Matt. 13:1-23 1 På den dagen gick Jesus ut från huset och satte sig vid sjön. 2 Då samlades så mycket folk hos honom att han steg i en båt och satte sig, medan allt folket stod på stranden. 3 Och han talade till dem i liknelser om många saker, och sa: Se, en såningsman gick ut för att så. 4 Och när han sådde, föll en del vid vägkanten, och fåglarna kom och åt upp det. 5 Och en del föll på stenig mark, där det inte hade mycket jord, och det kom hastigt upp, eftersom det inte hade djup jord. 6 Men när solen hade gått upp förbrändes det och vissnade bort eftersom det inte hade någon rot. 7 Och en del föll bland törnen, och törnbuskarna växte upp och förkvävde det. 8 Men en del föll i god jord och bar frukt, en del hundrafalt, en del sextiofalt och en del trettiofalt. 9 Den som har öron till att höra, han må höra! 10 Då kom lärjungarna fram till honom och sa: Varför talar du till dem i liknelser? 11 Han svarade dem och sa: Därför att det har blivit givet åt er att få veta himmelrikets hemligheter*, men åt dem är det inte givet. 12 För den som har ska få, och han ska ha i överflöd, men den som inte har, från honom ska tas också det han har. 13 Därför talar jag till dem i liknelser, eftersom de ser utan att se, och hör utan att höra, inte heller förstår de. 14 Och på dem fullbordas Jesajas profetia, som säger: När ni hör, ska ni höra men inte förstå, och när ni ser, ska ni se men inte inse. 15 För detta folks hjärta är förhärdat, och de är tröga att höra med öronen, och sina ögon har de tillslutit, så att de inte ser med ögonen eller hör med öronen eller förstår med hjärtat och vänder om och blir botade av mig. 16 Men saliga är era ögon, för de ser, och era öron, för de hör. 17 För sannerligen säger jag er, att många profeter och rättfärdiga har längtat efter att se det ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det. 18 Hör ni därför denna liknelse om såningsmannen. 19 När någon hör ordet om riket och inte förstår det, så kommer den onde och river bort det som blev sått i hans hjärta. Detta är sådden vid vägkanten. 20 Men det som såddes på stenig mark är den som hör ordet och genast tar emot det med glädje, 21 men som inte har någon rot i sig själv utan han håller ut endast en tid, och när lidande eller förföljelse kommer för ordets skull, kommer han genast på fall. 22 Och den som tar emot det sådda bland törnbuskarna är den som hör ordet, men där omsorg för denna* världen och rikedomens lockelser kväver ordet, och han blir utan frukt. 23 Men den som tar emot det sådda i den goda jorden är den som hör ordet och förstår det, och som bär frukt, så att en del ger hundrafalt och en del sextiofalt och en del trettiofalt.

Mark. 4:1 Sedan började han undervisa vid sjön igen och så mycket folk samlades kring honom att han steg i en båt och satt i den ute på sjön medan allt folket stod på stranden. 2 Och han lärde dem mycket i liknelser och sa till dem i sin undervisning: 3 Hör! Se, en såningsman gick ut för att så. 4 Och det hände när han sådde, att en del föll vid vägen och himlens* fåglar kom och åt upp det. 5 Men en del föll på stenig mark där det inte fanns mycket jord, och det kom snart upp därför att det inte hade djup jord. 6 Och när solen steg blev det förbränt och torkade bort, eftersom det inte hade någon rot. 7 Och en del föll bland törnen, och törnena växte upp och kvävde det, så att det inte gav någon skörd. 8 Men en del föll i god jord, och det kom upp och växte och bar frukt, en del trettiofalt och en del sextiofalt och en del hundrafalt. 9 Och han sa till dem: Den som har öron till att höra, han må höra. 10 När han sedan blev ensam med de tolv och de andra som var med honom, frågade de honom om liknelsen*. 11 Och han sa till dem: Åt er är det givet att få veta* Guds rikes hemlighet. Men de som är utanför får allt i liknelser, 12 för att de ska se med sina ögon och ändå inget se, och höra med sina öron och ändå inget förstå, så att de inte omvänder sig och får sina synder* förlåtna. 13 Sedan sa han till dem: Förstår ni inte denna liknelse? Hur ska ni då kunna förstå alla liknelserna? 14 Såningsmannen sår ordet. 15 Men de vid vägen är de hos vilka ordet blir sått, men när de har hört det kommer genast Satan och tar bort ordet som blev sått i deras hjärtan*. 16 Och på samma sätt är det med dem som blir sått på stenig mark. När de hör ordet tar de genast emot det med glädje. 17 Men de har inte någon rot i sig utan uthärdar bara för en tid. När det sedan kommer lidande eller förföljelse för ordets skull, kommer de genast på fall. 18 Och dessa är de hos vilka det blev sått bland törnena. Det är de som hör ordet, 19 men omsorger för denna* världen, bedräglig rikedom och begär efter annat kommer in och kväver ordet, så att det blir utan frukt. 20 Och dessa är de som såddes i den goda jorden, de som hör ordet och tar emot det och bär frukt, en del trettiofalt och en del sextiofalt och en del hundrafalt.

