Jag vill med den här artikeln visa att vår kristna tro inte har grekisk filosofi som sitt ursprung, som Anders Gärdeborn påstår i en populär youtube-video. Apologeten Tertullians skrift Själens Vittnesbörd visar oss varifrån annihilationismen har sitt ursprung, nämligen hos Epikuréerna, en grekisk filosofisk inriktning.

Den kristna tron har alltid undervisat att själen lever vidare efter den kroppsliga döden. Detta visar hela bibeltexten, och argumentet att vår tro bygger på Platon och grekisk filosofi är tagit ur luften och används som en halmgubbe av dessa som vill undfly domens obehag.

Pythagoras, en grekisk filosof mest känd för Pytagoras sats, lärde sina lärjungar att själen överförs till ett djur vid döden, Platon påstod att själen lever vidare för evigt befriad från den fysiska kroppen, och epikuréerna lärde att själen annihileras vid döden.

Så här skriver Tertullian, som levde mellan år 145 -220 e.Kr. i sin skrift Själens Vittnesbörd på tal om själens odödlighet:

Even now, as the matter refers to thy opinion on a point the more closely belonging to thee, in so far as it bears on thy personal well-being, we maintain that after life has passed away thou still remainest in existence, and lookest forward to a day of judgment, and according to thy deserts art assigned to misery or bliss, in either way of it for ever; that, to be capable of this, thy former substance must needs return to thee, the matter and the memory of the very same human being: for neither good nor evil couldst thou feel if thou wert not endowed again with that sensitive bodily organization, and there would be no grounds for judgment without the presentation of the very person to whom the sufferings of judgment were due. That Christian view, though much nobler than the Pythagorean, as it does not transfer thee into beasts; though more complete than the Platonic, since it endows thee again with a body; though more worthy of honour than the Epicurean, as it preserves thee from annihilation… [Tertullian, Soul’s Testimony, ch. 4].

Till och med nu, då saken hänvisar till din åsikt på en punkt som är dig mer nära, i den mån den har att göra med ditt personliga välbefinnande, hävdar vi att efter livets bortgång förblir du fortfarande i tillvaron och ser framåt till en domens dag, och enligt din förmågas lön tilldelad elände eller salighet, på båda sätten för alltid; att, för att kunna göra detta, måste din forna substans behöva återvända till dig, saken och minnet av samma människa: ty varken gott eller ont kunde du känna om du inte åter begåvats med denna känsliga kroppsliga organisation, och det skulle inte heller finnas skäl för dom utan presentationen av just den person som domens lidanden berodde på. Den kristna synen, även om den är mycket ädlare än den pythagoriska, eftersom den inte överför dig till djur; ehuru mera komplett än den platonska, eftersom den återigen förlänar dig en kropp; ehuru mera värdig ära än den epikuriska, då den bevarar dig från förintelse [Tertullian, Själens Vittnesbörd, Kap. 4]

De apostoliska fädernas böcker visar vad motståndarna av den kristna tron lärde och trodde, och Tertullian bistår oss med ytterligare bevis på att vår kristna tro inte bygger på grekisk filosofi eller på Platon. Tvärtom, som Tertullian vittnar om så hämtar just Adventisterna/Annihilationisterna sin lära från grekisk filosofi och deras företrädare, filosofen Epikures. Därför kan vi med stor frimodighet förkasta denna halmgubbe.

Vår kristna tro baseras på att själen lever vidare i väntan på uppståndelsen, och att de fördömdas själar existerar i väntan på domen, som även den är evig. Du förblir i det tillstånd du dör i. (Hebr. 9:27) Dör du utan Jesus får du existera i evighet utan Jesus. Dör du i tron på Jesus lever du i evighet med Jesus. Detta är Bibelns och apostoliska fädernas samstämmiga vittnesbörd.

Gärdeborn har nu skapat en halmgubbe mot ortodox kristen tro genom att föra fram falska argument som stöd för sin lära. Han har alltså skjutit sig själv i foten. Att Gärdeborn använder sig av detta argument borde redan det reducera hans trovärdighet hos en sanningsälskande troende.