Broder Josef – Min Väg ur Kalvinismen

Filippinerna

Jag bodde nere på Filippinerna åren 2009-2010. Där var jag aktiv inom Assemblies of God. Jag predikade en hel del i församlingen och blev även inbjuden att predika i andra församlingar så som sydstatsbaptisterna och Church of Christ.
Min förkunnelse var enkel, helighet, det kristna livet var det jag fokuserade på. Teologi visste jag inget om. Jag läste inte teologi utan bara bibeln. Jag kunde bara en del grundläggande saker.

Hem till Sverige

Vi kände dock kallelsen att flytta hem till Sverige igen. Vi visste att det skulle bli svårt att finna en församling i Sverige eftersom det inte alls är samma andliga läge i Sverige som det var på Filippinerna. När vi väl kom hem till Sverige kom jag i kontakt med en liten bibelstudiegrupp som samlades i hemmen. Det som drog mig dit var att de var i mina ögon var väldigt bibliska. Mycket av det jag saknade inom Assemblies of God stod de för. Men sedan kom det. De började presentera kalvinismens fem punkter. I början stod jag helt emot det. Det kändes inte alls korrekt den läran. Jag höll inte med om någon av de fem punkterna. Jag var dock ingen teolog som kunde försvara min position och inte heller var jag väldigt bevandrad i skriften på den tiden. Jag tänkte att de är ju bibliska i väldigt mycket och kan bibeln bra så detta måste vara sanningen. Dessutom lyssnade de mycket på Paul Washer som jag ansåg vara en bra predikant. Inom ett år hade jag omfamnat alla fem punkterna.

En Reformert Församling

Vi började växa och en missionär i från ett annat land flyttade hem till Sverige och när han kom hade vi den Äldsten vi behövde. Vi grundade en reformert församling.

Jag predikade ett femtiotal gånger inom församlingen och jag ville inte spara på krutet utan kanske 25% av mina predikningar var reformert teologi. Utkorelsen. Guds Suveränitet och Människans totala syndafördärv var vanligt att predika om. Jag ville inte blygas för att kalla mig kalvinist och gick på stort på internet med bloggar etc. Varför skämmas? Det fanns ju ändå många med min syn genom historien. Charles Spurgeon, George Whitefield, etc. etc.

När jag började omfamna läran som presenterar en hård bild av Gud så upplevde jag att jag blev mycket kallare som person. Den där värmen man känt i hjärtat tidigare var borta. Man hade dessutom börjat tappa glädjen. När jag ser gamla foton i från den tiden så ser jag ett mörker i ögonen som nästan gör mig rädd för mig själv.

Genom åren försökte jag övertyga många om ”sanningen”. När jag läste bibeln såg jag bara kalvinismen överallt och det var som att allt annat såg man inte. Jag var trots allt övertygad om att det var sanningen. Jag använde min gåva att undervisa till att sprida dessa läror kryddat med mycket av det enkla gamla. Helighet och det kristna livet. En del blev kalvinister av mina vänner. Många stod emot det. Olika bloggar skrev emot oss. Min Pappa stod emot det och gav mig en predikan i från Trosgnistans sommarkonferens där de hade tagit upp kalvinismens villfarelser. Jag brydde mig inte ens om att lyssna på det. Ingen förstår ändå. Man måste förstå läran. Alla missrepresenterar. Så tänkte man och så lät det hela tiden från min sida.

Genom åren så blev jag dock mer moderat i min syn i från en hög kalvinistisk syn som liknande Calvins syn till en syn där människans ansvar mera står mer i fokus än Guds suveränitet.

En Lång Resa ur Kalvinismen

Vad som gjorde att jag börja komma ur det hela var en lång resa. Men det hela började med en depression där jag sade till Gud ”Ta mitt liv här och nu”. Efter det började jag söka Herren. – ”Gud låt mig inte få några överraskningar på domens dag”. ”Visa mig din vilja Vad är fel?” Etc. Lät det.

Jag började då läsa en bok ”The Reformers and Their Stepchildren” som handlade om Anabaptismen I den boken såg jag svart på vitt en massa citat i från reformatorerna som verkligen visade deras frukt vs vad världen sade om Anabaptisterna och deras frukt. ”På frukten känner man trädet” Sade ju Jesus det kan vi inte ignorera. Jag hade ju tidigare reagerat över Martin Luthers extrema attityder i hans skrifter mot Erasmus där han inte drogs för att kalla Erasmus ”Pothead” och liknande. Jag började nu verkligen fundera på detta. Jag kontaktade en vän som kallar sig Anabaptist och berättade lite. Han gav mig då lite material om den tidiga kyrkan.