Mark. 4:26 Och han sa: Så är Guds rike, som när en man sår säd i jorden. 27 Och han sover och står upp natt och dag, och säden skjuter upp och växer, han vet själv inte hur. 28 För av sig själv ger jorden gröda, först strå, sedan ax, sedan moget vete i axet. 29 Och när skörden är mogen, låter han genast lien gå, eftersom skördetiden är inne.

Matt. 13:24 En annan liknelse framställde han för dem och sa: Himmelriket* är likt en människa, som sådde god säd i sin åker. 25 Men då folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt bland vetet och gick sin väg. 26 Men när säden växte upp och bar frukt, då visade sig också ogräset. 27 Då gick tjänarna fram till sin herre och sa till honom: Herre, sådde du inte god säd i din åker, varifrån har den då fått ogräs? 28 Då sa han till dem: Det har en ovän gjort. Tjänarna sa till honom: Vill du, att vi går och samlar ihop det nu? 29 Då sa han: Nej, för att ni, när ni samlar ihop ogräset, inte samtidigt ska rycka upp vetet. 30 Låt båda växa tillsammans intill skördetiden. Och i skördetiden ska jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset, och bind det i knippen till att brännas upp, men samla in vetet i min lada.

Matt. 13:31 En annan liknelse framställde han för dem och sa: Himmelriket är likt ett senapskorn, som en man tog och sådde i sin åker, 32 vilket väl är minst av alla frön, men när det har vuxit upp, är det störst bland kryddväxter och blir ett träd, så att fåglarna under himlen kommer och bygger sina bon på dess grenar.

Mark. 4:30 Och han sa: Vad ska vi likna Guds rike med, eller med vilken liknelse ska vi jämföra det? 31Det är som ett senapskorn, som när det blir sått i jorden, är mindre än alla frön på jorden. 32 Men när det blivit sått, växer det upp och blir större än alla kryddväxter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga.

Matt. 13:33 En annan liknelse framställde han för dem: Himmelriket är likt en surdeg, som en kvinna tog och gömde i tre mått mjöl tills alltsammans blev syrat.

Matt. 13:45 Himmelriket är också likt en köpman som sökte efter dyrbara pärlor, 46 och när han hade funnit en värdefull pärla, gick han iväg och sålde allt han ägde och köpte den.

Matt. 13:47 Himmelriket är också likt ett nät, som kastades i havet och samlade ihop av alla slag, 48 vilket, när det blev fullt, drogs upp på land och de satte sig ner och samlade de goda i kärl, men de dåliga kastade de bort.

Matt. 18:23 Därför liknar himmelriket* en kung, som ville hålla räkenskap med sina tjänare. 24 Och när han började räkna, förde man fram till honom en som var skyldig honom tiotusen talenter*. 25 Men eftersom han inget hade att betala med, befallde hans herre att han och hans hustru och barn och allt det han ägde skulle säljas så att betalning kunde ske. 26 Då föll den tjänaren ner på sina knän inför honom och bad: Herre, ha tålamod med mig, så ska jag betala dig allt. 27 Då greps tjänarens herre av medlidande och gav honom fri och efterskänkte honom skulden. 28 Men när tjänaren kom ut fann han en av sina medtjänare, som var skyldig honom hundra denarer*. Och han tog fast honom och grep honom om strupen och sa: Betala mig vad du är skyldig. 29 Då föll hans medtjänare ner vid hans fötter* och bad honom, och sa: Ha tålamod med mig, så ska jag betala dig allt**. 30 Men han ville inte, utan gick och lät sätta honom i fängelse, tills han hade betalat skulden. 31 När hans medtjänare såg vad som hände, tog de mycket illa vid sig och gick och berättade för sin herre allt det som hade hänt. 32 Då kallade hans herre honom till sig och sa till honom: Du onde tjänare! Hela skulden efterskänkte jag dig, därför att du bad mig. 33Borde inte du också ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig? 34 Och hans herre blev vred och överlämnade honom åt dem som torterar, tills han hade betalat allt som han var skyldig honom. 35 Så ska också min himmelske Fader göra med er, om ni inte, var och en, av hjärtat förlåter sin broder hans överträdelser*.

Luk. 10:25 Och se, en laglärd stod upp och ville sätta honom på prov och sa: Mästare, vad ska jag göra för att ärva evigt liv? 26 Då sa han till honom: Vad står det skrivet i lagen? Hur läser du? 27 Och han svarade och sa: Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv. 28 Då sa han till honom: Du svarade rätt. Gör det, så får du leva. 29 Då ville han rättfärdiga sig själv och sa till Jesus: Och vem är min nästa? 30 Då svarade Jesus och sa: En man var på väg ner från Jerusalem till Jeriko och råkade ut för rövare, som tog av honom kläderna och misshandlade honom och lämnade honom där halvdöd. 31 Och en präst råkade komma ner samma väg och när han fick se honom, gick han förbi på andra sidan. 32 Och på samma sätt en levit. När han kom till platsen, gick han fram och såg på honom och gick förbi på andra sidan. 33 Men en samarit som var på resa kom dit där han var. Och när han såg honom, fylldes han av medlidande 34och gick fram till honom, förband hans sår och hällde olja och vin i dem. Sedan lyfte han upp honom på sitt eget lastdjur och förde honom till ett värdshus och skötte om honom. 35 Dagen därpå när han skulle fortsätta* tog han fram två denarer** och gav dem till värden och sa till honom: Sköt om honom, och kostar det dig mer ska jag betala dig när jag kommer tillbaka. 36 Så, vilken av dessa tre anser du har varit den mannens nästa som hade råkat ut för rövare? 37 Då svarade han: Den som visade honom barmhärtighet. Då sa Jesus till honom: Gå du och gör på samma sätt.

