Tidernas Fullbordan Kapitel 3

Livet som det brukar te sig

Sidan 15 rad 7: ”Jag har tänkt på att så många inte orkar leva och finna en utväg ur depression, skuld och meningslöshet. Varför föds så många barn som är oönskade eller kommer till familjer där föräldrarna på förhand borde förstått att de sannolikt inte skulle kunna försörja dem? Varför ska barnen lida för sina fäders dårskap och okunnighet?”

Det Peter beskriver är resultat av ett korslöst evangelium som har blivit predikats under så många år, där gudsfruktan har försvunnit och renhet och sanning inte längre behövs. Det är klart att det ger svåra konsekvenser. Församlingen har förlorat sin sälta.

Jag upplever att Peter är på väg in i sin själavårdsroll, och jag kan inte se var i Bibeln vi är kallade till själavård baserad på mänskliga tankar och själisk medömkan. Om jag i min själavård stryker personen medhårs, inte ger sanningens ord som lösningen på ett problem, då blir jag som Rom 16:17-18 säger: 

Rom 16:17-18 Jag förmanar Er, bröder, att ge akt på dem som åstadkommer splittring och förförelser i strid mot den lära som Ni har fått undervisning i. Vänd Er bort från dem. För sådana tjänar inte vår Herre Jesus Kristus utan sin egen buk, och genom milda ord och smicker bedrar de deras hjärtan som är godtrogna. SRB16. 

Vi har som lemmar i Kristi kropp fått uppgift att bära varandras bördor och be för varandra, gråta med den som gråter, skratta med en som skrattar etc., men ingenstans i Bibeln har vi fått uppgiften att bygga upp det köttsliga sinnet. Det är nämligen min upplevelse av dagens själavård, där man lyssnar in problemet, låter personen få prata av sig, för att sen visa sin förståelse och medömkan med denne, utan att gå emot det köttsliga sinnet som så gärna vill klaga, förtala och gnälla på omständigheter och människor i sin omkrets. Är detta rätt inför Gud? Är det så vår själavård ska gå till? Är det annorlunda idag än för två tusen år sen? Så att vi idag behöver ta till psykologisk kunskaper om människors psyke för att kunna ge hjälp? Nej. Synden är orsaken till problemet och det är synden, köttet, egoismen, själviskheten som måste konfronteras. Vi måste sluta blåsa upp det köttsliga sinnet genom att visa förståelse för det köttsliga sinnet. Det som är fel måste bort, och Jesu Kristi offer räcker även till där. Lär vi oss vandra i Anden och inte i köttet så löser sig de flesta problem. Men dagens själavårdare vågar inte tala om syndens konsekvenser och det lidande det orsakar i människors liv, och därför blir de inte heller till någon nytta. Det blir bara fagra ord och smicker. 

Denna feghet är resultat av ett korslöst evangelium. Många har kommit in i församlingen genom att klättra över muren och inte gått in genom dörren. Hur kan man förvänta sig att en oomvänd människa ska få ta del av Kristi frid? Predikas inte omvändelse från synden, rättfärdighet och frid med Gud, blir ingen hjälpta. Den som är död från sig själv, märker inte att någon slår en, förtalar en, ljuger om en eller hatar en. Han har en tanke i huvudet: Att behaga Kristus. 

Där har vi fått problemet med getter och får. Getterna kräver all uppmärksamhet och fåren svälter. Pastorer och ledare ägnar all sin uppmärksamhet åt getterna och deras behov. Det blir ju naturligt, eftersom det är den som skriker högst som får uppmärksamhet. Men ser vi resultat? Ser vi god frukt på detta arbetet? Nej. Om vi hade sett god frukt vore det värt att fortsätta på vår invanda väg. 

Sidan 16 rad 22: ”Det är också min övertygelse att vi bara kan leva det jordiska livet meningsfullt om vi vågar se att det är ändligt med en fortsättning i oändlighet.”

En logisk kullerbytta. Var inte evigheten tidsbestämt och inte oändlig?

Sidan 17 avsnittet Ett bättre alternativ: ”Men jag skulle också kunna välja att se livet ur ett större perspektiv. Jag kan föreställa mig att jag är tillsammans med Pappa Gud i hans himmel och frågar honom om det finns några nya utmaningar jag kan få ta mig an. ”Ja”, säger han, ”den största utmaning jag har för mina barn är att få komma till jorden. Där finns den tuffaste utbildningen, och du kan själv välja linje.”

Varför föra läsarens tankar till reinkarnation och människans pre-existens för att förklara Guds syn på jordelivets pilgrimsresa? Om hjärtat är rent så blir allting rent. Om detta används som exempel så blir allt annat orent. Kan man blanda onda andars lära med Kristi lära? Det spelar ingen roll vilket syftet var med illustrationen. Den är och förblir en farlig jämförelse. 

En med rent hjärta skulle kanske kunnat använda denna bild på Jesus. Men här sätter de medvetet griller i huvudet på kristna genom att använda återfödelse och pre-existens. Mycket bedrägligt. 

Sidan 18 rad 16: ”Det skulle vara en meningsfull utmaning som inte gick ut på att vinna över andra, utan snarare att hjälpa dem att nå sitt bästa.”

Och i det här fallet att bli frälsta? Moder Theresa resonerade ungefär likadant: Jag hjälper inte muslimen att bli en kristen, utan bli en bättre muslim. Det är som att skicka någon till nybadad och välklädd till helvetet. Just det. De tror ju inte det blir så farligt, och då behövs det ju inte predikas. Genom denna typ av predikan får de blod på sina händer. De lovar komma tillbaka till detta med pre-existens senare i boken och förstärker sina tankegångar i våra huvuden med att säga: Men även om vi aldrig känt Gud i ett tidigare liv… vad är det här för sörja?

Sidan 19 rad 5: ”I många fall beror det på att kyrkan tillsammans med bibelöversättarna har gett honom helt fel gudsbild.”

Man kan skylla ifrån sig på kyrkan som helhet och bibelöversättarna, men frågan blir: Har inte predikanten en plikt att predika det sanna evangeliet för den förlorade? Kan man kollektivt säga att kyrkan står ansvarig om det undervisas ett annat evangelium av ledarskapet och när profeterna profeterar för profit? Vi har våra biblar och vi behöver läsa den och ta reda på vad evangeliet är. Och det börjar vid korset. Att en ateist inte kan tro just för att kyrkan tror på helvetet är att smita från olycksplatsen. Det är inte tron på helvetet som är problemet utan det att församlingen har förlorat sin sälta. 

Sidan 19 rad 14: ”Den här boken ska handla om Guds plan. När vi förstår hans plan, kommer vi att förundras över hur fantastisk den är, hur han har tänkt på allt, och hur han till slut ska få allt att samverka i en fullständig harmoni. Alla ska till slut finna honom.”

Jag citerar därför Wallgrens hänvisar till:

Ef 1:9-10 Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat i Kristus, den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att i Kristus sammanfatta allt i himlen och på jorden. SRB16. 

Alla ska till slut finna honom blir alltså Er slutsats, baserad på en dunkel vers? Jag kan knappt bärga mig utan måste snabbt bläddra till nästa kapitel.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s