Jag började läsa och lyssna och hann inte göra det så värst länge förän jag insåg att kalvinismen är inte alls vad som fanns i den tidiga kyrkan, inte katolicismen eller ortodoxa kyrkan heller utan man såg bibeln och bibeln utlevd. Jag såg till och med att man väldigt tydligt om den fria viljan. Jag tänkte då om det inte fanns i den tidiga kyrkan och de till och med skrev emot sådana tankar kan det ju inte vara så att de var helt snett ute allihopa i 300 år. Dessutom deras livsstil fascinerade mig. Det var inget du ser idag direkt.

Omvändelse

Jag låg på soffan i flera nätter och kunde inte sova. Jag behövde omvända mig i från all jag spridit och predikat genom åren. Glädjen kom tillbaka. Jag kände värmen i hjärtat igen. Jag kände som att jag kom tillbaka där jag var innan fast nu med extremt mycket mer kunskap. När jag började läsa om bibeln igen började jag se alla de ”kalvinistiska” verserna i ett helt nytt ljus.

Jag bad den gamla församlingen radera alla mina predikningar i från deras Youtube. Visst fanns det många predikningar jag även i dag skulle hålla med om men jag ville ta bort allt. Kalvinistiska församlingar har helt klart mycket gott och man skall ta vara på det goda, men inte ta emot kalvinismen när de predikar det. Det är mitt råd.

Kalvinismen i ett Nötskal

Kalvinismen i ett nötskal skulle kunna beskrivas så här. En Fader har fem barn. Fadern har all makt över dessa fem han kan om han vill frälsa alla fem. Ingen av dessa fem vill bli frälsta. Deras fri vilja väljer det onda. Fadern väljer nu att påverka den fria viljan hos bara två av barnen så att de blir villiga. Sedan ger han dem trons gåva och omvändelsen som de inte kan stå emot. Dessutom ger han sitt liv för dessa två för att säkra deras frälsning. De andra tre barnen de låter han vara och låter dem brinna i elden i evigheternas evigheter. Vilken jordisk Fader skulle bete sig på det viset. Jag har själv barn och aldrig skulle jag agera så mot mina barn. Men det är precis vad kalvinisterna tror om Gud sedan hoppar de till Rom 9 och Citerar ”Vem är du att ifrågasätta Gud”. Varför skulle en Guds skapelse som vi människor är agera annorlunda mot våra barn än Gud?

I dag håller jag ingen av de fem punkterna. Eventuellt håller jag med om ”P” De heligas bevarande. Dock beror det på hur man definierar den punkten. I en kalvinistisk trosbekännelse står det ofta att en sann kristen inte kan tappa sin frälsning. Och man tror alltid att om någon har lämnat tron så var man aldrig född på nytt i från första början. Det håller jag inte med om, man kan förlora sin frälsning. Men däremot håller jag med om att Jesus bevarar en sant troende så länge man är kvar i tron. Det är alltså villkorligt.

Broder Josef

3 reaktioner på ”Broder Josef – Min Väg ur Kalvinismen

  1. Jag trodde doktriner baserades på vad det står i Bibeln, vad Skriften säger, allt som sägs här baseras på känslor. Känslor är inte Skriften. Kalvinism i Sverige kritiseras överallt och ingen tycks förstå den. Det är sorgligt. Beskrivningen Kalvinismen i ett nötskal berättar allt – Att man inte förstått TULIP eller Guds ord, att man ser på Gud och bedömer honom utifrån sina egna känslor. Det är bara sorgligt.

    Gilla

  2. Hej,
    Just detta sätt att resonera var precis likadant jag själv höll på så jag är inte förvånad över ditt svar.
    Att säga att jag inte har förstått kalvinismen är märkligt. Jag undrar om den reformerta församlingen jag var med i och förkunnade i skulle ens hålla med om det du säger?

    Anledningen till att jag inte resonerade med skriften är att det skulle bli så extremt långt. Sedan tror jag inte det har någon vidare effekt heller då många försökte resonera med skriften även med mig.

    Nu låt mig tala lite till hjärtat. Jag hoppas du skall känna värme i hjärtat av dessa orden så att du förstår att detta är sanningen :-).