Luk. 11:5 Och han sa till dem: Om någon av er har en vän, och han går till honom mitt i natten och säger till honom: Käre vän, låna mig tre bröd, 6 för min vän har kommit resande till mig, och jag har ingenting att sätta fram åt honom. 7Och den andre som är innanför svarar och säger: Stör mig inte. Dörren är redan stängd, och mina barn och jag har gått och lagt oss. Jag kan inte stå upp och ge dig något. 8 Jag säger er: Även om han inte står upp och ger honom det därför att han är hans vän, så kommer han trots det att stå upp och ge honom så mycket han behöver, därför att den andre är så enträgen.

Luk. 12:16 Och han berättade en liknelse för dem och sa: En rik man hade mark som gav goda skördar. 17 Då tänkte han för sig själv och sa: Vad ska jag göra? För jag har inte någon plats där jag kan samla allt jag skördar. 18 Och han sa: Detta ska jag göra: Jag ska riva ner mina lador och bygga upp större, och där ska jag samla in all min säd och mina ägodelar. 19 Sedan ska jag säga till min själ: Själ, du har förvarat mycket gott för många år. Slå dig nu till ro. Ät, drick och var glad. 20 Men Gud sa till honom: Du oförståndige*, i denna natt ska din själ utkrävas av dig. Vem ska då få det du har skaffat dig? 21 Så går det med den som samlar skatter åt sig själv, men inte är rik inför Gud.

Luk. 12:36 Och var ni lika människor som väntar på sin herre, när han återvänder från bröllopet, för att genast kunna öppna för honom, när han kommer och knackar på.

Luk. 12:42 Och Herren svarade: Var finner man en trogen och klok förvaltare, som hans herre kan sätta över sitt tjänstefolk för att ge dem deras mat i rätt tid? 43 Salig är den tjänaren som hans herre finner göra så då han kommer. 44Sannerligen säger jag er: Han ska sätta honom över allt han äger.

Luk. 13:6 Han berättade också denna liknelse: En man hade ett fikonträd planterat i sin vingård och han kom och sökte frukt på det, men fann ingen. 7 Då sa han till vinodlaren: Se, i tre år har jag kommit och sökt frukt på detta fikonträd utan att finna någon. Hugg ner det. Varför ska det också få suga ut jorden? 8 Men han svarade och sa till honom: Herre, låt det stå kvar även i år, tills jag har grävt omkring det och gödslat det. 9 Kanske det då ska bära frukt*. Men om inte, kan du därefter hugga ner det.

Luk. 14:7 När han märkte hur de som var bjudna valde de främsta platserna, berättade han för dem en liknelse, och sa till dem: 8 När du blir bjuden av någon till bröllop så sätt dig inte på den främsta platsen, för kanske finns det någon bland de bjudna som är mera ansedd än du. 9 Och när han kommer som har bjudit både dig och honom och säger till dig: Lämna plats åt honom, då måste du med skam inta den nedersta platsen. 10Nej, när du är bjuden så gå och sätt dig på den nedersta platsen, så att han som har bjudit dig kan säga till dig när han kommer: Min vän, flytta dig högre upp. Då blir du hedrad inför dem som sitter där till bords med dig. 11 För var och en som upphöjer sig ska bli ödmjukad, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd.

Luk. 14:15 Men då en av dem som låg till bords med honom hörde detta, sa han till honom: Välsignad* är den som får äta bröd i Guds rike. 16 Då sa han till honom: En man förberedde en stor bjudning och bjöd många. 17 Och när stunden var inne för bjudningen, skickade han ut sin tjänare för att säga till dem som var bjudna: Kom, för nu är allt färdigt. 18Och de började allesammans ursäkta sig. Den förste sa till honom: Jag har köpt en åker, och jag måste gå ut och se den. Jag ber dig, ta emot min ursäkt. 19 Och en annan sa: Jag har köpt fem par oxar, och jag är på väg att se vad de duger till. Jag ber dig, ta emot min ursäkt. 20 Och en annan sa: Jag har gift mig, och därför kan jag inte komma. 21 Så kom den tjänaren tillbaka och berättade detta för sin herre. Då blev husets herre vred och sa till sin tjänare: Gå genast ut på gator och gränder i staden, och för in här fattiga och krymplingar och lama och blinda. 22 Därefter sa tjänaren: Herre, jag har gjort så som du befallde, och här finns ännu plats. 23 Då sa herren till tjänaren: Gå ut på vägarna och stigarna och uppmana dem enträget att komma in, så att mitt hus kan bli fullt. 24 För jag säger er, att ingen av de män som var bjudna ska smaka min måltid.

