onkelos, and Fragments of the Jerusalem Targum, mention the Angel of Yahweh, and even identify Him as the Word (Hebrew, dabar; Aramaic, memra; Gr. logos) of Yahweh, and that the Septuagint, although to a much lesser degree, provides some interesting evidence of His divinity and distinct identity as well, as in its rendition of passages like Isaiah 9:6, mention can be made here of the testimonies that abound in 1 Enoch. After the coming of Christ, when apostate Israel rejected Jesus as “the Messenger (Heb. Malak;מַלְאָך) of the Covenant” (Malachi 3:1), all talk of the Memra or Word of the LORD, the predominant way the targumim referred to the Angel of Yahweh, and which was the way the apostle John spoke of Jesus in his Gospel, providing thereby a most potent link between Jesus and passages about the Angel of the LORD in the Hebrew text, was expunged from certain rabbinic teachings. For example, the Memra/Word of the Targums is nowhere to be found in the Babylonian and Palestinian Talmud (though the Talmud, in the nature of a hostile witness, does provide some relevant indirect evidence in its discussions of “heresies” pertaining to Metatron), which often reflect, among other things, the polemical interests of post-Christian and anti-Messianic Jews.
For more on this issue as it pertains to the Talmud (and other early Jewish writings), consult the now standard work by Alan F. Segal, Two Powers in Heaven: Early Rabbinic Reports about Christianity and Gnosticism (Leiden: E. J. Brill., 1977), p. 313
Med andra ord så är citatet från Apg. 28 helt rätt, Paulus hade inge gjort något ont mot sitt folk eller sina fäderneärvda seder. Han och hela det judiska folket visste att Gud var treenig, fast de använde inte det ordet. Abraham mötte HERREN i 1 Mos. 18:1 ”HERREN uppenbarade sig för Abraham vid Mamres terebintlund, där han satt vid ingången till sitt tält när dagen var som hetast.”. Sedan går de två andra som kom tillsammans med HERREN till Sodom, medan HERREN står kvar och samtalar med Abraham. (1 Mos. 18:17), och när HERREN kommer till Sodom läser vi i 1 Mos. 19:24 ”Då lät HERREN svavel och eld regna ner från himlen, från HERREN, över Sodom och Gomorra.” HERREN står utanför Sodom och samtidigt fanns HERREN i himlen. Detta har orsakat mycket bryderi får post-kristna rabbiner, hur kan HERREN vara på jorden samtidigt som HERREN är i himlen? Men inga pre-kristna rabbiner hade problem med detta. De visste att HERREN var echad, inte att HERREN var yahid. Judisk monoteism var inte unitariansk, det är en absolut felaktig bild av den bibliska judendomen som kom med Mose.
Försök lyssna till messianska troende judar av idag så får du en helt annan bild av judendomen. Organisationen One for Israel är kristna judar och predikar en treenig Gud, Fader, Son och Helig Ande, och de gör ett enormt jobb med att bemöta de avfallna rabbinerna och antimissionärerna, som t.ex. Tovia Singer. Din bild av judendomen är felaktig och baserat på ortodoxa rabbiners berättelser och inte på Bibelns och historiens.
Men jag avslutar här så du får tid att studera andra teologiska ämnen. Men om du är upplagt för det tar jag gärna fler diskussioner med dig. Jag har märkt att du och jag står långt ifrån varandra teologiskt, och att du har skrivit en artikelserie ”Jesus – Gud eller gud?” vilket jag också gjort. Du tar upp din serie utifrån många felaktiga förutfattade åsikter utan grund i Guds ord, vilket inte kan få stå oemotsagda. Men som sagt, jag ska låta dig få studera vidare.
//Glenn/Forskaiskrifterna valde att inte publicera min sista kommentar vilket gjorde att samtalet stannade upp.
The Holy Remnant 