En Berättelse från en Missionär

En predikant som jag känner till reste i Afrika och ville testa hur mycket folket visste om Gud, innan missionen kom till dem. Predikanten begärde att få tala med den äldsta kristna personen som tillhörde den allra första generationen kristna i ett speciellt område. 
Man förde till honom en mycket gammal man. Han hade varit kristen i 60 år. Predikanten bad mannen berätta sin historia – särskilt då om hur det var innan missionärerna kom. Och han berättade; Han sa: ”Jag hänvände mig till trolldoktorn. Jag såg hans avgudar och la märke till hans ritualer. Men då var det något inom mig som sa: \’Den som har skapat allting kan ju inte vara som det där\’” jag såg på skogen, och jag såg på mig själv och tänkte; den som har åstadkommit allt detta måste vara större än allt det där som trolldoktorn har”. 
Bra tänkt av en hedning, eller hur? 
Han fortsatte att berätta och sa: ”En liten avgud kan ju inte ha gjort detta. Och jag såg på mig själv och sa, och detta tror jag överträffar vilken vetenskapsman som helst; \’Jag är ett jag – jag är inte ett det. Jag är ett jag – därför, den som har gjort mig måste själv vara ett jag – för ett det kan ju inte skapa ett jag\’”. 
Bra sagt, eller hur? 
Och han fortsatte: ”Jag gick in i skogen och sa: \’Den som gjorda skogen, vem det än är, gjorde en fin skog. Den ger mig kläder, den ger mig mat och den ger mig skydd och vatten – så den som har gjort den måste tycka om mig. Han är god, vänlig. Fördenskull vägrade jag befatta mig med avgudarna i byn. 
Jag gick in i skogen och tillbad den Gud som jag inte kände och sa: \’Du som skapade allt detta måste vara här. Men jag vet inte vem du är. Varje dag under fem års tid tillbad jag en Gud som jag inte kände. 
Efter fem år föll jag i sömn under det jag tillbad den okände guden. Jag drömde då att någon kom till mig i strålande ljus. Och denne sa: \’Jag är den Gud som du tillber. Det kommer någon till dig, som är helt och hållet vit och bär på något svart. Den personen skall tala om för dig mitt namn\’”. 
En liten tid därefter kom en kvinna, missionär från USA. När hon kom in i byn var det en svart man i ett höftskynke som sprang fram och fattade tag i henne häftigt och sa: ”Säg mig hans namn, säg mig hans namn”! 
Du förstår, hon var vit och vitklädd och bar en svart bibel! 
Och hon sa till mannen: ”Hans namn är Jesus!” Halleluja! Vi har anledning att tro att liknande människor alltid har funnits. 
De kan inte finna Gud i skapelsen. De kan inte komma till Gud genom ett träd – nej, men de kan förstå att det finns en skapare – och de kan ta reda på vem han är. De vill finna honom. Den som söker honom har löftet om att finna honom.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s