Luk. 14:28 För vem av er som vill bygga ett torn, sätter sig inte först ner och beräknar kostnaden, om han har tillräckligt för att fullborda det? 29 Annars ska alla som får se det, börja håna honom för att han har lagt grunden men sedan inte kan fullborda det, 30 och säga: Den mannen har börjat bygga, men kunde inte fullborda det. 31 Eller vilken kung som vill dra ut i krig och strida emot en annan kung, sätter sig inte först ner och tänker efter om han med tio tusen kan möta honom som kommer emot honom med tjugo tusen? 32 Annars skickar han sändebud och ber om fred, medan den andre ännu är långt borta. 33 På samma sätt är det med var och en av er: Den som inte avstår från allt det han äger kan inte vara min lärjunge.

Luk. 15:1 Och till honom kom alla tullindrivare och syndare för att höra honom. 2 Och fariseerna och de skriftlärda kritiserade och sa: Denne tar emot syndare och äter med dem. 3Då berättade han denna liknelse för dem och sa: 4 Vilken man bland er, som har hundra får och förlorar ett av dem, lämnar inte de nittionio i öknen och går och letar efter det som är borta tills han finner det? 5 Och när han har funnit det, lägger han det på sina axlar med glädje. 6 Och när han kommer hem, kallar han samman sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig, för jag har funnit mitt får som var förlorat. 7Jag säger er, att på samma sätt ska det bli större glädje i himlen över en syndare som omvänder* sig, än över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.

Luk. 15:8 Eller vem är den kvinna, som har tio silvermynt* och tappar bort ett av dem, som inte tänder ett ljus och sopar huset och söker noga tills hon hittar det? 9 Och när hon har funnit det, kallar hon samman sina vänner och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig, för jag har funnit silvermyntet som jag hade förlorat. 10 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder* sig.

Luk. 15:11 Och han sa: En man hade två söner. 12 Och den yngre av dem sa till sin far: Far, ge mig den del av förmögenheten som ska bli min. Och han delade ägodelarna mellan dem. 13 Och inte många dagar därefter samlade den yngre sonen ihop allt sitt och reste långt bort till ett främmande land. Och där slösade han bort det han ägde i ett utsvävande liv. 14När han hade gjort slut på allt, kom det en svår hungersnöd över det landet, och han började lida nöd. 15 Då gick han bort och tog tjänst hos en som bodde i det landet, och han skickade ut honom på sina marker för att vakta svin. 16 Och han längtade efter att få fylla sin buk med de fröskidor* som svinen åt, men ingen gav honom något. 17 Då kom han till besinning och sa: Hur många daglönare hos min fader har inte mat i överflöd, och jag håller på att dö av svält. 18 Jag ska stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig, 19 och jag är inte mer värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina daglönare. 20 Och han stod upp och gick till sin far. Och medan han ännu var långt borta, såg hans far honom och greps av medlidande och sprang emot honom, omfamnade honom och kysste honom. 21 Men sonen sa till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig och är inte längre värd att kallas din son. 22 Men fadern sa till sina tjänare:* Ta fram den bästa dräkten och klä honom i den, och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter. 23 Och hämta hit den gödda kalven och slakta den och låt oss äta och vara glada, 24för denne min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och de började glädja sig. 25 Men hans äldre son var ute på marken. När han nu kom och närmade sig gården, hörde han musik och dans. 26 Då kallade han till sig en av tjänarna och frågade honom vad det var. 27 Då sa han till honom: Din bror har kommit och din far har låtit slakta den gödda kalven, därför att han har fått tillbaka honom välbehållen. 28 Då blev han arg och ville inte gå in. Därför kom hans far ut och försökte övertala honom. 29 Men han svarade och sa till sin far: Se, i alla dessa år har jag tjänat dig och har aldrig överträtt något av dina bud, och ändå har du aldrig gett mig en killing, så att jag kunde glädja mig med mina vänner. 30Men så snart denne din son kom, som har slösat bort dina ägodelar med horor, då har du slaktat den gödda kalven för honom. 31Då sa han till honom: Son, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. 32 Men nu måste vi glädjas och fröjdas, för denne din bror var död men har fått liv igen, och han var förlorad men är återfunnen.

Luk. 16:1 Sedan sa han också till sina lärjungar: Det var en rik man som hade en förvaltare, som blev beskylld för att förskingra hans egendom. 2 Då kallade han honom till sig och sa till honom: Vad är det jag hör om dig? Lämna redovisning för din förvaltning, för du kan inte längre vara min förvaltare. 3Då sa förvaltaren för sig själv: Vad ska jag göra när min herre tar ifrån mig förvaltningen? Gräva orkar jag inte och tigga skäms jag för. 4 Nu vet jag vad jag ska göra för att de ska ta emot mig i sina hus, när jag blir avsatt från min förvaltning. 5Då kallade han till sig dem som var skuldsatta hos hans herre, en i sänder, och frågade den förste: Hur mycket är du skyldig min herre? 6 Och han sa: Hundra fat* olja. Då sa han till honom: Ta ditt skuldebrev och sätt dig genast ner och skriv femtio. 7Sedan sa han till en annan: Och du, hur mycket är du skyldig? Och han svarade: Hundra tunnor* vete. Då sa han till honom: Ta ditt skuldebrev och skriv åttio. 8 Och den ohederlige förvaltarens herre berömde honom för att han hade handlat klokt. För denna världens barn är klokare mot sitt eget släkte än ljusets barn. 9Och jag säger er: Skaffa er vänner genom den orättfärdige mammon, för att de ska ta emot er i de eviga boningarna när ni slutar*. 10Den som är trogen i det minsta, är också trogen i stort, och den som är ohederlig i det minsta, är också ohederlig i stort. 11Har ni nu inte varit trogna med den orättfärdige mammon, vem vill då anförtro er med det sanna? 12 Och om ni inte har varit trogna i det som tillhör en annan, vem vill då ge er det som är ert? 13 Ingen tjänare kan tjäna två herrar. För antingen kommer han att hata den ene och älska den andre, eller så kommer han att hålla sig till den ene och förakta den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och Mammon.