    Kalvinismen är ett system eller en tanke byggnad. Hela systemet hänger på detta ”Total depravity” Om Total depravity är fel så faller alltihopa.
    Om det är så att människan faktisk kan acceptera Gud utan påverkan av Gud så är hela doktrinen fel.
    Hela tanken hänger ändå på att människan är död och inte sjuk. Han är död i sina synder och måste väckas upp för att ens kunna tro. Lasarus är exemplet ni kommer med. Han var död men behövde väckas. Tänk om det är så att död inte betyder vad ni tror det betyder? Den förlorade sonen i Lukas kapitel 15 är ett exempel. Vi läser ”Men nu måste vi glädjas och fröjdas, för denne din bror VAR DÖD men har fått liv igen, och han var förlorad men är återfunnen.” (vers 32). Det som gjorde att han var död var att han hade gått bort i från Fadern. Han var alltså död i sin relation med Fadern. Men livet fick han åter när han kom tillbaka. När han omvände sig.
    Alltså hade han förmågan att omvända sig utan att han behövde bli uppväckt. Död betyder separerad i från Gud. ”Död i våra synder och överträdelser” som det står i efesierbrevet. Syftar alltså på att vi genom synden är borta i från relationen med Fadern.

    Detta blir väldigt tydligt när vi kollar i 4 Mos kapitel 14. Där vi läser : ”Och HERREN sa till Mose: Hur länge ska detta folk förakta mig, och hur länge ska de VÄGRA TRO på mig trots alla de tecken jag har gjort ibland dem? 12 Jag ska slå dem med pest och utrota dem, och dig vill jag göra till ett folk, större och mäktigare än detta.” (vers 11-12)

    Herren säger alltså att de vägrade tro. Inte att de inte kunde tro. På grund av att de vägrade med deras fria vilja så dömde Gud dem. När det talar om att tron är en gåva i bibeln betyder det inte att man inte har en fri vilja utan man kan fortfarande välja att ta emot gåvan eller att förkasta den. Här i denna bibeltext vägrade de ta emot trons gåva och därmed dömde Gud dem med pest och utrotning. Inom kalvinismen är det en så kallad paradox. Luther och kalvinister brukar säga att bara för att Gud befaller människan att tro betyder det inte att man kan tro. Men i denna versen står det att de vägrade tro. Alltså kan de tro. Tror du Gud leker med oss och skojar och säger att människan skall tro när vi inte kan det? Det skulle ju göra Gud till en lögnare som säger något han vet inte är möjligt. Än värre Gud dömer för att vi inte kan tro. Hur rimligt är det? Om människan är 100% ansvarig vilket även en kalvinist brukar säga då betyder det att man också måste kunna tro. De i versen vägrade ju att tro. Hade de inte vägrat hade de inte blivit dömda.

    När det gäller Joh 6:44 och liknande verser så bara för att det står att ingen kan komma till Fadern om inte Sonen drar dem. Så betyder det ju inte att man inte kan tro.
    Vad det kan betyda är att ingen kan komma till Fadern utom genom evangeliet, Alltså Jesus drar genom evangeliet. Han kallar via evangeliet. Han kallar alla att omvända sig och alla kan komma. Men det står inget att man inte kan gensvara eller förkasta utan det är något man läser in i texten.
    Likaså kan man även säga att människan är bunden i synden. Förslavad under satan. Men ingen kan bli fri om inte sonen drar loss dig från fångenskapen. Det betyder alltså att man kan vara bunden men man kan fortfarande välja att ta emot hjälp att bli fri eller inte.

    Jag kan göra listan lång och visa på en mängd grejer men det blir så långt så jag nöjer mig där. Jag uppmanar dig i Herren barmhärtighet och godhet att inte förhärda ditt hjärta utan ta emot dessa ord. Amen.

    Gillad av 1 person

  3. Jag förstår precis att du har kommit ur det och jag har lovat mig själv att inte debattera min tro, för det leder aldrig någonstans. Se på alla dessa bloggsidor, i diskussionerna, ingen håller med den andre, det är bara hårda och meningslösa ord. Jag var pingstvän och är nu vad du kallar för en kalvinist. Som enligt Sveriges alla bloggare är en andemakt, tankefel, obibliskt, avfällingar och allt vad de nu kan hitta på. De flesta gör det utifrån känslor, jag vet att jag förkastade kalvinismen på grund av det man kallar den dubbla predestinationen när jag läste teologi vid universitet. Jag har nu kommit till en helt annan slutsats, och mitt hjärta är inte alls förhärdat.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s