Luk. 16:19 Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde var dag i glädje och lyx. 20 Och det var också en fattig man vid namn Lasarus, som full av sår låg vid hans port, 21 och önskade att få stilla sin hunger med de smulor* som föll från den rike mannens bord. Dessutom kom hundarna och slickade hans sår. 22 Så hände det att den fattige dog och blev förd av änglarna till Abrahams famn. Och den rike dog också och begravdes. 23 Och i dödsriket*, där han låg och plågades, lyfte han blicken och fick se Abraham långt borta och Lasarus vid hans sida. 24 Då ropade han och sa: Fader Abraham, förbarma dig över mig, och sänd Lasarus så att han kan doppa det yttersta av sitt finger i vatten och svalka min tunga, för jag plågas svårt i dessa lågor. 25 Då sa Abraham: Son, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, och på samma sätt fick Lasarus det onda. Men nu har han tröst och du pinas. 26Och förutom allt detta finns det en stor djup klyfta mellan oss och er, för att de som vill komma härifrån till er inte ska kunna det, och för att inte heller någon därifrån ska kunna komma över till oss. 27 Då sa han: Då ber jag dig fader, att du skickar honom till min fars hus, 28 för jag har fem bröder, så att han kan varna dem, att inte de också kommer till detta plågornas ställe. 29 Abraham sa till honom: De har Mose och profeterna. Dem ska de lyssna till. 30 Och han sa: Nej, fader Abraham, men om någon kommer till dem från de döda, ska de omvända* sig. 31Då sa han till honom: Om de inte lyssnar på Mose och profeterna, så kommer de inte heller att bli övertygade även om någon uppstår från de döda.

Luk. 17:7 Men vem av er har en tjänare som går vid plogen eller vaktar boskap, och säger till honom när han kommer hem från marken: Kom genast och slå dig ner vid bordet? 8 Säger han inte i stället till honom: Gör i ordning maten åt mig och fäst upp dina kläder och tjäna mig medan jag äter och dricker. Sedan får du själv äta och dricka. 9 Inte tackar han väl den tjänaren för att han gjorde det han var tillsagd att göra? Nej, menar jag*. 10 På samma sätt är det med er: När ni har gjort allt det som ni har fått befallning om, så säg: Vi är onyttiga tjänare: Vi har bara gjort det som var vår plikt att göra.

Luk. 18:1 Sedan berättade han också en liknelse för dem om att man alltid ska be och inte ge upp. 2 Han sa: I en stad fanns en domare som inte fruktade Gud och inte heller brydde sig om någon människa. 3 Och i samma stad fanns en änka som kom till honom och sa: Hjälp mig att få ut min rätt av min motpart. 4Och till en tid ville han inte, men sedan sa han till sig själv: Även om jag inte fruktar Gud eller bryr mig om någon människa, 5så ska jag ändå ge denna änka rätt, därför att hon orsakar mig besvär, så att hon inte pinar livet ur mig genom sina ständiga besök. 6 Och Herren sa: Hör vad den orättfärdige domaren säger. 7 Skulle då inte Gud ge rätt åt sina utvalda som ropar till honom dag och natt, även om han har tålamod med dem? 8Jag säger er: Han ska snart ge dem rätt. Men ska Människosonen finna tro* på jorden när han kommer?

Luk. 18:9 Han sa också denna liknelse till några som förtröstade på att de själva var rättfärdiga och föraktade andra: 10 Två män gick upp i templet för att be, den ene en farisé och den andre en tullindrivare. 11 Farisén stod för sig själv och bad så: Jag tackar dig Gud, att jag inte är som andra människor, roffare, orättfärdiga, horkarlar* och inte heller som denne tullindrivare. 12 Jag fastar två gånger i veckan och ger tionde av allt det jag tjänar. 13 Men tullindrivaren stod långt ifrån och ville inte ens lyfta blicken mot himlen, utan slog sig för bröstet och sa: Gud, var nådig mot mig, en syndare. 14 Jag säger er: Denne gick hem mer rättfärdig än den andre. För var och en som upphöjer sig ska bli ödmjukad, och den som ödmjukar sig ska bli upphöjd.

Matt. 20:1 Ty himmelriket är likt en jordägare som gick ut tidigt på morgonen för att hyra arbetare till sin vingård. 2Och när han hade kommit överens med arbetarna om en dagslön på en denar, skickade han dem till sin vingård. 3 Sedan gick han ut vid tredje* timmen och såg några andra stå arbetslösa på torget 4 och sa till dem: Gå också ni till vingården, så ska jag ge er vad som är skäligt. 5 Och de gick. Vid sjätte* och nionde** timmen gick han ut igen och gjorde på samma sätt. 6Också vid den elfte timmen gick han ut och fann några andra stå arbetslösa och sa till dem: Varför står ni här hela dagen arbetslösa? 7 De sa till honom: Därför att ingen har hyrt oss. Då sa han till dem: Gå också ni till min vingård, så ska ni få vad som är skäligt.* 8 När kvällen kom, sa vingårdsherren till sin förvaltare: Kalla fram arbetarna och ge dem deras lön, börja med de sista och sluta med de första. 9Och när de som kom vid elfte timmen kom fram, fick de var sin denar. 10 Men när de första kom, trodde de att de skulle få mer, men också de fick var och en sin denar. 11 När de fick den, klagade de på jordägaren och sa: 12 Dessa sista har arbetat en timme, och du har jämställt dem med oss som har burit dagens börda och hetta. 13 Då svarade han en av dem och sa: Min vän, jag gör dig ingen orätt. Kom du inte överens med mig om en denar? 14 Ta det som tillhör dig och gå din väg. Men jag vill ge denne siste lika mycket som åt dig. 15 Eller får jag inte göra vad jag vill med det som är mitt? Eller ser du med ont öga för att jag är god? 16 Så ska de sista bli de första, och de första bli de sista. För många är kallade men få är utvalda.*

Luk. 19:11 När de hörde detta, berättade han ytterligare en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem, och de trodde att Guds rike genast skulle bli uppenbarat. 12 Så sa han: En man av ädel börd skulle resa bort till ett avlägset land för att överta ett rike och sedan komma tillbaka. 13 Då kallade han till sig tio av sina tjänare och gav dem tio pund* och sa till dem: Gör affärer med det här, tills jag kommer tillbaka. 14 Men hans landsmän hatade honom och skickade sändebud efter honom och sa: Vi vill inte att denne ska regera över oss. 15 Och det hände, när han kom tillbaka och hade fått riket, att han befallde de tjänare som han hade gett pengarna åt, att komma till sig för att han skulle få veta vad var och en hade tjänat genom sin handel. 16Så kom den förste och sa: Herre, ditt pund har gett tio pund till. 17 Och han sa till honom: Bra, du gode tjänare. Eftersom du har varit trogen i det lilla, ska du få regera över tio städer. 18Och den andre kom och sa: Herre, ditt pund har gett fem pund. 19Och han sa också till honom: Och du ska få fem städer under dig. 20 Så kom en annan och sa: Herre, se här är ditt pund, som jag har förvarat i en duk. 21 För jag var rädd för dig, eftersom du är en sträng man. Du tar ut vad du inte har satt in och skördar vad du inte har sått. 22 Och han sa till honom: Efter dina egna ord dömer jag dig, du onde tjänare. Du visste att jag är en sträng man, som tar ut vad jag inte har satt in och skördar vad jag inte har sått. 23 Varför satte du då inte in mina pengar i en bank så att jag hade kunnat få ut dem med ränta när jag kom tillbaka? 24 Och han sa till dem som stod där bredvid: Ta pundet ifrån honom och ge det åt honom som har tio pund. 25 Då sa de till honom: Herre, han har tio pund. 26Ja, men jag säger er, att var och en som har ska få, men från den som inte har, från honom ska tas också det han har. 27 Men dessa mina fiender som inte ville att jag skulle regera över dem, för hit dem och döda dem här inför mig.

Joh. 10:1 Sannerligen, sannerligen säger jag er: Den som inte går in genom dörren till fårahuset, utan klättrar in på något annat ställe, han är en tjuv och en rövare. 2 Men den som går in genom dörren är fårens herde. 3 För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren hör hans röst, och han kallar sina egna får vid namn och för ut dem. 4 Och när han har släppt ut* sina egna får, går han före dem, och fåren följer honom, för de känner hans röst. 5 Men en främling följer de inte utan flyr från honom, därför att de inte känner igen främlingars röst. 6 Denna liknelse talade Jesus till dem, men de förstod inte vad det var han talade till dem om. 7 Då sa Jesus än en gång till dem: Sannerligen, sannerligen säger jag er: Jag är dörren till fåren. 8 Alla som har kommit före mig är tjuvar och rövare, men fåren hörde inte på dem. 9 Jag är dörren. Om någon går in genom mig ska han bli frälst, och han ska gå in och gå ut och finna bete. 10 Tjuven kommer inte, utom för att stjäla, slakta och förgöra. Jag har kommit för att de ska ha liv och ha det i överflöd. 11 Jag är den gode Herden. Den gode Herden ger sitt liv för fåren. 12 Men när den som arbetar för lön och inte är herden, och som inte äger fåren, ser vargen komma, då överger han fåren och flyr. Och vargen rövar bort dem och skingrar fåren. 13 Men den som arbetar för lön flyr och bryr sig inte om fåren, eftersom han arbetar för lön. 14 Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig. 15 Såsom Fadern känner mig, så känner också jag Fadern, och jag ger mitt liv för fåren. 16 Jag har också andra får, som inte hör till detta fårahus. Dem måste jag också leda, och de ska höra min röst, och det ska bli en hjord och en herde.

Matt. 21:28 Men vad anser ni? En man hade två söner. Och han gick till den förste och sa: Min son, gå i dag och arbeta i min vingård. 29 Han svarade och sa: Jag vill inte. Men efteråt ångrade han sig och gick. 30 Och han gick till den andre och sa på samma sätt. Då svarade han och sa: Jag går, Herre. Men han gick inte. 31 Vem av de två gjorde det fadern ville? De sa till honom: Den förste. Jesus sa till dem: Sannerligen säger jag er att tullindrivare och skökor ska gå in i Guds rike före er. 32För Johannes kom till er på rättfärdighetens väg, och ni trodde honom inte, men tullindrivarna och skökorna trodde honom. Och när ni såg det, ångrade ni er inte efteråt, så att ni trodde honom.

Matt. 21:33 Hör en annan liknelse: Det var en jordägare, som planterade en vingård och satte ett stängsel omkring den, och grävde ut en vinpress därinne och byggde ett torn, och arrenderade ut den åt vinodlare och for utomlands. 34 När nu skördetiden kom, skickade han sina tjänare till vinodlarna för att de skulle hämta dess frukt åt honom. 35 Då tog vinodlarna fast hans tjänare. En piskade de och en annan slog de ihjäl och en annan stenade de. 36 Åter skickade han andra tjänare, fler än de första. Men de gjorde med dem på samma sätt. 37 Och till sist skickade han sin son till dem och sa: De kommer att ha respekt för min son. 38 Men när vinodlarna fick se sonen, sa de till varandra: Denne är arvingen. Kom, låt oss döda honom och ta hans arv. 39 Och de tog fast honom, drev ut honom ur vingården och dödade honom. 40 När nu vingårdens herre kommer, vad ska han göra med dessa vinodlare? 41 De sa till honom: De onda ska han ge en smärtsam död, och sin vingård ska han arrendera ut åt andra vinodlare, som ger honom frukten i rätt tid. 42Jesus sa till dem: Har ni aldrig läst i Skrifterna: Den sten som byggnadsarbetarna förkastade, den har blivit en hörnsten. Av Herren har detta blivit gjort, och det är underbart i våra ögon. 43Därför säger jag er, att Guds rike ska tas från er och ges åt ett folk som bär dess frukt. 44 Och den som faller på den stenen, blir krossad, men den som stenen faller på, han ska smulas sönder. 45 Och när översteprästerna och fariseerna hörde hans liknelser, förstod de att han talade om dem. 46 De ville gripa honom men var rädda för folket, eftersom de ansåg honom vara en profet.

Mark. 12:1 Sedan började han tala till dem i liknelser: En man planterade en vingård och satte stängsel omkring den och grävde en plats för vinpressen och byggde ett torn, och arrenderade ut den åt vinodlare och reste utomlands. 2Och då rätta tiden var inne, skickade han en tjänare till vinodlarna för att han skulle få av vingårdens skörd från vinodlarna. 3 Men de grep honom och slog honom och skickade iväg honom tomhänt. 4 Därefter skickade han på nytt till dem en annan tjänare, och på honom kastade de stenar* och sårade honom i huvudet och skickade iväg honom efter att ha skymfat honom. 5 Sedan skickade han ännu en till och honom dödade de, och många andra, en del slog de och andra dödade de. 6 Nu hade han också en son, som han älskade. Till sist sände han också honom till dem och sa: Min son kommer de att ha respekt för. 7Men dessa vinodlare sa till varandra: Denne är arvtagaren. Kom, låt oss döda honom så blir arvet vårt. 8 Då tog de fast honom och dödade honom och kastade ut honom ur vingården. 9 Vad ska nu vingårdens herre göra? Han ska komma och döda vinodlarna och lämna vingården åt andra. 10 Har ni inte läst det här stället i Skriften: Den sten som byggnadsarbetarna förkastade, den har blivit en hörnsten? 11 Av Herren har detta blivit gjort och det är underbart i våra ögon. 12 Och de sökte efter att gripa honom, men de var rädda för folket. För de förstod att han talade denna liknelse om dem. Så de lämnade honom och gick sin väg.

Luk. 20:9 Sedan började han berätta denna liknelse för folket: En man planterade en vingård och hyrde ut den åt vinodlare och reste utomlands för en längre tid. 10 När tiden var inne, skickade han en tjänare till vinodlarna, för att de skulle ge honom av vingårdens frukt. Men vinodlarna slog honom och skickade iväg honom tomhänt. 11 Sedan skickade han en annan tjänare. Också honom slog de och skymfade och skickade iväg honom tomhänt. 12 Och ännu en gång skickade han en tredje. Men också denne slog de blodig och kastade ut. 13 Då sa vingårdens herre: Vad ska jag göra? Jag ska sända min älskade son. Honom ska de väl ha respekt för, när de får se honom.* 14Men när vinodlarna fick se honom, samrådde de med varandra och sa: Denne är arvingen. Kom, låt oss döda honom, så att arvet blir vårt. 15 Och de drev ut honom ur vingården och dödade honom. Vad ska nu vingårdens herre göra med dem? 16 Han ska komma och döda dessa vinodlare och lämna vingården åt andra. När de hörde detta, sa de: Det får inte hända! 17 Då såg han på dem och sa: Vad är då detta som står skrivet: Den sten som byggnadsarbetarna förkastade, den har blivit en hörnsten? 18Var och en som faller på den stenen, han ska bli krossad, men den som stenen faller på, han ska smulas sönder. 19 Och översteprästerna och de skriftlärda sökte gripa honom i samma stund, men de var rädda för folket. För de förstod att det var om dem han hade talat i denna liknelse.

Matt. 22:1 Därefter började Jesus än en gång tala till dem i liknelser, och sa: 2 Himmelriket är likt en kung, som höll bröllop för sin son 3 och skickade ut sina tjänare, för att kalla dem till bröllopet som var bjudna, men de ville inte komma. 4 Återigen skickade han ut andra tjänare, och sa: Säg åt dem som är bjudna: Se, jag har tillrett min måltid, mina oxar och gödkalvarna är slaktade, och allting är redo. Kom till bröllopet. 5 Men de brydde sig inte om det, utan gick sin väg, den ene till sitt jordbruk, den andre till sina affärer. 6Och de andra tog fast hans tjänare och misshandlade och dödade dem. 7 När kungen hörde* det, blev han vred och skickade ut sina härar och lät döda dessa mördare och brände ner deras stad. 8Sedan sa han till sina tjänare: Bröllopet är ju färdigt, men de som var bjudna var inte värdiga. 9 Gå därför ut till vägskälen och bjud alla ni ser till bröllopet. 10 Och tjänarna gick ut på vägarna och samlade alla, så många de fann, både onda och goda, och bröllopssalen blev fylld av gäster. 11När kungen gick in för att se på gästerna, fick han där se en man som inte var klädd i bröllopskläder. 12 Då sa han till honom: Min vän, hur kom du in här utan bröllopskläder? Men han teg. 13 Då sa kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och för bort honom* och kasta honom i det yttersta mörkret. Där ska vara gråt och tandagnisslan. 14 För många är kallade, men få är utvalda.

Matt. 25:1 Då ska himmelriket bli likt tio jungfrur som tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen. 2 Men fem av dem var visa, och fem var oförståndiga*. 3 De oförståndiga tog sina lampor, men tog ingen olja med sig. 4Men de visa tog olja i sina kärl, tillsammans med sina lampor. 5När brudgummen dröjde, blev de alla sömniga och somnade. 6Men vid midnattstid hördes ett rop: Se, brudgummen kommer*! Gå ut och möt honom. 7 Då stod alla dessa jungfrur upp, och gjorde i ordning sina lampor. 8 Och de oförståndiga sa till de visa: Ge oss av er olja, för våra lampor slocknar. 9 Men de visa svarade: Den skulle inte räcka till för både oss och er. Utan gå hellre bort till dem som säljer, och köp åt er själva. 10Och medan de gick för att köpa, kom brudgummen. Och de som var redo gick in med honom till bröllopet, och dörren stängdes. 11Men efteråt kom även de andra jungfrurna och sa: Herre, Herre, öppna för oss. 12 Då svarade han och sa: Sannerligen säger jag er: Jag känner er inte. 13 Vaka därför, för ni vet varken dagen eller stunden, när Människosonen kommer*.

Matt. 25:14 För det är som när en man skulle resa utomlands. Han kallade på sina tjänare och överlämnade sina ägodelar åt dem, 15 och gav åt en fem talenter, åt en annan två och åt en annan en – åt var och en efter hans förmåga, och for sedan utomlands. 16 Då gick den som hade fått fem talenter bort och handlade med dem och tjänade fem talenter till. 17Och på samma sätt tjänade också den som hade fått två ytterligare två. 18 Men den som hade fått en gick och grävde ner den i marken och gömde sin herres pengar. 19 Men efter en lång tid kom dessa tjänares herre och höll räkenskap med dem. 20Då kom han fram, som hade fått fem talenter och lämnade fram fem talenter till och sa: Herre, du överlämnade åt mig fem talenter. Se, fem talenter till har jag vunnit förutom dem. 21 Och hans herre sa till honom: Bra gjort, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje. 22 Då kom också den fram, som hade fått två talenter och sa: Herre, du överlämnade åt mig två talenter. Se, två talenter till har jag vunnit förutom dem. 23 Hans herre sa till honom: Bra gjort, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje. 24 Sedan kom också den fram, som hade fått en talent, och sa: Herre, jag visste att du är en sträng man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. 25 Och jag var rädd och gick bort och gömde din talent i jorden. Se, här har du det som är ditt. 26 Då svarade hans herre och sa till honom: Du onde och late tjänare. Du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut. 27 Då borde du ha satt in mina pengar i en bank, så att jag hade kunnat få det som är mitt med ränta när jag kom. 28 Ta därför ifrån honom talenten och ge den åt honom som har de tio talenterna. 29 För var och en som har ska få och det i överflöd, men från den som inte har, ska tas också det han har. 30 Och kasta den oduglige tjänaren i det yttersta mörkret. Där ska vara gråt och tandagnisslan.